Slarvigt

Du är nog smartare än jag
och fotar dina planteringar
så du vet var det passar att
gräva  ner tulpanlökarna?
Inte tänkte jag att pionen var så stor och
att rosen skulle växa så fort ...

Och inte kollade jag höjden på tulpanerna,
de var ju vita och skulle passa här.
 
Men påskliljorna är satta långt fram med flit,
annars blir det för torrt för dem närmast väggen.
Blasten blir nästan skulptural när jag knyter

ihop den i  väntan på avmognad.

Fast någon kanske tycker det ser slarvigt ut?

På gång?

Är sommaren verkligen på gång?
Ett kliv framåt och två tillbaka.

Sedan lite häftig virvelvind följt av

ett böljande sjok regn som

övergår i hagelstepp.

Kanske har den tittat för mycket

på Lets dance, eller vad tror du?
 
 Humleblomstret står i med knopparna
hårt slutna och väntar. Otåligt?

Aklejorna ser sig nogsamt ikring

men ingen sol i sikte. 

Pärlbusken ska in på vår scen för första gången.

Men varma applåder räcker inte för att få henne

 att öppna knopparna. Jag har prövat.

Violtulpanerna gluttade fram försiktigt förra veckan,

men nu ser de ut som de ångrar att de sträckte på sig. 

Det är nog faktiskt bara den lilla dikesgranen

som gillar läget riktigt bra just nu.

Tredje året i samma hink, jajamen!

Sådan tur hade inte de här kastanjerna.

Jag kan faktiskt inte ha en kastanjeskog på vår lilla  tomt!

De försökte gömma sig under luktvioler och rosor

men nix, de förpassades till komposten.

Denna flishög är inte heller på gång.

Men snart blir den. Lagd på gång.

Snyft och sniff

Vår vita koi är död.

Det är fjärde fisken som dör sedan isen gick

så nu förstod jag att det nog inte var en naturlig död.

Mycket riktigt, den verkar ha haft en bakterieinfektion

kallad "bukvattensot". Inte kul!

Nu hoppas vi att värmen kommer så de övriga fiskarnas

immunförsvar stärks och de klarar att stå emot bacillerna.

Efter att ha "begravt" honom i hushållskomposten 

tog jag en trösterunda och vädrade näsan med blomdoft.

Hornviolerna formligen sprutar ut honungsdoft! 

Paradisäpplet, bedövande intensivt blir det 

idag när vinden står så gott som stilla. 

Gyllenkroks astrakan är mildare

både till färg och doft. 

Sista magnoliablomman får jag stå på tå för att sniffa i.

Lite vingligt, tur att dammen är en bit ifrån... 

Olvonet breder ut sin närvaro bortom tomtgränsen.

Jag undrar om det är den som får hundpromenerarna

och dagishämtarna att ta paus vid vårt staket?

Vilken miss!

Det finns så många kloka ord,

de här har jag fått av min syster.

Vattnande av små krukor ska man dock aldrig skjuta opp

för då glömmer man lätt bort det. 

Eller så glömmer man helt sonika bort 

var de små krukorna står någonstans bland allt som trängs.

Några toppade och kraftiga verbenor finns icke mer...

De rör på sig!

Jag är för långsam?

Eller växterna för snabba när de sätter fart?

Purjostråna som förhoppningsvis ska bli lök

har redan tagit sig opp ur PET-hattifnattarna.

I barnkammaren stod jag och pratade över

 tomma krukor för några veckor sedan,

men nu spirar det också där.

Magnolia Susan är kanske kittlig?

Då skakar hon nog snart på sig för att

 få bort flugan så vinterkappan ramlar av? 

Staketdruvan Zilga bor i växthuset och klänger 

i brist på staket på linor och stag i taket.

Jag brukar få övertala den att hålla sig där inne

 istället för att klänga ut genom vädringsfönstren.

Jag vill hellre ha druvorna hängande över mig i soffan,

än liggande mot takets utsida åt fåglarna att kladda med!

Helgens kärlekspar

Tandrot och vita påskliljor.

De träffades i fjol och tycke uppstod.

Jag hoppas de fortsätter hålla ihop och förökar sig.

Syringa pekinensis kom med hem från Öland och

nu när den öppnat sig ordentligt ser vi att den är gulbrokig.

Den flirtar vilt med vår grönvita Helleborus i bakgrunden!

Trolldruvan och sockblomman, så olika men fina tillsammans. 

