Det är 21 år sedan vi satte vårt päronträd. Ett Göteborgs diamant.
Första åren tjurade det.
Sedan kom det opp rotskott i mängd från grundstammen
och vi funderade på att ta bort det, men det blev kvar.
Småningom började det sätta frukt.
Små som inte hann mogna innan de ramlade eller ruttnade och med stenar i.
Inget att spara, tänkte vi och planerade en nedtagning som inte blev av.
De nedersta grenarna hängde så man fastnade i dem
varje gång man passerade, och de sågades av i våras.
Resten av trädet skulle också ner nu, vi behövde bara att
energi och tid sammanföll för att få det gjort.
Då insåg väl trädet allvaret och satte fart!
.JPG)
På de grenar som är kvar är det plötsligt knalltjockt med frukt!
Och vilken frukt sedan!!!
Stora, utan sten och rent välsignat goda!
Nu kan vi INTE ta ner det.
Men jag skulle inte tagit rottingsitsen att stå på när jag skulle plocka...
.JPG)
Tiden och utevistelsen har gjort den skör
och nu hjälper det inte att göra nya surrningar.
Tack, kära fåtölj, för sköna stunder
men nu får vi skiljas åt.
Päronträdet har ett bra förnuft. Så låt det bestämma (ett tag i alla fall).
SvaraRaderaTack för en underbar ljuskväll! Så suggestivt med alla lyktor i mörkret.
Kram
Klart du ska behålla trädet!
SvaraRaderaSnacka om övertygande överlevande :)
Och....
Jag kommer nog inte att hinna till dig för att se trädgård och hämta ormbunkar! Jag hoppas att erbjudandet står kvar i vår när jag är full av energi igen :)
Att rottingsitsen gick sönder var nog päronträdets hämd för illa behandling! Päronträd, och speciellt inte Göteborgare, är att leka med! ;-)
SvaraRaderaHa det gott, och sitsar kommer, sitsar går, inget att sörja.
/Ruben
Så flott frukt tre, tenk deg neste høst uten treet nei det går ikke.
SvaraRaderaHa en fin høstdag.
Skrämd till att sätta frukt. Du har auktoritet :-)
SvaraRadera