Ryckt och ryckt

Hänryckningens helg blev också
en dänryckningens veckända.
Himmelskt mycket växter
har tagit fart i trädgården.

Inte alla växer där jag tycker de ska vara,

så komposten har fått mycket mat igen.
Somliga färghickor och självsådder sparar jag 

som en liten påminnelse om att man inte är den ende skaparen.

Vid dammens kanter skulle jag också behöva lite skaparhjälp.

Alla som prövat vet hur svårt det är att dölja dammduken.

Mycket sten och torv går det åt.

Kanske att det småningom, efter första vintern,

sätter sig och ser ut som om det alltid varit där?