Kinesen och jag

Nu njuter vi, min kinesvän och jag. Sitter och tittar ut över dammen och småpratar med de sex överlevande och de tre nyinflyttade guldfiskarna. De nya japanerna, koien, får vänta inne ett tag till på mer värme i vattnet.

Eller sticker näsan i tulpanerna och förundras över att de snällt kommer åter varje år med bara lite benmjöl som färdkost.

 

Under glasen spirar redan julens gotter: grönkål, morot och kålrot. Det är otroligt så fort det går i värmen! Men en natt med riktigt regn skulle inte skada...

Återuppståndelse i all ära...

Kring blommorna surrar det men också kring vårt bibatteri är det full fläkt på små vingar. Ser du det i trädklykan? Jag borrade massor av hål i ett stycke sågat äpple och satte upp med hålen i öst-västlig riktning. Bra för de vilda bina sa en bekant och de verkar gilla det.

 Vid äppelängen börjar det komma upp grönt ur det brungrå lövtäcket (som blev ovanligt tjockt i höstas eftersom vi hävde dit även björklöv för att få lite bättre mylla). Narcisser, tulpaner, sippor, vårstjärnor, scilla,  ramslök, aklejor, svalört, rodgersia, ormbunkar och så krolliljor.
 
 Alla krolliljor och narcisser vill inte växa på insidan. Hon som gjorde gången hade visst inte full koll på var lökarna var?

Men denne otrevlige lille krabat hade hittat liljorna OCH en artfrände av motsatt kön och så satt de där och förlustade sig! Tills jag puttade ner dem på trampstenen och "råkade" trampa just där...

Mitt i livet finns döden. 

Jag sätter mig vid lilla lusthuset och funderar på det ett tag.

Kalahari?

Vår mälardalslera ligger bar och ser mer och mer ut som Kalahariöknen i värsta torrperioden. Jag vet att det är härligt med sol men det kan bli lite påfrestande för marken. Särskilt när det samtidigt blåser och blir så där riktigt torrt. 

                                                                                        

En bit ner finns trots allt fukt och titta vad som kommit upp! Jag fick några rötter i höstas och mindes inte var jag i hastigheten grävt ner dem någonstans, men här var de. Och det ser ut som att varenda stängel som kommer har knopp. Brukar de ha det?

 

 Den röda lungörten orkar blomma i torkan och den brännande solen, fast det sägs vara en skugg/woodlandväxt. 

Hyacintlökarna från julen 2009 står i blom i torkan. Det känns lite underligt med juldoften så här års.

Och titta här! Tvålen verkar fungera. I alla fall har rådjuren inte upptäckt dessa mumsiga knoppar . Än.

Krafs, pick och skvätt

Jag började dagen med att låta mina turturduvor flytta ut till templet. De brukar bo där och hålla uppsikt. Strax kom det andra duvparet för att dricka i dammen och picka i sig något litet (jag undrar om de äter av tvålflingorna, för flingorna verkar försvinna...).

På dagens första runda upptäckte jag att  gullflockan hade slagit ut.

Jag ägnade en bra stund åt att röja i vresroshäcken (tack kära kamrat för de fina roshandskarna!) och sedan blev det fika vid oasen.Ja, oasen kallar vi vår plattlagda yta där vi har sommarmöbler och grill. Den har ett tak av körsbärsträd, lönn och paradisäpple. Samtidigt med min fikarast hade ett gäng sidensvansar kalas på de sista paradisäpplena. Gissa om det skvätte!

 Nu har jag stökat runt i trädgården hela dagen och hunnit med en hel del av rensandet. Nu blir det vila. Kanske skiner solen också i morgon...

Knölarnas afton

I kväll har jag varit i växthuset och rotat igenom mina övervintrade knölkrukor. De har stått i ett mörkt, kallt garage och verkar ha klarat sig bra. Med ny jord, lite benmjöl och några vänliga ord så ska de nog ta fart igen.

Arisaeman (stavas det så?) hade satt fyra småknölar som fick flytta från mamma. Dahliorna hade en del ruttna knölar men tillräckligt med friska för att bli tre krukor, två "Chic" och en "Bishop of Llandaff". Även blåsalvian mådde bra och var dubbelt så stor som i fjol. Kvar blev gladiolerna. De får jag sätta imorgon efter att ha fixat mer jord...

Utanför växthuset, i en kraglåda, står de krukor som övervintrat i komposten. Alla har inte kommit igång än, men jag tror de har klarat sig bra även de tack vare all snö och att både höst och vår varit rätt torra.
Även inomhus på salsbordet står knölar och groddar sig. Jag har fallit för reklamen och testar i år potatisen Amandine som sägs vara så fantastiskt god.

