Sörmländska trädgårdar?

Inte så särskilt landskapstypiska
men helt underbara att titta in i!
"Besöksträdgårdar i Sörmland"
hade öppnat sina trädgårdar i helgen
och jag åkte till några av dem.
Först ut var Carita och Bertels oas.

 Jag hade kunnat vandra runt hela dagen
och njutit av varje sekund!

 Så mycket fint och påhittigt,
både växter och "prydnader".
Plötsligt dök den här panelen opp ur grönskan
och gjorde mig ännu gladare.
Kretsloppstänk, yippee!

 Det fanns fler trädgårdar som jag gärna också ville hinna med
så det var bara att slita sig från roligheterna och tuffa vidare mot Oxelösund.
Monika och Peter som brukar den här jordlotten är stenrika.
Se bara på deras fina uppfart.
Varenda sten har de kört/kärrat/pirrat in på
tomten som från början tydligen mest var lera.

 Grönytor kallas de hemma hos oss men
här kunde man verkligen tala om gräsmattor!
Jag antar att de rullar ihop och ställer undan dem över vintern :)

 Mycket sten var det...och små fina vattenblänk.
Jag blev riktigt inspirerad att ta tag i
våra halvfärdiga dammkanter hemma!

På hemvägen såg jag en handskriven skylt på en lada

i närheten av Råby : "Växter säljes".

Självklart sladdade jag in där och opp för backen

och hamnade i Maritas överskottsförsäljning.

Kameran blev kvar i bilen, jag hittade alldeles för

många roligheter bland hennes krukor för att tänka på

något annat än växter. Två kassar följde med hem.

Jag vet vad jag ska göra idag...

Dementi!

Fy så pinsamt,

jag blev så kär att jag glömde kolla fakta.

Sötögat Nils-Evert heter inte alls så.

Det är heller ingen benved utan ett skärmtry.

Vill du veta mer om den så ska du slå på

Lonicera involucrata ledebouri och

E-plantan "Lycksele".

Men jag kommer nog ändå att kalla min för Nils-Evert...

Nya trädgårdsbekanta

Jag for uppåt landet för att bl.a. besöka

en trädgård vid Vålnäsberget i Trödje.

Att det regnade lite gjorde absolut ingenting

när jag möttes av Carina  och den här fina entrén.

Det var nästan så jag viskade fram min beundran

inför denna skönhet så den inte skulle förstå att

den nog egentligen inte klarar vintrarna så långt norrut.

De smarta bågarna och odlingslådorna blev nästa sak att beundra.
 Carina berättade att hon saknat bågar "utan krusiduller"
så hon startade firma cawiab och tog fram 

de produkter hon själv ville kunna köpa.

Lådorna är aningen mindre än pallkragar till ytan

men också lite högre och kommer

säkert att rosta sig vackra eftersom de är av cortenstål.

 Trädgården bjöd på både idéer och goda skratt.
Har du sett en sådan kort och bastant solros förr?
Stammen var lika grov som min arm!!!

 Många snören hade hon satt opp
men råkat få fel sort:
det vart låga bönor, inte störbönor!
Men rejäl skörd ändå.

 Allra sist fick jag träffa Nils-Evert.
När han tittade på mig med sina stora mörka ögon
föll jag som en brunnen fura. 

 En avläggare hittades i det höga vilda gräset
och Carina gick efter spaden...
Tack Carina och Björn för N-E, gott fika
och en mycket trevlig eftermiddag!
(Om du undrar så är N-E en benved)

Fredagsmums!

I tidningen "Allt om trädgård"
fanns ett recept på sega vinbärsremsor.
Det lät både gott och spännande
men vi hade inte tillräckligt med vinbär efter torkan.
Så jag provade med röda krusbär.
Gott det också!

Jag mixade bären med lite halvmoget äpple,
pudrade med fruktsocker (krusbär kan vara rätt sura)
och torkade i varmluftsugnen.
Efteråt kom vi på att citronsyra nog hade varit
ännu godare att pudra på. Riktiga sur-remmar!

Små och större kryp

Äntligen fick jag några fjärilar tillräckligt stilla för att fota dem!

Men om det berodde på röken från vår lokala mindre skogsbrand

att de blev lugna så var det kanske inte så bra?

Nåja, branden under kontroll och bilder OK, jag är nöjd.
Men vet du vad det kittlas när en berusad fjäril
tror att hårklämmans lila plast är en blomma och
trampar omkring i pannan och håret på en?!

