En försommartur i djungeln

 

Snödroppar

Nu är de igång!

Måtte det vita på marken nu också kvickt droppa iväg.

 

Sängen är bäddad!

Vi har bäddat en ny säng.

Förhoppningsvis kommer maskar att göra det sista jobbet,

 så den blir riktigt mjuk och mysig för de som sover i den.

Om det blir som vi tänkt ska här vaja 

majs och solrosor kommande säsong.

Något att längta till...

 

Trädgårderande på höstnivå

I mina odlingslådor är det inte mycket kvar nu. 

Jordärtskockorna får stå till i jul, svartkålen (det som inte 

larverna redan ätit) klarar sig ett tag till precis dom potatisen.

Men solgården, planteringarna intill, har förvildats totalt de 

tre senaste åren och behöver en rejäl ansiktslyftning! 

Så ondaxeln, snedhöften och jag övertalade spaden att börja gräva lite försiktigt. Växterna ska upp, rensas och vila i kallbänkar ett tag. 

De får komma tillbaka när jag fixat ny ram och övertalat ogräset att flytta till komposten. 

Fast... efter gårdagens joxande vill kroppen göra något annat,  så idag åker jag på årets trädgårdsdag. Den är inte i Enköping som den brukar (du vet varför...) men fina Tuna trädgård ordnar trädgårdshelg som kompensation. Toppen!

Humlemummel

Den här sommaren har jag övat upp min humliska.

I våra jättevädd har de vimlat, rumlat och drumlat medan jag lyssnat och lärt.

Nu tror jag mig kunna skilja ut hur en lycklig humla låter, en stressads vinande surr,

 en berusads otydliga mummel och den överlastades rop på hjälp.

Eller så har de bara, med olika fraser, bett mig gå åt sidan så de får jobba ifred?

 

Skördestressad ekorre?

Ujujuj, nu drar det igång. 

Allt mognar och ska tas hand om.

Plocka är kul.

Äta är härligt.

Ekorren i mig kan inte låta bli att ta tillvara 

men jag börjar lära mig att det inte går att bärga allt.

Vi hinner inte äta i den takt det mognar 

och har inte heller plats för att spara.

När frysar och skafferier är fulla

( och extrakylen vi har där det inte finns matkällare) 

då jag får öva mig i att djupandas och låta 

somligt av det som mognat i skog och odlingar 

helt enkelt bli kvar som mat till medlevarna där ute.

Det är svårt,men det går.

Öppen trädgård 28/6

Jodå, visst är vi med på "Tusen trädgårdar" också i år.

För att slippa trängas på våra djungliga stigar tar vi in max 25 besökare samtidigt.

Här finns flera sittplatser i skugga så ta gärna med eget fika och pusta en stund. 

Så, då kryper jag vidare med rensjärnet och sekatören så kanske vi ses på söndag. 

Välkommen!

Ett flislass senare...

Ujujuj, 

nu ligger det ny flis i gångarna.

Och jag har lärt mig att det finns flis och så finns det flis, 

och sådant som kallas flis men mer liknar krossat trä. 

Det var den senare varianten jag fick tag på...

Men det har det goda med sig att katterna inte längre 

tycker våra gångar är de perfekta toaletterna!

Nu leks det istället vilt med flisor som kanhända liknar möss?

Vilt leker också våra alliumbollar.

De tre som svärmor kom med har trivts och med

 myrornas hjälp tagit sig vidare till alla möjliga, 

och rätt så omöjliga, ställen på tjugo år. 

Tyvärr verkar irisarna inte trivas lika bra.

De fick flytta till en öppnare plats och slapp

 sällskap runt sina soldyrkande rötter men

i år är där bara en ensam blomstängel.

Jag minns inte om dessa är smulgubbar eller smultron 

men de ska definitivt upp på listan över trädgårdsinvasiva arter! 

Tanken var att de skulle odlas i låda.

Där har de inte hållit sig!

I och för sig trevligt med en marktäckare med goda bär men

 mindre kul när en art tar över och tränger undan allt annat.

Till och med rabarbern har backat, så i år blir det nog vara en omgång paj.

Eller kanske kan vi göra smultronpaj lite senare?

Dags att bygga nytt

Nu blir det gjort. Äntligen!

Pallkragarna behövde ses om, och då 

passar jag på att höja upp hela enheten.

Min krokiga rygg blir glad att inte behöva buga så djupt.

Kanske orkar heller inte alla sniglarna klättra ända upp?

Grödorna kommer närmre solen och slipper bli skuggade 

av vinbärsbusken (som bara blir större och större. 

Hur orkar den, som är så gammal?). 

Win-win heter det numera.

Det händer en del på tio år...

Ja, nu var det inte mycket kvar av flisen på gångarna...

Vi flisade alla grenar från rens och beskärning och 

lade på stigarna när vi tröttnat på leran.

Den har multnat och MASSOR av frön har grott i 

och trädrötter hittat in till den fina myllan. 

Innan min axel pajade började jag skotta undan och 

lägga i planteringarna det som var kvar. 

Småningom ska jag väl få dit ny flis....

Arboristen var hit och hjälpte oss med den förvuxna pilen, 

men lövträ blir ingen hållbar flis, så det blir till att beställa.

I väntan på att axeln ska läka får jag vackert gå runt
och njuta av det som klarar sig självt.

Och det är ju ett trivsamt tidsfördriv 

i dessa tider av självvald isolering.