Uppifrån och ner

Vad hände i helgen?

Här rasade världen oppifrån och ner.

Körsbäret släppte överproduktionen rakt ner i dammen. Som vanligt.

Fiskarna tror det är maxade energipellets

och försöker smaska i sig, men de har för små munnar.

Och tur är väl det,

kärnan ska ju ut också...

Jag som gillar att gå barfota  fick sätta på mig tofflorna

när jag skulle ut vid äppleträden. 

Nyramlade kart är hårda!

Kunde inte låta bli att göra en liten rebusbild:

Rätt svar längst ner i inlägget.

Under äppelträdet växer dessa små och trivs ihop.

Vivan är köpt som "okänd viva" i Nora ifjol.

Jag föll för kulören,underbart apelsinfärgad!

Tar gärna emot förslag på vad det kan vara.

Som synes är den väldigt liten och låg.

 Eftersom nu midsommaren har passerat

så är det lönlöst att vänta längre på att

det bruna ska grönska.

De spretiga rospinnarna tog sig inte,

men det kom nytt från basen.

Glad är jag att nästan alla våra rosor är rotäkta!

 Rebusen?

"Falleri, fallera, falleralla!"

Dröm sött!

Hur var det nu man skulle göra?

Sju sorters blommor

att drömma om?

Det gjorde jag efter att ha sett dem

 i andras trädgårdar när jag varit på besök.

Nu växer de hos oss också.

Vilka ska jag drömma om i år...

Glad midsommar!

Tålamodsprov

Nu har jag suttit alldeles för länge framför datorn!

Växtliste-uppdatering tar sin rundliga tid.

Tur att man inte behöver fixa den varje vecka, som dammfiltret...

Gilla läget?

Det här är den iris som blommar i år.

 Det är nog bara att erkänna;

jag har låtit violer och annat växa över deras fötter

och det gillar de inte så nu tjurar de.

Jag får ägna en vacker dag åt att rensa, flytta och dela

så blir de nog på bättre humör till nästa säsong.

Den här rönnen trivs desto bättre.

I fjol satte jag den som liten fröplanta

och det var knappt man såg den i undervegetationen.

Nu sticker den opp ett halvmeterhögt tonårsrufs och ser sig omkring. 

Brukar strutbräken rulla opp sina blad ett och ett

så att det sista är litet när de andra redan är färdiga?

Jag minns inte, men det ser roligt ut:

"Titta på mig nu allihop!" 

Hönsbären trivs också och blir fler och fler.

Gärna för mig, men jag vet andra som tycker den är ett ogräs.

Hur man nu kan tacka nej till den fina grönskan och underbara höstfärgerna?

Nya tider att passa

Nu kryper jag över i en annan tidräkning.

Sommarledigheten har börjat och

klockan behöver inte längre styra min dag.

 Nu kan jag sniffa på Boels ros när jag vill.

Knarrvilan kommer att ha en dyna och en tant i sig mycket oftare. 

Denna hitteros från en gammal torparplats ska

äntligen få rota sig på ett eget ställe utan kruka.

Och ja, jag kommer att ta hand om den stackars lilla irisen

som ni vaktat hela våren mina kära damer.

Kasta bort?

Jag har så svårt att kasta det som lever.

Ser jag lite liv kvar i någon gren så får plantan stå ett tag till,

möjligen flyttad till en mer undanskymd plats för att inte skrämmas.

Så var det med den här buskpionen.

Som tack satte den i år två knoppar och glad blev jag!

 Vinterns lilla julgran, hittad i skogen där grisarna bökat runt, 

stod i solen i våras och brände sig alldeles trots solskydd.

Men tro det eller ej, nu sätter den små ljusgröna skott

och verkar förbereda sig för en jul till i sin plåthink.

Tack lilla gran, du ska få så fint pynt om några månader!

Och jag ska inte ställa dig på solsidan nästa vår.

Panter-tant?

