Lite naket

Ja, nu hoppas jag du inte hann få fel bild i huvudet. Det nakna jag bjuder på är

 Nakna jungfrun, tidlösan, som slagit ut. Ett härligt hösttecken!

 Den ännu nakna fönsterspaljen som jag, med herr Otteskrufvs hjälp, fick opp trots regnet. Snart (läs nästa säsong) klänger där två druvsorter, en Nordicastickling och en kärnsådd från en Spulgafrukt. Kan bli mumsigt värre att sitta där i pusshörnan, även då man sitter ensam!

Att sviskonet är naket efter helgens blåst kan du säkert föreställa dig när du ser hela skörden ligga här på flisgången. Inga plommonkakor i år...

Uj, uj

Jag vaknade av att åskan gick och regnet slog mot allt det kom åt att slå på, plåtkar, trädäck, markisen m.m. Men, det var ju tropikvärme igår och jag skulle fixa druvspaljén idag! Hallå! Det blev till att ta itu med en omgång äppelmos istället.Och det behövdes ju också göras...men inte är det riktigt lika kul som att leka ute.

En blå idé

Nu har hon fått en idé igen. En blå idé. Den börjar med några gamla fönster där glasen gått sönder (hela traven blåste kull i vintras...).

 Måla, måla, måla. Sedan ska de sättas ihop och opp vid pusshörnan. Tanken är att några fådda vinrankor ska få klättra i dem. Hinner jag färdigt i höst? Tja, det får vi se.Men jag skulle vilja ha det klart innan snön.

 Jag gillar blått. Blåsalvian är riktigt blå. Visste du att den får avlånga rotknölar som man kan övervintra precis som dahlior? Denna plantan har tre år på nacken och blir större för varje år.

 Och så förstås blåaste blå höstgentianan.

Och en blå krokodil som har tappat svansen. Förmodligen ligger svansen någonstans i dammen nedanför, men vi har inte hittat den. Än.
Tänk om man kunde ha blå fiskar i dammen.....

Nyfiken ko

Min lilla ko har nog en hel del att tänka på, hon ser så fundersam ut där hon står.
Oftast är det ju katten som smyger kring och undrar vad jag gör, men i helgen var det nog mest min kott-ko som var nyfiken.
Jag kom till hennes lilla äng under äppelträdet med en massa hasselpinnar och tänkte att jag skulle göra någon sorts inhägnad så hon ska slippa stå tjudrad hela tiden. Så här års får hon ju äpplen i huvudet där under trädet så det vore väl skönt om hon kunde gå en bit bort?

Som så ofta när jag börjar med något hade jag inte heller den här gången en klar plan utan mer en idé som skulle prövas. Den verkar fungera, fast jag behöver många mer slanor innan det är klart.
I går kväll stod hon fortfarande där och undrade.
Fast hon kanske mest funderade på vad det var som doftade så ovant men gott i trädgården?
Det var jag och kamraterna som traditionsenligt avnjöt surströmming i växthuset.

I det lilla finurliga paketet låg en byggsats till egna flytljus som man gör med vatten, rapsolja, hushållspapper och den lilla plastinsatsen. Funkar? Ja, givaren hade provat själv  med gott resultat. Jag återkommer...

Service-enheten, tack!

Nu kan man ju börja undra hur de har det med kollen! De däruppe menar jag.
I Juli nästan inget regn alls och nu - alldeles väldigt mycket!
Och på dagtid dessutom! Det är ju då vi vill vara ute och göra "nytta"!

Hur de har det i andra delar av skapelsen ska vi kanske inte tala om, men jag kan ju bara i förbigående nämna Afrikas horn och Fukushima...
Kan man leva sitt liv i balans i en värld i obalans?
Alltså: det har inte blivit mycket trädgårderat här de senaste dagarna.
Dock har jag ägnat en halv förmiddag åt att rädda liv. På hemmaplan.

De ynglingar som simmat runt i vattentunnan vid växthuset efter att ha följt med växterna jag rensade ur dammen har jag räddat in i ett akvarium innan tunnan svämmade över.

Minsann!

Minsann verkar det som att jag äntligen lyckats ge divan vad hon ville ha.Min vita vackra höstanemon utan känt namn. Hon har inte blommat vid mer än två tillfällen sedan hon kom hit, men nu har jag tydligen hittat rätt plats för henne. Äntligen!

 Denna favorit fanns i trädgården när vi kom. Jag tror det är en hortensia "Anna Belle". Vacker i alla stadier, även som brun och torr på vintern.

 Näckrosen fortsätter att skicka opp knoppar, men nu sträcker de på sig över vattenytan. Är det för att ljuset inte räcker dessa kortare dagar?

 Skogsastern har inte spridit sig värst hos mig. Ännu. Jag har hört andra som sagt att den kan bli ogräs men jag gillar att det är något som blommar vitt i dunklet under träden även på hösten.

Nu tror du kanske att jag har en enbart vitblommande höstträdgård? Nejdå!
En marktäckande "Bassino" glänser t.ex. fortfarande på tempelkullen. Den brukar inte ge upp förrän frosten kommer. Vilket i och för sig kan vara snart, men....

