Jag hör er...

Det är ingen måtta på vad man kan få höra

om man ställer in hörseln på rätt våglängd!

Den danske Helleborusen från mässan 

ställde jag på bordet med vårlökarna.

Blommorna tittar ner på de låga tulpanerna.

"-Jeg forstår ikke hvad du siger.

Kan du sige det på dansk?

-Äsch, jag önskar bara att jag var lika stor som du.

 Och hade så där fin färg."

Sedan tog jag måttet fullt av

välbrunnen hästgödsel och gick iväg

för att lägga ut i alla leriga planteringarna.

Då kvicknade gullflockan till:

 "-Titta, frukosten är framdukad!

Vakna nu allihop så mumsar vi i oss 

innan trastarna kommer och sprätter iväg allt."

På många ställen hittade jag nygrodda allium.

De är verkligen inte måttfulla utan breder ut sig bra.

Om alla klarar sig så blir här ett lila hav om några år.

 "-Ojojoj, så tung jag känner mig i skallen...

Måste det vara så här ljust när man är nyvaken?

Fjolårets alla Tete-a-tete grävde jag ner efter blomningen.

De blommar inte lika överdådigt i år men kommer så fint lite här och där.

 "- Tror du det gör något om vi börjar blomma redan nu?

- Nej, vi är för små för att kallas påskliljor så det är nog OK."

Jag tänker högt och önskar mig en hel vecka solvarma dagar
men bofinkarna vill ha det på sitt sätt och tjatar:
"-Nej din förbaskade människa, det får du inte!"
På Blommig fredag kan du läsa mer om måttfullhet.