Många stora, många små

Den vita änglatrumpeten slutar inte att blomma 

bara för det blivit vintertid, inte.

Jag vet inte hur många blommor den haft 

sedan i juli när den satte igång

men nu ser jag bara tre "gurkor" till

så snart är det nog vilotid också för den.

Somliga andra har tvärtom just vaknat till igen.

Pelargoner och chili som jag tog till orangeriet

hade visst snyltgäster med in och nu

har de tagit för sig ordentligt av utrymmet!

 Jag får nog hämta vinnaren från förra inlägget och

hoppas han och hans kompisar kan hjälpa mig.

Och blanda lite mer "päckelvatten", 

dvs 1 liter vatten+1 dl såpa+1 msk T-röd,

att spruta på de små uslingarna.

Nät-GM

Här har varit gårds-mästerskap i vävning.

Överallt hängde de deltagandes alster till beskådan.

Besökarna fick förstås rösta fram BIS.

Jag gick runt och valde var jag skulle lägga min röst.

Här ser det ut som en nybörjare varit i farten.

Nja, kul med nytänkande och asymmetri

men jag är nog lite mer fallen åt det traditionella.

Den här var mer i min smak

men ändå...nej, lite väl gles i mitten.

Så här ska det se ut!

Vinnare denna gång blev den lille i ena hörnet

 av pusshörnans fönsterspaljeer.

Inte så stort, men välgjort.

Undrar du över vad segraren fick för pris?

En chans till övervintring i växthuset

och första tjing på kvarvarande bladlöss.

Ljusaste grönt

Jag gick ut och letade i trädgården efter ljust grönt.

Först tyckte jag att det fanns många gröna nyanser kvar

men när jag kom fram med kameran kändes de mer gula än gröna.

Lurar oss vår hjärna att se löv som gröna

bara för att vi vill ha dem så?

Det blev till att gå in och leta i arkivet istället.

Men det blev nog rätt mycket gult också i dessa...

Är det helt enkelt så för att grönt är en blandad kulör
där ursprunget lyser igenom?

Ögonen gillar det i alla fall!
Du hittar mer grönt hos Charlotta
om du vill lysa opp din tillvaro lite.

När växterna själva får välja

Det är så här man vill att det ska bli:

aklejor och allium som valsar vackert ihop.

 Men hos oss är det oftast i plattskarvarna de sätter sig.

 Här syns en hel förskoleklass med vit storklocka

som inte begriper att hålla sig undan från trädgårdens motortrafikled!

Luktviolerna är inte ett dugg klokare.

De tror visst att alla fula skrymslen med sten är till för

att lyfta fram deras skönhet lite extra.

Skulle det vara så att du vill försöka uppfostra dem

så hör av dig. De kan övertalas att flytta.

Tak och godnatt

Kylan och frosten trippar så sakteliga in i vår trädgård.

Än så länge har den bara tordat sig in på gräsplanen

men snart nog har vi den också inne under träden.

Jag har flyttat min sittplats in under tak

och i helgen fick de som stannar ute också tak över sig.

Här under bor en lite kinkig kobrakalla.

 För att hålla dammen öppen så inte fiskarna kvävs av rötgaser

låter vi pumpen spola i vattenytan.

Det blev så joxigt det året allt vart översnöat

 så nu får bron vara tak över vaken.

 Kuvösen är fylld med småttingar som blivit 

ordentligt inbäddade i torra lönnlöv.

Hoppas de sover gott och samlar kraft 

så de blir stora och fina nästa säsong.

 I det tömda kompostfacket har jag ställt de krukor 

som inte ryms eller trivs i orangeriet.

Också de får tak över sig.

Torra löv isolerar bättre än blöta.

 Och i år provar jag att lägga kanalplastskivor också över odlingslådorna.

Kanske maskarna hinner ta hand om gödseln redan i höst?

Och i vår kommer måhända odlandet igång snabbare ?

Ibland kan jag känna att jag har tur!

Då kommer tacksamheten över mig

och hjärtat går och ler en lång stund. 

Tänk så skönt att jag hann natta det mesta

medan löven var torra!

Sicke´ skit!

Hos trädgårdskamrat M har jag hämtat hästskit.

I säck, för jag har ingen kula på bilen.

Det som inte redan hamnat i odlingslådorna

 får ligga kvar i säckarna och götta sig till i vår.

Då ska de ut i planteringarna!

Just nu har maskarna fullt opp med att ta hand om löven jag viftat dit.

Många slöjdtekniker har jag provat i min dag

men än så länge inte qviltning/lapptäcksömnad.

När jag ser det här täcket blir jag allt lite sugen...

