Alldeles för mycket

Dagens tema för Blommig fredag är"sommarplåga".
Vad är en sommarplåga?

Något man först gillar men som sedan
blir i mesta laget så man tröttnar totalt?
Värmen, som blev hetta, var för mig en sådan.

Det var skönt en vecka men sedan blev det för mycket.
Det var nog mest ohyrorna som fortsatte att gilla läget.

Jag satt i skuggan under vårt stora körsbärsträd,
pustade, drack vatten och gjorde inte många knop.

Bären rasade ner när fåglarna var dit och pickade
men parasollet skyddade så jag blev inte så prickig.
En annan sorts sommarplåga har i år varit vår dammkant.

Tittar jag åt detta hållet ser det snyggt ut, men...

 ...somliga sträckor blev till när vi lade dit duken
och märkte att den räckte till större än vi grävt.

Där fanns inte iordninggjorda hyllor eller avsatser

för sten och torv så hur ska vi få till kanten?
Ibland är det mindre bra att vara impulsiv.
Som sagt, det kan bli för mycket...

One misty moisty morning...

Det är underligt så mycket man har i minnet
som man inte vet om förrän det poppar opp.
"One misty moisty morning when cloudy was the weather..."
En trallvänlig trudelutt som du kan lyssna på här tog över
när jag och kameran tog en morgonsväng i trädgården.

Överallt syntes spindelväv.

Spindlarna finns säkert där hela säsongen

men det är en sådan här daggig morgon
som jag upptäcker att de bor hos oss. Överallt!

En aning om kommande höstfärger fann jag också.

Skogskornellen lyser också i mulet väder så här års.

 Oxbäret har tappat många blad i sommarhettan
men de som sitter kvar är desto vackrare.

 Bakom växthuset blommar det fortfarande för fullt!
Jag passar på att ta in och sätta i vas så länge det går.
Just här har vi nämligen ett köldstråk, så plötsligt
 en morgon kommer allt vara brunsvart och slokande.

"...singing how do you do and how do you do..."

Frukt och bär

"Allt är inte guld, som glimmar."
Somliga bär i trädgården har vi bara till lyst.
De går inte att äta, mer än möjligen en gång,
men de glittrar så fint i grönskan.
Som ett stort blåbär ser Ormbärsbäret ut.
Det räknas som giftigt, äter du fem eller fler
blir du riktigt dålig i magen så håll uppsikt över
både dem och nyfikna barn och vuxna.

 Vippramsens bär är nog inte heller så bra att äta.
Giftinformationscentralens hemsida ger ingen
information men låt den vara bara vacker.

Inte heller feberrotens bär bör du äta,
men de ser kanske heller inte så lockande ut?

 Korstörelns frukter såg saftiga och fina ut för en vecka sedan
men nu har de skrumpnat och blottar sina stora frön.
Några får självså sig och resten tar jag in över vintern.

Vårt rosenhallon står i slänten mot altanen.
Det var en liten pinne när jag fick den för ca 20 år sedan
men nu har den tagit över slänten rejält.
När vi byggde orangeriet försökte vi gräva bort den
men den hade väldigt rejäla och envisa rötter och kom tillbaka.
Så till den milda grad att den nu också sätter frukt!

Bäret går antagligen att äta, det är ju en Rubus,
men vi har riktiga hallon så det räcker.
Den här sammetskudden får blomflugorna vila på.

Lökpill

Redan tid för nästa säsongs första sådd!

Det är ett "kärt besvär" att pilla isär och få lökarna i jorden.

De små "blomhuvudena" med kajpgroddknoppar

sätter jag i krukor till dess de vuxit på sig.

Annars är det så lätt att ta dem för gräs och rycka

hela tuvan när rensivern sätter in på vårkanten.

Vitlöken ska också pillas i klyftor och 

få en egen rad i en av pallkragarna.

I fjol slarvade jag med märkningen, eller om

det var skatorna som snodde den, så jag hade råkat

sätta persiljan i samma rad...mindre bra.

I år ska jag vara mer noggrann med skylten.

Fram med grejorna

Ett omisskännligt tecken på att hösten närmar sig
är att det knappt hinner vara kväll innan mörkret
ramlar ner och utplånar både färger och former.
Igår kväll råddade jag därför  fram belysningsgrejorna.

Utomhustimer måste jag ha, nätaggregatet
och så lågvoltskabeln...och lamporna, var är de?
Javisstja, de sitter kvar på de braiga ställena från i fjol.
Lite snopet att rigga när färgerna inte hunnit hit.
Den här benveden blir snart höströd och orange.
Snyggt mot pilflätningen och idegranen.

Nästan genomlyslig och ljust gul blir
vår japanska hortensia. Snyggt det också. 

