Gult och svart

Det är vackert med gult, brunt och svart.
Jag frösådde mina favoritrudbeckior "Rustic dwarf"
och fick en underlig variant på en blomma.

De flesta ser dock ut som vanligt.

 Solrosor är också favoriter.
Jag både sparar frö från blommorna
och köper nya sorter varje år.

 Den här kom opp ur ett frö från förra årets blom.
Den ser rent "skockig" ut i knoppen och har 

också helt andra blad än de övriga.
Genast undrar jag hur den okultiverade
ursprungsväxten kan ha sett ut?

 Men så finns det annat, också gult och svart,

 som jag absolut ogillar!
Tur att det finns fällor som är vackra.

Synd att en av rackarna ändå hamnade mellan
mig och sandalremmen. AAAJJJ!!!

Är det varmt i Kina?

"-Du, min kinesiske vän,

 kanske är mer van än jag vid värme?

Här i Norden håller den sällan i sig så här länge.

Nu har jag vattnat mina morötter

och de växer fint i värmen men hur mår

dina fiskar när det är 33 grader i skuggan?"

"-Jotack, de är ju asiater så de tål värme rätt bra.
Syret minskar när värmen stiger i vattnet
och så blir det grundare med avdunstningen,
men de fick dammen påfylld med kallt vatten
 istället för den kubik som försvunnit
och två bubblande syrestenar igår så
de klarar sig nog. Aptiten har de kvar
och det är ett gott tecken."

Nam-nam

"Kom hit allihop!
Det finns både svart och grön kål här
som är alldeles toppenfin att mumsa i sig!"
Ja, om det fanns ljudfil till denna bilden så skulle du höra
hur de mumsar och knattret när nästa rote med hundratals baggar landar.

De letar sig in under väven och har det hur bra som helst där.
Spolar jag med slangen så hoppar de ner och gömmer sig
men flyger raskt tillbaka så fort det torkat lite.
Även krasse är visst underbart gott...

Vårt ena Transparent Blanche har fått andra besökare.
Antagligen någon spinnmal som varit i farten?
Det ser mer otrevligt ut än vad det är,
skär man bort så är resten OK,
fast jag undrar vad trädet tycker om sina gäster?

Nåväl, det är inte bara  varmt, torrt och ohyra här.

Bondbönorna blommade fint i juni.

Det brukar de göra innan lössen och sniglarna förstör alltihop.

Och se! I år fick jag skörda!

Äntligen ska här kokas bönvälling!

  Löken blev också fin i år.
Nästan helt utan lökmal och annat elände.
Det var länge sedan, men på andra försöket
 fick jag till en fläta som i alla fall håller ihop.

Jag får något att mumsa på jag med!

En vit?

Jag ljög.
Inte älskar jag alla växter.
Men vi kan väl kalla det en vit lögn
eller konstnärlig frihet för att få ihop
texten med melodin?
Särskilt illa tycker jag om kirskål.
"Du älskar väl kärs, du heter ju Kärstin!"
Sällan! Har du legat på knä och ryckt eländet ur ett
hallonland sommar efter sommar så förstår du
varför blotta lukten av den väcker min avsky.
Kullen vi byggde av massorna efter första
dammen och hustillbyggnaden var täckt med kärs.
Nu är den täckt med gummipresenning.
På håll kan det tas för ett berg.

 Meningen är att kärsen ska dö.
Men hur ska jag hantera det som kommer opp
alldeles intill krikonet (fd plommonträdet)?

 Stammarna är så vackra, fast torniga,
att jag gärna har det kvar men utan kärsodling nertill.

Erfarenheter och förslag emottages tacksamt.

Alla vackra färger

 "Kerstin älskar alla växter,
alla växter, det är lätt.
Röd och blå och gul och grön,
gör det samma, "alles schön".
Kerstin älskar alla växter
på sin plätt!"

 
Och ganska många utanför plätten också...

Star-strucked?

Hör du till den generation som
växte opp med "Djurens brevlåda"
så kommer du nog på melodin till denna trudelutt:

"Stararna är många i vårt körsbär nu i år.
Hum hum hum hum hum hum hum...
Fiskmåsarna latar sig och trastarna är få.
Hum hum hum hum hum hum hum....
Röda bär och gula bär, ja allt ska de ta hand om.
Gröna blad och bruna blad och ännu mera röda bär, bär, bär bär bär, bär
hum hum hum hum hum hum hum hum..."

Att de kommer tidiga morgnar är väl OK,
vi når ändå bara de nedersta grenarnas bär,
men att det flyger omkring bär som landar i huvudet
eller på ryggen när jag går omkring i trädgården på dagen
är mindre roligt! Fläckarna går inte bort!