Nya statister

Så kom den dagen som vi alla vet kommer, förr eller senare. Vi hoppas väl oftast på senare och tycker det är alldeles för snart men vi har ju bara att gilla läget.Och jag gillar det faktiskt.
I den stora boken står att allt har sin tid.Ibland är det alldeles sant.
Nu är tiden för höstens färger att smyga in på scenen.Än så länge bara statistskymtar men snart som huvudrollsinnehavare, vackert sjungande sin aria om alltings förgänglighet och varats olidliga skönhet.

Men än en stund får den grälla solsängen vara med och duettera.Mellan skurar och ilar finns ännu värmen.

  Somliga, som har tagit VÄLDIGT god tid på sig att titta upp ur krukan, får skylla sig själva om de inte hinner vara vackra innan det är dags att vintervila igen.
Jag menar förstås denna sega begonia. "Boliviana" tror jag den heter.
Sparad knöl från i fjol som jag krukade om i våras.Den har tjurat ända till nu.Bättre sent än aldrig?

Dunder och brak

Idag har vi hört åskan hos oss. I tre timmar i sträck!
Det har regnat lagom mycket för att ta sig ut i växthuset med kaffekopp och bok och bara ligga där och filosofera under regnet.
Det här är vad jag sett när jag lyft näsan över boksidan.

Ja, det var något mumsigt i skålen på bordet, men det tog slut och ja, det behövs både oljelykta och ljuskrona om boken är så spännande så man inte kommer in innan mörkret.Fast det gjorde jag ju idag.
Lagom till att det var tvunget att gå in i huset och fixa något mera ätbart så höll regnandet upp en stund.
Det är något visst med att gå runt och titta på växter  i soldiset direkt efter ett regn. De vill liksom in i famnen på en.

En del saker ser rätt annorlunda ut efter ett regn. Kan du gissa vad detta är? 

Faktiskt ingen insekt utan ett haverotsfrö som fastnat i busken dagen innan.

Just nu ser det mest ut som en dränkt harkrank.

Finfrämmande

Denna skönhet fladdrade förbi igår. Pärlemorfjäril av någon sort.Den har varit med om en del, ser det ut som på den trasiga vingen.
Hoppas den hann bunkra ordentligt med energi för idag regnar det.
Uppifrån och ner. Tunnorna blir äntligen fyllda.

Snöskottarmuskler

Redan augusti. Snart är snön här. Bäst att hålla igång snöskottarmusklerna!
Nej, det var faktiskt inte det som var meningen, men den muskelgruppen hade helt klart lagt sig i träda.
Jag upptäckte det när jag igår hämtade hem två kubik flis till våra gångar.
Två kubik är fyra lass med släpet.
Lass som ska skottas på och sedan av och dessutom kärras ut till upplagsplatsen, förbi buskar och prång.
Jag kämpade på i värmen men se, nu artar sig gångarna i det som tidigare var barnens lekplats.

Jag får väl göra om skottarproceduren så småningom för att få hem jord till planteringarna, men först behöver jag sten att kanta med. Det ligger en del sten här och var på tomten.Resten kanske jag kan "hitta" någonstans.
Energin till detta skottande fick jag hos Agneta och Tommy i Ängatorp dit jag var härom veckan.De hade så underbara gångar med fantastiska planteringar. Och snälla bin.

På Ängatorps hemsida kan du se mer.

Bilder från Ängatorp

Komma hem, till en rotskottskog

När jag var borta så  geggade dammfiltret  igen totalt. Det var bara för tanten att böja knä och skölja och pilla rent.

Och amiralerna hade kommit! Det är säkert ett dussin av dem som fladdrar runt mellan de hopkrattade högarna av jästa körsbär. En och annan sorgmantel har också hittat hit och de blir förhoppningsvis fler innan veckan är slut.
Som oftast efter att ha besökt andra trädgårdar så rann inspirationen och arbetsivern till, så när jag lastat ur bilen (jag behöver väl inte nämna vad den var full av) så greppade jag spaden.
Fast grävning av nya planteringar funkar inte problemfritt hos oss. Alltid är där ett träds rötter i vägen så det blir aldrig tillräckligt djupt grävt, bara bortskalande av "gräs"-svål.Sedan får man hitta på någon kant som är tillräckligt hög för att kunna bygga jorddjupet på höjden.
Denna gång är det tänkt att bli plantering intill det gamla prydnadsäpplet, men ge mig råd ni som kanske har erfarenhet eller kunskap: Hur gör vi för att slippa dessa rotskott? Och vad beror det på att grundstammar skickar upp en massa rotskott?

Någon sa att ympen behöver komma djupare, så det prövade vi och det blev en skog av skott som bredde ut sig i sidled så det kändes inte rätt.
Nu har jag skottat fram den som den stod när vi flyttade in och börjat hugga bort rotskotten.
Vad tror ni, ska jag lämna det bart och hoppas att det inte kommer en ny skog?