I väntan på återuppståndelse

Den här så kallade våren är verkligen som en fasligt lång långfredag.

Men snart får vi väl ändå glädjas och ha lyckofnatt?

Idag har jag i alla fall hittat tussilago!!!

Ett, säkert kort...

...i en osäker tillvaro

vore skönt att ha.

Jag lever efter devisen:

 "det blir sällan som man tänkt sig, men tänk så bra ändå".

Att maskrosorna ploppar opp är på något sätt

en trygghet, något som är sig likt från år till år.

Men roligare finns ju.

Som aklejorna, de alltid olika.

Inte får de självsådda den kulör jag ville ha just där, 

men de kommer nog inte att lämna trädgården i första taget. 

Rosen Flammentanz kan vi också lita på har vi upptäckt.

När husgrunden behövde dräneras om och vi fick gräva bort

alla rosor som klättrade längs väggarna lade vi rotklumparna

längs staketet vid komposten och glömde dem.

Men titta här, den kom i alla fall!

Nu är den ordentligt återplanterad vid ett klätterfönster

men den verkade gilla staketläget nästan bättre.

En annan pålitlig kamrat är luktviolen.

Just de på bilden härstammar från en grannfru med 

rötter oppe i Holmsund och det sägs att moderplantan var därifrån.

Någon som vet om de trivs där?

Här brukar den fylla luften med sin underbara doft den här tiden

men i år lär vi få vänta.

Dagsmejan filar på

Heja, heja!

Om jag hade tid skulle jag nog

ta fram herr O´s blåslampa och hjälpa till.

Solen gör så gott den kan, men jag önskar mig 

snabbare snösmältning och framför allt mer barmark!

Och att det torkar opp så jag kan vandra runt i trädgården

utan att det blir lerklafsigt i gångarna.

Och att rådjuren kommer åt något ätbart 

som INTE växer på vår tomt!
Och gärna lite moln till kvällen för att hålla kvar värmen över natten.

Men, jag har sagt det förut:

det handlar om tålamod och ödmjukhet det här med trädgårdering.

SNÄLLA sol, ge inte opp!

Gårdsplanen i kvällsljus

Pillerilljobb

Nu har jag ordnat egna boenden åt de små liven ute i orangeriet.

Det känns nog ensligt och pirrigt för dem att

plötsligt stå där alldeles själva men de kan fortfarande se varandra.

Om de sträcker sig över kanten, vill säga.

De är just nu så medtagna att de nästan ligger ner allihop.

Men titta här vem som rest sig i hela sin stolta längd!

Jag var sen med en påse narcisser så de fick bo i kruka i orangeriet.

God tid tog de på sig, men när knopparna äntligen kom så gick det fort.

Oh, jag önskar du kunde känna doften... 

Lite påskpill blev det också.

Jag sådde gräs i tömda äggskal men jag vet inte

 om det hinner börja växa på en vecka?

Tre tanter på vift

Vi satte oss i en fulltankad bil och for söderut.

Siktet var inställt på Norrköping och Wibrants/Rockdala.

Visst sken solen utomhus men det var ändå helt underbart att komma in!

Så mycket som blom och livskraft!

Det var inte helt självklart att äta matsäcken först, fast vi var hungriga.

En del individer krävde omedelbar uppmärksamhet

och rätt snart njöt vi oss fram mellan borden 

och pratade en stund med var och en av primadonnorna.

Somliga var riktigt pockande och ville ha flera små pratstunder.

Efter nogsamt velande och funderande bestämdes vilka 

som skulle få följa med i bilen hem.

Nu står en flock nykomlingar på fönsterbrädet.

De har fått egna krukor men får dela påse med någon kompis

för att inskolningen ska gå så smidigt som möjligt.

Hoppas de kommer att trivas hos oss.

Lök på G

Nu är de oppe och kikar mot ljuset.

Länge har det bara varit blad i krukan

och jag undrade om det verkligen fanns blomanlag i lökarna.

