Trädgårdsminne

Ja, minne är bra att ha när man trädgårderar!
Var lade jag sekatören i höstas?

Var satte jag de där lökarna?

Vad var det här för frön nu igen?

Ibland känns det som att jag letar mer
 än jag gräver, njuter eller planterar.
Men...det kanske bara är så att
 det mindre vanliga sticker ut och
 blir ihågkommet medan
det vardagliga försvinner in i
den gråtonade vardagsmassan?
Eller är jag helt enkelt glömsk...
 
Andra minnen hittar du idag hos
Blommig fredag.

Skrumpet?

Finns det verkligen något liv kvar i dessa?

Varje år när jag plockar fram dahliorna 

ur sina sovpåsar känns det lika otroligt.

Men jag vet att efter några veckor i ljus och 

några varmgrader så kryper knoppar fram ur skrynklorna.

Ja, inte hos riktigt alla förstås.

Alltid är där några som somnat in för gott, 

men det gråter jag bara en liten kort stund över.

Det finns ju så många sorter att testa sig igenom!

Fler vårtecken ser du på

Blommig fredag.

Bortskänkes/bytes

Nu har jag beskurit min höga

Fucsia denticulata och det blev

ett gäng små sticklingar av klippet.

Den är i köpt hos Rockdala för några år sen.

Vill du ha en stickling?

Maila mig, adressen finns till vänster.

Här kan du läsa mer om växten.

Det blev några från F. boliviana också. 

Läs här om bolivianan.

Tidigt, eller sent...

Typiskt februari:

månaden börjar med närapå barmark,

men precis när jag skymtat knopparna

i julrosen eller snödropparna så kommer det

 några timmar med rejält snöande 

och så försvinner vårkänslorna igen!

Hur många födelsedagar jag än haft 

så inte vänjer jag mig riktigt vid detta...

Vill du se fler typiska februaribilder så titta in på

Blommig fredag.

Vart jag går...

...så nog är jag påpassad.

Genom åren har det varit olika fyrbeningar och

 just nu är det dessa två sötnöss (pluralis av sötnosar)

som håller kollen i trädgården.

Det är inte mycket jag kan göra utan att de är med.

Lilla Asta är äldst, 4 år, och eventuellt rätt klok?

I alla fall en duktig jägare och mammas katt. 

Mr Morris är en nyinflyttad herre, 2 år, som

än så länge helst håller uppsikt, gärna

från revirets högsta punkt.

Tyvärr har ingen av dem ännu satt sig

 i respekt hos trastar och skator som 

fortsätter att pilla fram vårlökarna...

Vad andra trädgårderare inte vill vara förutan 

kan du se hos Blommig fredag.

Påfyllning

Man kan ta sig till en inspirerande butik

 eller hamna på ett okänt säljställe och plötsligt

 hitta det där man inte visste att man behövde.

Eller så kan man gå en kurs och lära sig något

 man trodde var alldeles för komplicerat 

eller specialverktygskrävande.

Det nya man har med sig hem hittar 

allt som oftast en plats i trädgården.

Såklart! Det är ju där livet levs!

En av säsongens nyinflyttade är min korg.

Dagen då jag lärde mig grunderna och kom hem med den

 är ett härligt minne att plocka fram när gråheten sätter in!

Den har redan fått sällskap av några flätexperiment, 

men jag vågar inte kalla dem korgar... 

det blir nog en kurshelg till när tillfälle ges

 så kanske jag får in snitsen på det hela?

Bortkollrad igen

Jag vet hur det går

och ändå kan jag inte låta bli.

Jag har så lätt för att förälska mig!

Det klokaste vore att stanna hemma

 och inte utsätta mig för alla dessa charmiga,

väldoftande och välvuxna snyggingar.

Men jag åker dit varenda år! 

Till rosgården "Villa Sindoro" i Nora

den andra juli när Rosa har namnsdag. 

Jag försöker nöja mig med att fota och

undviker att bekanta mig alltför mycket med dem

 för det kan ändå inte bli något mellan oss.

Hemmaträdgården är fullplanterad.

Ute vid stugan har jag förstås mer mark... 

Då gäller det bara att hitta de som trivs utan lera

och utan alltför mycket omsorg och samvaro.

Kanske törs jag bjuda dit någon snygging nästa år...

Nu ringer det in!

"-Är ni här nu allihop?"

"-Nej,  lillegubben sitter kvar och läser än."

"-Men snälla bänglar, så okamratligt.
Sa ni inte till när ni gick ifrån högläsningen!?"

"-Såja, såja, mor lilla.
Morötterna är redan inne och
vitlöken klarar sig själv till i vår.
Du har det bättre här inne när kylan nu kommit."
Jag hoppas jag kommit ihåg alla
 för nu singlar det vitt därute.

Klätterträd

"Vad tråkig du är matte!

Varför vill du inte klättra med mig?!"

"Nähä, jag sticker väl iväg och jagar nån fågel istället då.

Tråkmåns!

Det är ju för kallt att räfsa ..." 

Det som glöms i augusti...

...får man syn på i november.

En krans som jag visst behöver göra ny

var det Asta som visade mig där den låg

under bordet vid solväggens soffa.

Sedan skuttade hon glatt iväg mot vinbärsbuskarna. 

Jag trodde hon hade fått syn på en fågel eller mus

men det var nog de glömda bären hon menade att jag skulle se.

Och jag inser att parasollet nog inte behövs längre.

Bäst att få in det innan tyget blir alltför  mört. 

Tänk att det alltid blir något kvar...

Men jag hann innan vinterkylan!