Enköpings trädgårdsdag på lördag

Första lördagen i september är det trädgårdsdag i Enköping.

Det brukar alltid bli en rolig dag, oavsett väder.

Jag ska dit i sällskap med min trädgårdsvän M
och i år ska vi vara säljare, inte bara nöjeslystna konsumenter.

Ska bli spännande att se hur det går.
Inte minst för att jag hela veckan kämpat med/mot en trist och
efterhängsen förkylning. Eller om det är influensa?

Hela jag är som ett gelé på övermogna vinbär.
Den vinbärsröda färgen lyser ur halsen och det tar sig rinnande ut via näsan
samtidigt som det skvalpar runt i en alldeles för trång skalle.

Så snart det ger med sig ska jag ut och se vad som får följa med.
Hoppas att snäckorna inte gnagt för mycket på silversalviabebisarna.

En del inkrukat blev väl kvar efter "Tusen trädgårdar"?

Överskottet av Hammenhögs robusta sålådor kan jag sälja.

Och ett gäng små terracottakrukor som börjar bli nästan väl patinerade.

Kvitten och krikon har väl mognat medan jag snorat?
Kanske finns det flera självsådder att kruka in...
Och så förstås alla roliga plantor ur vännen M´s överskott.

Ta en titt på Enköpings hemsida och planera in en utflykt
 förbi Skolparken och se vad tanten fick med sig.

Humle och Dumle?

Nej jag vet att de inte heter så. 

Men kanske Humla och Dumle?

Stenhumledrottningen förbereder för nästa säsong.

Hoppas det blir många ulliga, gulliga humlor av denna "promenad".

I vår isophäck har vi sett minst tre olika sorters humlor i år.

Biologisk mångfald, inte illa!

Lägg till det en guldbagge, Cetonia aurata,

och så en kobra.

Av den mer ofarliga sorten.

Skönt med andra medlevare bland blommor och blad

 än bara sniglar och snäckor!

Slut på det roliga?

Nu ligger charlottenlökarna och eftermognar under glas.

De blev inte särskilt stora men rätt många och säkert goda.

 Ärtorna som gick till så fint tröttnade helt abrupt!

På bara ett par dagar så blev hela ståndet alldeles brunt!

Vad hände?

För mycket vatten? Småkryp?

Trist att inte hinna få till sallad som vi väntat på.

 Men potatis blev det.

I pallkragen som jag bottnade med 2 decimeter fjolårslöv.

Direkt ovanpå lade jag utsädet och täckte med

 den lilla mängd jord jag hade kvar, knappt 4-5 centimeter.

Gräsklipp på det och se, det räckte!

Låt oss nu hoppas att sniglarna nöjer sig med fallfrukten
och inte mumsar i sig sista salladen och den squash som är kvar.

Vad är detta?

Du vet kanske vad en strutstipp är?

INTE ett ställe där man dumpar strutsar

men en sådan där hög i skogen intill vägen 

där folk tippar det de inte ids ta hand om.

Denna växt hittade jag på en sådan hög.

Jag känner så väl igen den men kommer inte på vad det är...

 Intill vägen kan man ibland också hitta 

ett litet obemannat stånd med växter till salu.

Det gjorde jag i fjol sommar.

Denna sötis köpte jag och på lappen stod "slingerstormhatt". 

Bladen var en aning ludna och inte så flikiga som stormhattar brukar vara.

Men samma sak stod på denna kruka som köptes på Linuddens trädgård

och det är definitivt inte samma sort. 

Det här ser ut som en "Red wine" och har riktiga stormhattsblad.

Har du en susning om vad "sötisen" kan vara?
Eller vad det var jag fann på strutshögen?

Alla tips tas tacksamt emot!

P.S. Vanlig blåsippa har hela bladlober, det har inte denna. Men ungersk var ett bra tips. Tack!
Jag återkommer i vår med blombild?

Tillökning i uterummet

Jag kunde inte låta bli...

 Såg att Tuna trädgård hade fikon till salu.

Dit hinner jag på en lunchrast!

Nu står det i ny jord och kruka och, hoppas jag,
trivs så att de små fikonkarten snabbt bli ätklara.

Trivts har i alla fall vår uterumsspindel gjort.

Nätet den spann blev större och större och vi såg hur den

spann kokonger av flugorna som fastnade i det.

Vi misstänkte att det var en hon eftersom den var så stor.

Nu vet vi säkert.

En stolt mamma ser efter sina 200 barn oppe under taket.

Måtte de inte ramla ner i kaffet!

Slut på friluftslivet

"Titta, nu regnar det igen.