De tar upp varandras färger och vill så gärna kampera ihop.

När kungsängsliljefröet fick välja självt

grodde det inunder en trygg gammal träjon. 

Storramsen har jag själv tussat ihop med biokovnävan.

De var lite tveksamma i början, men nu kan man inte sära på dem.

Den här skönheten, Syringa pinnatifolia, är än så länge solo.

Utrikes född och inte riktigt van vid förhållandena här

får hon först bekanta sig med oss och våra egenheter.

Jag gissar att hon snart blir uppvaktad av någon,

för vem kan undgå att bli tjusad av hennes exotiska utseende?

Fjäsk

Fjäskande kan löna sig.

En svart vinbärsbuske som i fjol

bara längtade till livet efter  detta

tog ny fart efter att ha fått bar jord kring sig, 

några glada hejarop och lite gödsling.

I år försöker jag samma metod hos hallonen. 

Tyvärr sammanbor de med några envisa kirskåls-

individer som nog blir besvärliga att avhysa.

Jag hoppas ändå att hallonen karskar opp sig

och orkar ge mig en god skörd i år.

Just nu ser det prydligt och lovande ut...

Vad är bra med regn?

Solsken är skönt

men ett strilande regn kan också vara bra.

Växtligheten blir så mättad i färgerna

och det slutar klia i näsan på alla oss

som är lite pollenkänsliga.

Trätunnorna blir äntligen fyllda så att

de inte står i solen och spricker. 

Jag slipper vattna i pallkrageodlingarna.

Fiskarna får en massa spännande att mumsa på

som droppar ner ur träden ovanför.

Och tänk så många sniglar och snäckor som kryper fram

så jag kan nacka dem innan de lagt en massa ägg!

Men det gör inget om solen skiner igen i morgon...

Njutfaktor 100000000 och lite till

Jag hade kunnat ligga bredvid Frasse

och bara njuta hela dagen idag också.

Men nej, myror i brallan och

kameran i högsta hugg!

Om jag sitter för länge kommer det nog bara

 en otäck fästing och fäster sig vid mig.

Bättre då att ta en tur och hälsa på nykomlingarna.

Fågeltulpanerna har fått komma ut ur sin bur 

och glänser verkligen i solgasset!

I höstas satte jag en hel drös nya tulpaner i 

den plantering vi kallar för åttan. 

Vildsvinen tog ju det mesta där för några år sedan.

Det fanns många sorter i butiken som enligt bild skulle 

blomma i orange, och det gör de faktiskt också.

Jag var lite fundersam om de skulle visa sig röda

för bilder kan ibland visa rätt fel, men se så fina de är.

Supersöt och fin är också den fyllda smörblomman.

Tack Eva, som glatt grävde opp en liten en vid

husknuten när jag sa att jag letade efter den! 

Den röda trilliumen är mer tjusig än söt.

Jag är glad att den blommar för den blev

flyttad i senaste laget så jag trodde den skulle tjura. 

Bägarlönnen har fler blommor i år än någonsin.

Det måste varit en bra sommar i fjol... 

 Jag har två av den här kobrakallan, men 

ingen aning om vilken sort det är.

Någon som vet?

Törelväxter kan det lätt bli för mycket av

men så här års älskar jag deras färgspel! 

Och visst måste man älska pionknoppar!?

Lika underbara oavsett art och sort. 

Sten? Sax! Påse!

"-Hallå därborta, har ni sett att människan

smyger omkring med en sax i högsta hugg?

Tänker hon ta in oss till vas redan?"

 "-Nej era tokar!

Hon försöker rädda oss från marodörerna.

De stackars små blå är så rädda att de 

nästan stannat i växten på kuppen"

"-Hos mig har de redan varit.

Det hjälpte inte att blåsten försökte skaka

bort dem från mina blad." 

"-Vilka mesar ni är! 

Lite rufs och en stickig stjälk 

så slipper man dem."

"-Men alla är inte så robusta som ni.

Jag smyger opp mina blad så långsamt jag kan

så kanske de inte märker att jag är här..."

"-Hit får hon gärna skynda sig!

Mina blad är så tunna och orkar inte med 

de där klättrandet och kladdandet.

Och så är jag så rädd att de ska

mumsa i sig av blommorna också!"

"-Hit bort till mig verkar de inte ha hittat. Än.

Om ni menar de bruna slemmiga, vill säga.

De små med hus ser jag överallt.

Tur att våra stjälkar är rätt hårda."