Nu tvålar jag till dem!

Nu är de igång! Alla mina gäster börjar ta för sig av blommorna i trädgården. De med vingar är särskilt välkomna. Här surrar både tama och vilda bin ihop med fjärilar och humlor. Fast det blåser fortfarande rätt ordentligt så de är än så länge mest i lä-rabatten intill huset.

De med fyra ben är inte lika kul.Katterna bråkar så pälstussarna ryker och bryr sig inte om att de tumlar över och genom knopp och blommor. Och rådjuren... Blodmjöl i all ära men det behöver ju strös så ofta om det är fuktigt ute.Min syster har fått höra om ett knep som fungerade hos henne och det prövar jag i år: Köp en tvål (det sägs att det måste vara av märket Palmolive) och skär/skrapa flisor som du läger ut bland knopparna. Det luktar så mycket att djuren inte hittar det ätbara, och det ligger kvar och fungerar även efter regn.

Struket från fixalistan

Idag fick jag tid att ta hand om äppelriset och flisa det till stigen borta vid skuggan. Det är hopplöst att försöka få gräs att växa där och det är för många rötter för att lägga sten, så det blir flis på gångarna. Ungefär vart tredje år får jag ta bort det som förmultnat och lägga i planteringarna istället. Lite bökigt kanske men det känns bra att använda riset till något.
För er som tyck synd om mig för alla fiskar vi förlorat kan jag tala om att det nu kommit två nya japaner till familjen. De simmar inne i akvariet än så länge och jag njuter av att se dem på så nära håll. De har fått namn, förstås, Shimo och Kiiro, och vi tror det är ett par.

Jippiee, det regnar!

Det regnar! Riktigt regn helt utan snögegga! Vad gör det att tjälen inte riktigt försvunnit och att det blir slaskiga pölar överallt, det är ju ett vårregn!

Och det finns ju fiffiga kläder som tål vatten så man kan fixa lite med en ny odlingskrage medan man ändå är ute och njuter. Det är tänkt att bli två stycken bakom växthuset i år. För grönkål och kålrötter till julens godsaker.

Att åtgärdas

Tantens rygg har hakat upp sig igen och i väntan på att den ska bli som vanligt  (bra blir den ju inte tyvärr) går hon runt i slow motion och inspekterar ägorna och gör listor över vad som behöver göras. Aldrig är det så lätt att se vad som skulle kunna ändras på och kanske bli "bättre" som när snön just försvunnit. Fast somligt är ju rena reparationsarbeten. Stora rabarbergjutningen har spruckit.

  Borde gå att få ihop med bruk.
Isophäcken har fläkt sig. Går nog att klippa och föryngra.
 
Somliga taklöksplanteringar har inte orkat och får göras om.

Listan blir rätt lång, men det mesta går att få ordning på bara baklåsningen i rörelseapparaten försvinner.

Då och nu, kapitel 4

Till nöje för oss och barnen skaffade vi  fisk till vår lilla pöl/damm och de (fiskarna, inte barnen) blev snart så många att vi inte längre hade plats att vinterförvara dem inomhus. På den här gamla bilden från tidigt 90-tal ser vi en energisk herr Otteskrufv i full färd med att gräva om dammen. Äppelängen kallade vi plätten som syns ovanför hans huvud. Det här är på sydsidan om den numera fallna granen (som skymtar uppe till vänster i bild).Dammen behövde grävas djupare och samtidigt bli större även till ytan så att fiskarna kunde trivas i den året runt. Djupet var inte omöjligt att åstadkomma men ytan blev det värre med. Sten och rötter från kringliggande träd satte P för planerna rätt snart.
 Några av stenarna blev en liten mursnutt vid äppelängen. Sonen gillade inramningen och rumskänslan. Han såg det som en  tomt till sin trädkoja och lät dinosaurierna beta och ha det bra på ängen.

Dammen kallar vi för en "biotop-damm" eftersom kanterna är helt igenvuxna av mestadels inhemska lokala växter och besöks av allsköns djur och insekter. Inte så värst snygg, men funktionell. Och fiskarna fortsatte att må bra i den. Till nu i vår. Denna vår har jag hittills plockat upp en död koi och 6 döda guldfiskar. Och än är inte hela dammen tinad...
Det som hänt tror vi beror på att det inte blev någon vak och kanske också kallare i vattnet när vi ersatte pumpen, som förut gått även under vintern,  med två syrestenar.