Vår djungelgröna stadsträdgård är
på väg in i sin korta period av färg.
Mest enstaka explosioner men de syns i allt det gröna.
Trädpionen fick jag som en liten ettårig frösådd
av en trädgårdsvän för många år sedan.
Alla blommar förvisso inte i sprakande kulörer.
Utsökta former fångar också ögat.
Somliga blommar inte alls men växer så man hör det.
Stures gåva visar färg för första gången!
Den var inte gul, som han hoppades, men vad gör det.
Den är en unik påminnelse om en unik person.
Vitt är väl också en kulör, om än ingen färg...
Och tänk, äntligen en japansk lönn som
inte ger upp efter första vintern!
Jag tror jag sätter mig en stund i pusshörnan
(namnad av barnen...)
och vänjer mig vid det vackra.
I morgon är en annan dag,
med andra färgklickar.
Så fint och rofyllt. Det behöver inte alltid blomma:)
SvaraRaderaMin japanska lönn låg i rabatten...sorkarna hade festat på rötterna så den fin hamna i komposten. Försökte rädda den, men icke.
Ha det skönt i puss hörnan!
Härligt namn på hörnan. Påminner om en mortel jag har... När sonen fick höra hur jag fått den utbrast han - å en kärleksgåva :)
SvaraRaderaDet gröna är en skön och hållbar omgivning där färgklickarna är som kortlivade prima ballerinor som dansar en stund.
Ha det gott! Carina
Vilka fantastiska bilder! Pusshörnan har en härlig patina.
SvaraRadera