Dammen byter inte färg, den är lika trolsk ända till dess
isen kommer och målar en annan sorts vita rosor över ytan. 

Det här var min premiär.
Du hittar fler hos Blommig fredag.

Blå druvor och citron

 Vissa år blir det alldeles kolossalt
vansinnigt jättemycket druvor!
Jag tror att varenda blomma blev pollinerad i våras.
Det brukar inte göra något för barnen
och deras kompisar äter mer än gärna allt de får.
Men nu har barnen hunnit bli unga vuxna
och är inte hemma så ofta.
Jag och herr O äter och äter men det tar inte slut.
Det är mest av Zilga, staketdruvan med den
underbara smaken och de mindre goda kärnorna.
Den äts med fördel utomhus så man kan spotta kärnorna därhän,
men om man vill spara överflödet över vintern hur gör man då?
Jag tar tacksamt emot dina erfarenheter och recept.

 Citronträdet var i våras också "nerlusat" av små fruktämnen.
Så gott som varje blomma började svälla
men sedan föll de i golvet allihop.
Det är första året jag har den och jag antog att
den behövde mer vatten trots fuktig jordyta.

Alltså hävde jag på vatten oftare och

försökte övertala den att göra ett försök till.

För några veckor sedan kände jag doften av nya blommor

och titta, den här har passerat "ramla av-stadiet" ser det ut som!

Jag får lära mig några glada tillrop på italienska
så kanske det blir skördeklara frukter till i vår?!

De blommar nu!

Vår trädgård är inte en sådan fylld med blomning.
Särskilt så här års känns det mest som en förvuxen grön djungel.
De flesta växterna blommade i försomras och i år tog
torkan udden av de som räknas till högsommarblomningen.
Höstblommarna kastade sig snäckorna över så fort det kom lite fukt.
Men en och annan kämpar på och vill inte ge opp

även om dagarna blivit både kortare och svalare.
Bladen på näckrosen börjar gulna och bli mjuka.
De lossnar och flyter kring när fiskarna betar.
Jag håvar in dem och halvruttna frökapslar nästan dagligen.
Ändå fortsätter den att blomma med nya knoppar!
Den gillar visst nya dammen.

På kullen under pilen är det något rött som flämtar till i ögonvrån.
 Vallmofröna som glömdes bort blev alldeles för sent sådda.

Sedan kom torkan och jag trodde inte det skulle hinna
bli någon blomning över huvud taget, men nu är de igång!

Är de sötare än vanligt eller är det månne
bara ögonen som saknat dem så?

Mycke´ folk var det...

Vilken dag!
Det började med dimma och moln
men sprack opp i solfint vid lunchtid.
Massor av växter,mängder av pynt
och mycket folk i en lagom strosande ström.

Efter femtimmars stående och pratande
var det skönt att komma hem till stillheten.

Nu ska jag gå ut och lägga mig i växthuset och

titta opp på det som är kvar av våra blå druvor.
Några liter gick åt idag, många blev överraskade av smaken

och att de går att odla utan växthus, Zilga staketdruva.
Särskilt roligt var att se mannen från Kurdistan
känna likheten med smaken av druvorna "hemifrån".

Jag ska allt mumsa några klasar
medan jag ligger och funderar och
spotta kärnor ner över plattorna.
Det har hänt att de grott i springorna...

Enköpings trädgårdsdag

På lördag är det dags igen!

Enköpings trädgårdsdag firar i år tioårsjubileum.
Försäljare i Skolparken, visningar av idéträdgårdarna
och en massa annat som du kan läsa om i länken ovan.

Bilden är från förra årets "kommers" i Skolparken
och det blir säkert lika trivsamt i år. Kom dit vetja!
Jag står antagligen mest hela dagen i montern hos
Enköping Håbo trädgårdssällskap, men en liten
sväng runt bland försäljarna blir det nog.
Hoppas Sture kommer i år också,
"piongubben" kallas han ibland.
Han har alltid fina växter.

Röda lappar!

Ser du vad det står på de röda lapparna?
Tjugo kronor per kruka vem kan motstå det?

 Inte jag i alla fall!

På vissa sommarblommor var det tio kronor
så en chokladblomma med gott om knopp
och en härligt höstglödande begonia följde också med.
Och så en japansk lönn till dammkanten.
Det var den jag egentligen var ute efter.
Tänk att det så ofta kommer med något mer...
Nu står den och speglar sig i vattenytan:
"Titta, jag fick bästa platsen!
Du ynkliga lilla ros fick helt sonika flytta nu när jag kom.
Fattas bara, här blir jag absolut vackrast."

 "Mallgroda!
Du som inte ens vet hur du ska klara vintern!
Vänta bara till nästa år när jag sträcker mina
blommande grenar mot stubben eller idgranen vid sidan.
Då får vi se vem som blir mest beundrad."