Sten? Sax! Påse!

"-Hallå därborta, har ni sett att människan

smyger omkring med en sax i högsta hugg?

Tänker hon ta in oss till vas redan?"

 "-Nej era tokar!

Hon försöker rädda oss från marodörerna.

De stackars små blå är så rädda att de 

nästan stannat i växten på kuppen"

"-Hos mig har de redan varit.

Det hjälpte inte att blåsten försökte skaka

bort dem från mina blad." 

"-Vilka mesar ni är! 

Lite rufs och en stickig stjälk 

så slipper man dem."

"-Men alla är inte så robusta som ni.

Jag smyger opp mina blad så långsamt jag kan

så kanske de inte märker att jag är här..."

"-Hit får hon gärna skynda sig!

Mina blad är så tunna och orkar inte med 

de där klättrandet och kladdandet.

Och så är jag så rädd att de ska

mumsa i sig av blommorna också!"

"-Hit bort till mig verkar de inte ha hittat. Än.

Om ni menar de bruna slemmiga, vill säga.

De små med hus ser jag överallt.

Tur att våra stjälkar är rätt hårda."