Månne de vågar kasta av sig täcket snart

och visa sig fast nätterna är kalla?

 Gladiolusknölarna, framkrafsade ur fjolårets krukor, har också börjat växa.

Än så länge bara nedåt men det är ju en början.

Gladiolusknölar var faktiskt det allra första jag någonsin köpte och satte ut.

Jag var tio år och hade följt med morfar för att köpa frön.

När jag såg bilderna på påsarna med knölar föll jag direkt

och morfar var inte svår att övertala.

Röda skulle de bli och fantstiskt vackra!

De sattes i planteringen jag grävde på vår tomt.

Tyvärr låg tomten i en norrsluttning och med stora björkar intill.

Inte en enda blomma blev det men som du märker har jag inte givit opp.

Ny gård, nya knölar.

Den här sommaren ska de väl blomma något alldeles fantastiskt?

Nu undrar jag igen

Det här med fikon verkar så underligt 

och spännande annorlunda.

För två veckor sedan var det kala grenar med 

några gröna fjolårsfrukter.

Nu är det plötsligt stora blad och de små ärtorna

som skulle bli årets frukter är redan lika stora som fjolårets.

Den nedersta frukten är från i fjol.

Jag hänger inte med!

Borde inte de från i fjol mogna först?

De är fortfarande gröna och släpper inte grenen...

Ett vårtecken

Så här ser det fortfarande ut på baksidan hos oss.

Då är det skönt att ta en tur till Tuna trädgård

som öppnade för säsongen i fredags.

 Det är varmt och doftmättat inne i växthusen

och formligen kryllar av småttingar som ropar

"Titta på mig!" 

Den här gången behövde jag bara en jordsäck

men jag lovar att komma tillbaka.

Äntligen!

Idag for jag iväg till vår, tillika Sveriges, närmaste stad

där växtbutiken bytt ägare och lockade med billiga orkidéer.

Alltid något att trösta sig med tänkte jag,

men kom snart på andra tankar.

Så fort jag klev in i växtbutiken kände jag nämligen en efterlängtad doft

 och nosade mig fram till två hela två vagnar fyllda med lördagsgodis.

Orkidéerna var plötsligt inte alls så eftertraktade.

Nu var det bara problemet att bestämma sig.

Söta, sura, salta, mjuka, hårda...

Inte lätt att välja när man vill ha allt på en gång.

Väl hemma rafsade jag fram vad krukor jag hittade.

Farmors gamla kakaomugg fick ställa opp den med. 

Nu måste det väl bli vår i alla fall?

Vårmånaden driver med oss!

 I drivor ligger det vita vattnet och väntar 

på att solen ska komma åter och låta det fortsätta slaska.

Om man är lagd åt det tålmodiga hållet kan man försöka njuta av det

när det ändå är som det är.
Men jag är mer åt det lekande hållet idag.

 Visst ser du hjärtat.

 Och nog är det väl en häst som kommer springande i vågskummet?

 Larv eller snigel?

November eller Mars?

Ferdinand?

Våra barn säger att jag är som Ferdinand.

Du vet, han som sitter under sin korkek och njuter.

Jag sitter i orangeriet och försöker att inte se

 snöflingorna som virvlar runt utanför.

Tuggar i mig lite mat, bläddrar i en gammal tidning 

med försommarbilder, går ett varv med vattkannan 

och frågar om någon är törstig, sätter mig igen.
Byter några tankar med lilla älvan.

Sedan är lunchrasten slut och jag 

promenerar tillbaka till jobbet.

I snöyran.

Solslurp!

Äntligen kan jag sitta ute!

Jag känner mig lite som flugan på väggen.

Den som sitter och värmer sig och sträcker på vingarna

 efter att ha tillbringat vintern i en trång springa i panelen.

Jag riktigt känner hur D-vitaminerna studsar omkring på huden

och må bra-ämnena kryllar sig in genom ögonen.