Den här kallar jag för vinbärsfuks.

Rätta mig gärna så lär jag mig mer.

 Påfågelsöga är jag säker på. 

Amiral likaså.

Sorgmanteln och pärlemorfjärilen får

en ny chans någon annan dag.

Det får inte dessa!

Tre bålgetingar, två mellangeting (jo de heter så; Vespa media)

och en liten vanlig/jordgeting gick rakt i fällan!

Hur stora och kaxiga bålgetingar än är,

simma i hallonsaft gillar de inte.

Åtminstone ingen längre stund i fullt solsken.

Fy, så mordisk jag blev av getingsticket...

Gult och svart

Det är vackert med gult, brunt och svart.
Jag frösådde mina favoritrudbeckior "Rustic dwarf"
och fick en underlig variant på en blomma.

De flesta ser dock ut som vanligt.

 Solrosor är också favoriter.
Jag både sparar frö från blommorna
och köper nya sorter varje år.

 Den här kom opp ur ett frö från förra årets blom.
Den ser rent "skockig" ut i knoppen och har 

också helt andra blad än de övriga.
Genast undrar jag hur den okultiverade
ursprungsväxten kan ha sett ut?

 Men så finns det annat, också gult och svart,

 som jag absolut ogillar!
Tur att det finns fällor som är vackra.

Synd att en av rackarna ändå hamnade mellan
mig och sandalremmen. AAAJJJ!!!

Är det varmt i Kina?

"-Du, min kinesiske vän,

 kanske är mer van än jag vid värme?

Här i Norden håller den sällan i sig så här länge.

Nu har jag vattnat mina morötter

och de växer fint i värmen men hur mår

dina fiskar när det är 33 grader i skuggan?"

"-Jotack, de är ju asiater så de tål värme rätt bra.
Syret minskar när värmen stiger i vattnet
och så blir det grundare med avdunstningen,
men de fick dammen påfylld med kallt vatten
 istället för den kubik som försvunnit
och två bubblande syrestenar igår så
de klarar sig nog. Aptiten har de kvar
och det är ett gott tecken."

Nam-nam

"Kom hit allihop!
Det finns både svart och grön kål här
som är alldeles toppenfin att mumsa i sig!"
Ja, om det fanns ljudfil till denna bilden så skulle du höra
hur de mumsar och knattret när nästa rote med hundratals baggar landar.

De letar sig in under väven och har det hur bra som helst där.
Spolar jag med slangen så hoppar de ner och gömmer sig
men flyger raskt tillbaka så fort det torkat lite.
Även krasse är visst underbart gott...

Vårt ena Transparent Blanche har fått andra besökare.
Antagligen någon spinnmal som varit i farten?
Det ser mer otrevligt ut än vad det är,
skär man bort så är resten OK,
fast jag undrar vad trädet tycker om sina gäster?

Nåväl, det är inte bara  varmt, torrt och ohyra här.

Bondbönorna blommade fint i juni.

Det brukar de göra innan lössen och sniglarna förstör alltihop.

Och se! I år fick jag skörda!

Äntligen ska här kokas bönvälling!

  Löken blev också fin i år.
Nästan helt utan lökmal och annat elände.
Det var länge sedan, men på andra försöket
 fick jag till en fläta som i alla fall håller ihop.

Jag får något att mumsa på jag med!

En vit?

Jag ljög.
Inte älskar jag alla växter.
Men vi kan väl kalla det en vit lögn
eller konstnärlig frihet för att få ihop
texten med melodin?
Särskilt illa tycker jag om kirskål.
"Du älskar väl kärs, du heter ju Kärstin!"
Sällan! Har du legat på knä och ryckt eländet ur ett
hallonland sommar efter sommar så förstår du
varför blotta lukten av den väcker min avsky.
Kullen vi byggde av massorna efter första
dammen och hustillbyggnaden var täckt med kärs.
Nu är den täckt med gummipresenning.
På håll kan det tas för ett berg.

 Meningen är att kärsen ska dö.
Men hur ska jag hantera det som kommer opp
alldeles intill krikonet (fd plommonträdet)?

 Stammarna är så vackra, fast torniga,
att jag gärna har det kvar men utan kärsodling nertill.

Erfarenheter och förslag emottages tacksamt.

Alla vackra färger

 "Kerstin älskar alla växter,
alla växter, det är lätt.
Röd och blå och gul och grön,
gör det samma, "alles schön".
Kerstin älskar alla växter
på sin plätt!"

 
Och ganska många utanför plätten också...