Det har regnat i omgångar under dagen.

Nu på kvällen tog jag en runda för att se 

om där var några oinbjudna spanjorer att utvisa.

Turligt nog hittade jag inte en enda!

Men det var knepigt att ta sig fram i skumrasket

utan att trampa på mina kära pantrar.

Jag har ett hjälpsamt gäng boende i trädgården.

I fjol fanns här en nästan helt vit men den verkar ha dött i vinter.

Nere under boden bor den största.

Den är lika lång som min fot när den sträcker ut sig.

Jag brukar lämna några krossade snäckor där ibland 

så den ska trivas och, förhoppningsvis, äta av spanjorernas ägg och bebisar.

Den ljusa med fläckar håller till oppe vid lunden.

Där har jag också sett flera tonårspantrar i olika mönstringar.

Skönt att veta att de patrullerar där under alla blad.

De äter endast sådant som börjat ruttna och är därför 

ingen fara för växterna, tvärtom håller de rent och snyggt.

Säkert gillar de fallfrukten om höstarna.

Vid garaget, mot grannen, har jag en helt brun.

Först trodde jag det var en blandras med spanska gener

men nej, den ser helt "leopardisk" ut i form och storlek 

så den är nog bara originell till utseendet.

Tempel-lek

När vi fixade växthuset i våras tvättades alla glasen.

Det behövdes verkligen efter många års odlande!

Jag hade inte räknat med att kloka ord och tänkespråk jag skrivit

på glasen också skulle gå bort, men det gjorde de.

Så fick jag möjlighet att byta och skriva några nya!

Ni kanske har märkt att jag gillar ord?
I templet står ett skrin med bokstavsklotsar
för den som vill lämna något litet tänkvärt kvar efter sig.
Jag skulle nog behöva fler bokstäver i skrinet,
men fyller på allt eftersom jag hittar några.

Att sitta under tempeltaket och blåsa några såpbubblor
som vinden bär bort är inte heller dumt.

Det får livsklotsarna att bilda ett levande ord.

Alldeles själva?

Det blir så bra när det får sköta sig självt, planterandet.

Just nu går jag omkring och beundrar hur bra de olika aklejorna

matchar varandra och de allium som kommer opp 

där svärmor "tappade" lite av frön från sin rabatt.

Hon är tyvärr borta men bollarna blev fina,

hon skulle ha gillat dem.

Jag önskar att dessa storgatstenar också blev bra alldeles av sig själva.

Det var rätt tungt att få hem dem och nu ligger de i en hög på helt fel ställe.

När myggen flugit vidare till nya jaktmarker (sälla?)

så ska jag visa gatstenen hur man ställer opp på led.

Det blir toppen att kunna höja opp ännu en plantering ur leran!

 En mindre hög röd knäcksten har också hamnat på vår tomt.

De ska förhoppningsvis hålla ordning på jorden vid kullen.

Kullen, som hittills varit kirskålsodling men nu legat

under presenning en säsong, väntar på att bli plantering den också.

Hur mycket ska hon egentligen ha att påta runt i, den här tanten?

 Det är ju påtandet som är roligt!

Och lugn, det kommer nog att ta ett bra tag 

innan jag fått jord tillräckligt att plantera i.

Klippt och skuret?

Vårens penséer blommar och blommar.

Jag försöker hålla efter dem så de inte går i frö riktigt än.

Det blir mycket vackert färgklipp i komposthinken.

Om jag vore bättre på att måla så skulle jag göra en akvarell.

 Den här knoppen är det dock inte jag som klippt.

Någon som har tagit sig ut genom skaftet och försvunnit?

Är det månne idé att plocka bort dem 

eller är det för sent när de hänger så här?

Och en fråga till:

Har ni träffat på tomatplantor som spontant slutar växa efter första blomklasen

 och istället för toppskott kommer där bara ett vanligt blad?!

Tänk vad världen är full av underbara mysterier...