Kliver jag i något bär så viner där opp en ilsken och
alkoholiserad geting som vill vara ifred med sitt rus.
De syns inte där de krupit in i bäret och smaskar.
Fläckarna som det klibbiga bäret under sulan gör på
parketten syns dock desto mer...

De bär vi når ställer jag i kylen och tar fram som 

svalkande tilltugg under parasollen.

Jag förstår varför fåglar, getingar och fjärilar älskar våra bär.
Himmelskt goda!

Får det plats mer?

Här är lite fler bilder från vår luff.

Vi hälsade på också hos trädgårdsvännen A

i Ängelholm. Det var vansinnigt varmt,

ändå frodades det i grönsakslådorna.

När blir min mangold så här vacker?

Och när får jag så här fantastisk krasse?

Inspirerad av allt jag sett kände jag att det

nog i alla fall behövdes lite fler växter här hemma.

I bilens baksäte fanns fortfarande plats för ännu några kassar.

Det här är en av de plantskolor vi besökte.

 Stort. Välvattnat. Innehållsrikt. Trivsamt.

  Hemma igen inser jag att nykomlingarna nog
får stå kvar i kassarna till dess marken är grävbar igen.
När nu det blir. Stockholm fick allt regn igår. Ingenting hos oss.

 I kassen till vänster på bilden ovan står denna buske.
Kan du gissa vad det är?

Nej, ingen rönn. En kinesisk syren.

Ny i sortimentet där den köptes så jag fick inte 

veta så mycket om den, men om jag inte berättar för den

att här är zon 2-3 så kanske den helt enkelt växer vidare?

Milde himmel!

Uj, uj, uj, så varmt det är!
Kära nå´n så det ser ut här hemma!
Jag tittar hellre på bilder från veckans luff.
Jösses vad mycket fint och kul vi sett på vår resa, dottern och jag.
Vi började med tidningen Lands "Öppen trädgård"
men i hela Halland var det bara två trädgårdar med!
Denna i Tvååker trivdes vi i.

 Vilken trevlig trädgård och vilka trevliga trädgårderare!

 Det odlades bin också, i Smålandskupor.

 Växthus och gott om sittplatser, precis som hemma.

 Men så här snygg gräsmatteplätt har inte vi...

 Värmen dallrade så vi gjorde som rosen,
lade oss i blöt.

En natt sov vi i Laholm och där bor "Milla"
så vi ringde henne och fick komma på besök.

 Jag antar att hon ägnat kvällarna åt att vattna
för OJ så frodigt och fint där var!

 Och denna hortensian var inte stor men grann
där den lös i skuggan.

Mitt huvud var lite värmevimsigt
och det var svårt att bestämma vad jag

ville fota av allt det vackra, men några bilder blev det.

 På vägen tillbaka till vandrarhemmet passerade vi
stadsparken som fått utmärkelsen "Årets park".
Savannen hade precis satt igång sin blomning.

Vackert som bara den!

Tillbaka på banan

Min fina kinaman!

Så glad jag blev när jag återfann dig 

på bottnen av gamla dammen!

Nu pratar vi om våra älskade fiskar igen

och du berättar hemligheter för mig.

Ser du den ljusa kubben?

Det är mr Briggs.

Kubbarna var uppställda för spel när jag klippte på planen.

Bara ett ögonblick lyfte jag blicken och funderade på

vilket håll jag skulle ta nästa varv åt.

Då tippade en kubb in under klipparbladet och...

...så fanns den inte mer.

Herr O gick ner i källaren medan jag samlade opp splintet.

Så kom mr Briggs till världen, namngiven efter

en viss effektiv motor som banat väg för honom.

De andra kubbarna godtog honom direkt, trots den avvikande kulören,

och vi med. Han syns så bra när sista omgången blir sen.

Retsamma moln!

Det regnar för lite i "torra Svealand" om somrarna.
På nästan alla vädersajter och rapporter i TV
förutspås att det ska komma regn hos oss 

men inte sjutton kommer det någon skur inte!
Fyra skrämda droppar eller en tunn dusch
så man undrar om grannen ställt sig på lur med blomsprutan,
mer än så har vi inte fått de senaste veckorna.

Molnen hopar sig så lovande och blir mörka
men sedan drar de retsamt iväg bort över Enköping

eller Eskilstuna, om de inte löser upp sig i tomma intet.
För att göra det enklare för de som är kvar hemma,
och tryggare för de små i odlingslådorna, införskaffade jag
i veckan droppslang/svettslang och lade ut mellan plantorna.

Nästa säsong får jag nog gräva ner den i samband med sådd

men nu ville jag inte störa rötterna med sådant bök.
Så om du undrar varför det nu plötsligt regnar i torra Svealand
så vet du varför: molnen älskar att retas.