En av de stora dahliablommorna hade
vikt sig av vinden och blev knipsad.
Men jag kan ju inte slänga skönheten på komposten
utan lade den i pölen på gatan.
Den låg där och småpratade för sig själv och
med de människor och hundar som kom förbi.
Så stannade två små tjejer sina cyklar.
De tittade. De undrade ihop.
Efter några snabba svep med blickar runt ikring
(de såg inte mig bakom häcken) snappade de blomman
lade den försiktigt på en pakethållare och trampade vidare.
Jag gissar att den fick en fin vas och en bra plats hos dem.
vikt sig av vinden och blev knipsad.
Men jag kan ju inte slänga skönheten på komposten
utan lade den i pölen på gatan.
Den låg där och småpratade för sig själv och
med de människor och hundar som kom förbi.
Så stannade två små tjejer sina cyklar.
De tittade. De undrade ihop.
Efter några snabba svep med blickar runt ikring
(de såg inte mig bakom häcken) snappade de blomman
lade den försiktigt på en pakethållare och trampade vidare.
Jag gissar att den fick en fin vas och en bra plats hos dem.
Själv fortsatte jag leta störar till ett stöd.
Det fanns inga raka, men krokiga blev också bra.
Jag virade kokoslina lite hit och dit mellan dem.
Nu kastar sig inte gulvädden så vilt runt benen
när jag kommer gående mot äppelträden.
Äpplena börjar bli mosmogna nu...
Det fanns inga raka, men krokiga blev också bra.
Jag virade kokoslina lite hit och dit mellan dem.
Nu kastar sig inte gulvädden så vilt runt benen
när jag kommer gående mot äppelträden.
Äpplena börjar bli mosmogna nu...
Det var ju lite gulligt, palla dahlior ;)
SvaraRaderaKram,
Jenny
Åh det var en kul idé och den var visst uppskattad med!
SvaraRaderaÖnskar dig en skön helg, ta hand om dig...
Kram,
Titti
Så söt historia med dahlian och töserna...
SvaraRaderaJag måste nog säga att raka stöttor inte hade varit på långt när så snygga som de du har nu. Jag gillar dem skarpt!
Ha det så gott i veckan
Anette