onsdag 25 november 2015

Äppel, päppel

Äpplet Karin Schneider får vi oftast mycket av.
Det är några kvistar från mina svärföräldrars träd
som jag ympat på ett Gyllenkroks astrakan.
Det händer att grenar går av under tyngden.
Ett av karten burade jag in i försomras
för att se om det verkligen stämde
att det kunde bli ett fyrkantigt äpple till jul?
Nja...kanske om det varit en varmare sommar
 så det vuxit snabbare och fyllt hela boxen?
 Men platt på sidorna har det blivit.
Och det slipper bli fågelmat,som de blir
som vi inte hunnit ta in för lagring...
Tja...lite platt på sidorna men kubiskt...
Bättre lycka nästa säsong!
PS har du smakat päppelkaka?
Köp en låda mix för mjuk pepparkaka och gör 
som det står, men lägg i äppelklyftor
 överst på kakan innan gräddning.
Gott, gott!


måndag 23 november 2015

Lite ögonfröjd

En av plantskolorna jag besöker 
hade penséer till salu när jag skulle köpa höstljungen.
Att inte fler satsar på det?
De tål ju lite frost och finns i så många härliga färgställningar!
Så här fina var de fortfarande i förra veckan.
Sedan anföll minusgraderna i klunga!
Undrar om de repar sig i mildvädret
som sägs vara på väg?
Hortensior är nästan allra vackrast när de är
på väg att ta slut för säsongen, tycker jag.
Det bruna med den changerade  ursprungskulören,
så vackert på ett eftertänksamt sätt.
Och den klappvänliga ytan...
Mina ögon fastnar förtjusta också i det 
levande gulgröna som den vissnande
strandirisen bjuder på i solen.
Frosten låtsas vi inte om...

fredag 20 november 2015

Cirkeln sluter sig

Igår blev det äntligen tid till att
ta in och natta dahliorna, för nu
kommer nog ändå kylan på riktigt?
Tyvärr hade redan tre krukor stått kallt
 när det frös på härom veckan så där var det 
bara geggamoja, men de andra är nu
 avjordade och lagda i sina sovpåsar. 
En kruka som inte vill somna är den med
vårens första inköp: lilla Vivan.
Hon skickar opp två nya knoppar och
struntar i de tidiga kvällarna.
Våra kamelior i orangeriet har visst inte heller tittat i kalendern.
 Deras knoppar började redan för flera veckor sedan 
och nu bara fortsätter de att svälla och svälla.
Varje år förundras jag över hur stora de blir! 
De brukar blomma i skiftet januari/februari
 och dit är det faktiskt ganska många växarveckor.
Fikonet står också i orangeriet och visst 
sväller fruktämnena, men inte alls som de borde. 
Ännu har vi inte fått mer än enstaka som 
mognat istället för att ramla av halvfärdiga. 
Då är det mycket roligare med citronen!
Den har satt fyra nya frukter i sommar
och de två som började svälla tidigt i våras
 är snart ätmogna.Mums!
Traven med fat blir det sista jag visar på temat.
Jag tror att det mesta är under kontroll nu och
redo för kommande odlingssäsong, men faten
behöver nog borstas en gång till...
Vill du se flera runda former så titta in hos


fredag 13 november 2015

Takhöjd

Vad gör man när växterna som bor
i orangeriet vill fortsätta genom taket?
Vår pipviolbuske, Iochroma cyaneum, är 
inte så vidare samarbetsvillig. 
Skotten blir lätt två meter på en säsong!
Att toppa den fungerar inte för 
det toppade skottet torkar in och dör.
Att låta den böja sig för sin egen tyngd 
är det som fungerat bäst men vi vill ju hellre
 att den blir som den buske namnet antyder.
Det bryr den sig inte om utan växer 
som den vill och blommar som den vill.
Så här års gör det inget.
Jag hämtar gärna stegen för att 
komma opp och beundra alla piporna.
Ibland tycker jag mig rentav höra
hur den musicerar...

onsdag 11 november 2015

Lyckoblomma?

Förr kunde man ha en hartass i fickan
för det ansågs ge bäraren tur.
Undrar om det är samma sak när
harklövern självsått sig i plattgången?

måndag 9 november 2015

Inte vackert

Nej inte är den vacker så här års.
Skockornas blad prasslar i vinden
och det är väl det enda roliga med 
det av växten som är ovan jord
Stänglarna får ändå stå kvar för
då blir det mycket lättare att hitta
guldklimparna om några veckor.
Vinterns godaste gratäng!
Och soppa!!!

fredag 6 november 2015

Nämen, hörni..

Det var ett fasligt liv därborta!
Kan jag inte få räfsa den här plätten
färdigt utan att behöva lyssna på ert käbbel?
Ja, jag vet att några har större krukor än andra.
Ja, det var tvunget att ställa brättet lite på 
sniskan över de som redan somnat.
Sluta gnöla nu, jag kan inte rå för att syrenen
släpper sina blad och att det kanske kittlas. 
Passar inte galoscherna så kan ni få en liggplats
i komposten över vintern och ta fighten med
maskarna och sniglarna  när de vaknar i vår.
Nu lägger jag lakanet över er, sov så gott! 
Täcket är tjockt och fluffigt så det blir
säkert varmt och skönt därunder. 
Nu vill jag inte höra ett enda gnäll till
för då kan det hända att stekpannan 
glider av locket och hamnar på någon... 

tisdag 3 november 2015

Baklänges?

Man kan få för sig att trädgårderandet är
slut för året när vintern närmar sig.
Men icke! Det är bara grävande och sådd som
 tar lite paus och vissa växter som somnar in.
Andra tar en välförtjänt vila efter sommaren
men fortsätter absolut att existera, om än i annan skepnad.
Och flertalet medlevare finns kvar därute,
de allra flesta trevliga sådana (alltså inte spanjorer).
 Våra sittplatser kräver en medtagen dyna men
är fortfarande vilsamma för kroppen att landa på
och för ögonen finns ännu strukturer, linjer
och färger att sysselsätta sig med.
Benen kan fortfarande bära mig runt på en 
uppfriskande runda längs slingriga stigar
och näsan hittar de mindre och svagare dofterna,
 de som annars ofta försvinner i överdådet.
Har du provat att titta på din trädgård gående 
baklänges med ficklampa i höstskymningen?
Jag lovar dig, du kommer att få idéer...