Kanske nå´t att pilla med inne i vinter?

 Eller så kan jag börja nu,

för snuva flyttade in i min näsa i helgen

så det blir inget jobbat på några da´r.

Jag får sitta vid fönstret istället, och titta ut på fåglarna 

som undersöker höstens meny i fågelrestauranten.

 Och glädjas åt att grindstolpsblommorna är så vackra utan vattning.

Att fylla en hink

Att ha en hink är bra.

Man kan fylla den med saker.

Min första hink var av plåt, liten och med sagomönster.

I den bar jag vackra stenar, metmask, hallon och kastanjer.

Jag älskade min hink!

Den jag är gladast över idag

står i orangeriet och samlar opp 

dyrbarheterna som ska till komposten.

Den är inte så färgglad på utsidan 

men desto mer inuti.

I våras såg den ut så här:

Just nu ligger däri en hel del som gråmöglat 

efter att det kommit inomhus.

Inte alls lika vackert,
men maskarna tar säkert hand om det också.

 Min lilla blå hink är bo för alla flaskorna med såpbubbelvatten.

De är tomma nu, men i våras var de nyfyllda och

vi har haft många härliga stunder ihop denna sommar.

I april var det ingenting som stack opp ur
de här hinkarna, där de stod i orangeriet.
 Nu är det tid att lyfta in dem dit igen
så de sista dahliaknopparna får blomma ut.
Det kom snöflingor här i morse!

 Den här hinken och jag kände inte varandra för ett halvår sedan.

Nu hänger den med ut och hjälper till att få in lite allt möjligt.

Grannens rosenkvitten, chili, rödbetorna...

Av vårens vackra kastanjeblom blev många frukter.

Jag samlar ihop en hink och tar en promenad ner till dagiset.

Ledarna och barnen är ivriga på att göra halsband och spindlar av dem.

Och säkert ett och annat nyuppfunnet fordon också.

Eller en liten figur.

Och förstås, myror!
Man kan samla alltihop i en liten hink av blå plast
med rött handtag och ta det till sandlådan...

Prima donna

"Nu är det min tur!

Jag har hört publikens applåder och visslingar från

min loge när de övriga artisterna och kören gjort sina entréer.

Nu ska jag bara lägga det sista av sminket 

och komma överens med påkläderskan.

Vilken är vackrast? Ska jag ta den rödare eller den helt i gult?

Och hur var det nu vi kom överens med regissören?

Skulle jag ta det långa eller lite kortare solot?

Äsch! Det har ingen betydelse.

Det är ändå mig de väntat på.

Jubel och hänförelse, nu är jag på scenen!!!"

Knölig helg

Vilken helg vi fick!

Här har inte många timmar spenderats inomhus.

Först var det kastanjer som skulle opp.

Det är vare sig skönt att kliva på de torra skalen nästa sommar

eller värst kul med grodda kastanjer i planteringar och gräsmatta.

Det var faktiskt lite otäckt att gå under trädet

 utan hjälm för frukterna kunde falla närsomhelst.

Jag klarade mig utan hål i huvudet men fick nog ett litet blåmärke på ryggen.

Sedan skulle växthuset tömmas på växtrester.

När jag drog bort slingorna av djungelgurka såg jag

att det var en stor knöl i jordytan och stärkelserötter inunder.

Det ser ut som om den skulle gå att övervintra frostfritt.

Någon som har provat?

Jag krukade och tog in den i orangeriet.

Den som lever får se...

De där påsarna sättpotatis som jag petade ner sent i augusti

gav faktiskt en liten balja fina potäter.

Supergott med färskpotatis efter en höstfin trädgårderardag!

Och kastanjerna fortsatte att dråsa i backen 

med ett vådligt och dovt PANG för varje ramlad frukt...

Du och jag Frasse...

"Jag ska bli en lika tuff katt som Frasse när jag blir stor.

Om jag hänger med honom och gör likadant 

så ska du se att jag lär mig.

Jag vet redan hur man sitter i grindhålet

och bevakar gatan och grannens tomt.

Fiskarna i dammen är lika rädda för mig som för honom.

Kanske såg de när jag fångade den där grönfinken häromdagen?

Men det är fortfarande pinsamt hur orädd ekorren är.

Jag klänger ändå mycket längre ut på grenarna än Frasse kan

när jag skrämmer iväg den. Men jag kan inte hoppa som den...

Grannens stora Ragge har jag också försökt skrämma,

men han fräser bara och viftar till mig med tassen.

Som om jag är en liten kattunge, va!

I veckan blir jag faktiskt sju!

Månader alltså..."