Om jag inte var så stel skulle jag nog göra
kullerbyttor över snöskorpan som ligger på gräsplanen?

Istället sitter jag och gottar mig i alla härliga intryck
från "Rum och trädgård" i Kista dit jag var i fredags.
Där gick jag runt och njöt i flera timmar av
roliga pryttlar, mindre genomtänkta dito,
glada växter, lätt törstiga småplantor,
trevliga besökare, lagom påflugna säljare,
goda smakprover och sist men inte minst
oväntade möten med goa bekanta.
Dra-maten blev fylld och kaffekassen också.

 Jag hade lilla fick-kameran med och måste erkänna att
just för att den får plats i fickan glömde jag alldeles bort att fota till lyst.
Det var bara de där kuligaste idéerna jag avbildade för att minnas.
Nu ska jag hjälpa grannen att klippa ur deras stora pil
så får jag orangegult ris att binda fågelmatare av.

Och provsitta mina gamla hinkar. Håller de att lägga en sits på?
Men en stund till blir jag sittande här vid väggen...

Ibland går det fort

Över-raskning,

får mig att tänka på att raska över.

Som räven över isen.

Skynda sig.

Här hos oss säger vi "fort men fel".

Det kan hända att ivern är aningen för stark

och alla tankar inte hunnit tänkas

när jag sätter igång med spaden.

Eller drämmer till med släggan.

Och har jag nu raskat över lite för fort

blir resultatet ofta en överraskning.

 Jag glömde att det är så blött bakom växthuset om våren .

 Jag glömde tråget ute över vintern.
Det blev vattenfyllt och frös sönder
(men herr O drog ihop det igen).

 
 Jag glömde att kottar öppnar sig och blir dubbelt så stora när det är torr väderlek.
Gissa vilken form kottbehållarna har nu? Det var tänkt att bli en sorts mur.

Jag grävde ner en platta i taget och upptäckte halvvägs
att den riktning jag tänkt till gången redan var upptagen,
av vårt stora bigarråträds rötter.
Ja, ja...
Det har hänt fler än en gång att jag fått hämta herr O

och lite skamset fått bjuda honom på ett skratt
och be om hjälp att lösa en opåtänkt situation.

Men det blir oftast himla bra på slutet i alla fall!

Genrepsbiljett!

Jag har fått plats på genrepet

utan att jag visste om det.

Och på första parkett dessutom!

Men klockslaget var kanske i tidigaste laget,

de började redan 05.00.

Nåja, fint låter det och trevliga låtar har de valt,

men var är showen?

Snygga kläder, javisst, men varken

 färgat ljus eller rökmaskinsdimmor.

Jag får väl gå ut och bidra med några skyar såpbubblor

så blir det lite stämning i alla fall.

Eller vad säger ni, koltrastarna?

Rot-löss

Så hade jag då allt samlat:

jord, tid och ork.

Omplanteringsdags!

Kom, kom alla mina pelargoner!

Men gnistan slocknade snabbt.

I så gott som varenda kruka hittade jag rotlöss!!!

 Inte lätt att vara rot och försöka suga i sig något nyttigt
när man är täckt av vitt ludd!!!

Det var ruskigt svårt att få skärpa på de små liven
i dåligt inomhusljus, men de tre minirisgrynen på bilden är löss.
Typ 2-3 mm långa.

Hur i hela friden sprider de sig?
Kryper de ovan jord eller har jag fått dem med köpejorden?

Och hur får man bukt med eländet?

Jag provar med Provadopinnar.

De gör i alla fall ingen skada

men osäkert om de tar rotlöss.

20 cm snö...

Inte mycket liv i planteringarna än.

 Men knopparna i trollhasseln har börjat veckla ut sig!

 De kvarlämnade projekten töar fram

och vi funderar på vad vi ska börja i för ände.

 Det blir fruktträdsgallring som tar vinstlotten. 

På vägen in passerar jag solväggen och där ÄR det vår!

Årets första lilla snödroppknopp.

Välkommen opp!