Skönt att vi fått komma in.

Det är faktiskt inte alla som uppskattar

strilande regn dag ut och dag in."

 "Nej vet ni vad, jag stod med vatten opp över fatet flera gånger denna sommar.

Och människan kom ändå och vattnade! 

Med gödselvatten förstås då, så det var ju gott, men ändå."

 "Vi har mest stått och kurat ihop oss i hyllan intill guldregnet.

Nu kanske man vågar släppa fram lite knopphopp?"

"Nästa sommar hoppas jag att hon låter oss stå här.

Eller i växthuset. Tak över bladen vill jag i alla fall ha 

och inte så mycket vatten!"

Overkligt?

Titta, en närapå overkligt gul solros

och en osannolikt blå himmel.

Hos oss är det ovanligt att det kommer opp

en solros överhuvudtaget.

Jag sår, både inne och direkt, men de vill sällan ta sig.

Denna hade sått sig själv från fjolårets lilla taniga planta 

(som ändå satte frö) och vuxit sig hög och fin i pallkragen.

Och även en lägre ljusgul variant kom opp bredvid.

Humlorna gillar dem lika mycket som jag.

 Denna fantastiska planta har flera blommor, 

så att jag kan ta in en till frukostbordet!

Jag hoppas den självsår sig också till nästa säsong...

De rasar!

Det kanske blir mindre trist om jag sjunger...

Frukten ra-sar ner ur våra fruktträd

ner på marken, ner på stigarne.

De är sjuka, har moniliafläckar,

mask och skorv. Om jag det sluppe se!

Men...

Snart är hösten här med lysande färger.

Fallfrukten körs bort och blir rådjursmat.

Det är sant som kloka åldringar säger:

Tråkigheter glöm med väldig fart!

Nej, jag vänder ryggen åt eländet och

går in och läser i gästboken alla goa kommentarer   

från gårdagens besökare istället.

Så roligt att ni kom, allihop!

Era ord kommer att värma mig många gånger framöver

när det känns lite motigt med trädgårderandet.

För det gör det ju då och då...

Ta mig i kragen

Jag har funderat en längre tid på om jag skulle våga 

lägga upp våra växtlistor här på bloggen.

Det är ju som ingen idé att ha listor som inte är aktuella 

och jag är inte så ordentlig att jag uppdaterar särskilt regelbundet.

Och tänk om någon ställer en fråga om en växt 

som jag "bara har" utan att veta något om den!

Äsch, nu gör jag det i alla fall.

Jag har suttit några timmar (!) och uppdaterat dem inför söndagen.

Kanske blir det en hjälp/morot så jag 

tar mig i kragen och uppdaterar dem lite oftare?

Men snälla, fråga inte om sådant jag inte vet :)

Du hittar listan under fliken "Våra växter".

Fy så hemskt!

När jag vände mig om så låg där en hoprullad igelkott vid komposten.

Yippee!!!

De har inte visat sig hos oss på flera år,

underbart att ha en tillbaka!

Men vänta...

Det ser ut som den fastnat i eltråden på vildsvinstängslet.

Fastnade den nyss eller i natt när strömmen var på?

Efter att ha väntat i en timme var det bara att konstatera:

den hade försökt kliva över istället för att krypa under 

när den skulle fram i natt.

Hoppas den slapp lida, att första stöten 

stoppade det lilla hjärtat snabbt och "smärtfritt".

Men nog är det trist.

Enda stället på staketet som är något lägre, 

precis där skulle den förbi...

Hur gick det sen?

"Titta därborta! 

Hjälp, den kanske tror att vi är vaniljbullar

och kommer för att äta opp oss!

Finns här ingen som kan rädda oss?!"

"Har ni ansat skäggen? 

Är hjälmarna på plats?

Nu ska vi jaga drake.

Framåt mina tappra!

 "Jag tror de är mig på spåren.

Om jag står alldeles still,

inte syns jag väl här?"

P.S. Ni som undrar:
soldaterna är nog Digitalis laevigiata om jag minns rätt.

En pallplats i OS-tider

När kvällsändningarna från OS breder ut sig

tar jag mig till min egen pallplats.

Där kan jag kombinera ljudet från grannarnas televisionerande

med dofter och synintryck från vår kvällsträdgård.

Visst är de fantastiskt duktiga, alla atleterna,

men jag njuter mer av en ekorres svingande mellan träden 

än stav och längdhoppares ansatser.

Men med ögonen i den här förtrollande nivån, ungefär sexåringshöjd, 

är det svårslagna rekord som erbjuds!