onsdag 30 oktober 2013

Många stora, många små

Den vita änglatrumpeten slutar inte att blomma 
bara för det blivit vintertid, inte.
Jag vet inte hur många blommor den haft 
sedan i juli när den satte igång
men nu ser jag bara tre "gurkor" till
så snart är det nog vilotid också för den.
Somliga andra har tvärtom just vaknat till igen.
Pelargoner och chili som jag tog till orangeriet
hade visst snyltgäster med in och nu
har de tagit för sig ordentligt av utrymmet!
 Jag får nog hämta vinnaren från förra inlägget och
hoppas han och hans kompisar kan hjälpa mig.
Och blanda lite mer "päckelvatten", 
dvs 1 liter vatten+1 dl såpa+1 msk T-röd,
att spruta på de små uslingarna.

måndag 28 oktober 2013

Nät-GM

Här har varit gårds-mästerskap i vävning.
Överallt hängde de deltagandes alster till beskådan.
Besökarna fick förstås rösta fram BIS.
Jag gick runt och valde var jag skulle lägga min röst.
Här ser det ut som en nybörjare varit i farten.
Nja, kul med nytänkande och asymmetri
men jag är nog lite mer fallen åt det traditionella.
Den här var mer i min smak
men ändå...nej, lite väl gles i mitten.
Så här ska det se ut!
Vinnare denna gång blev den lille i ena hörnet
 av pusshörnans fönsterspaljeer.
Inte så stort, men välgjort.
Undrar du över vad segraren fick för pris?
En chans till övervintring i växthuset
och första tjing på kvarvarande bladlöss.

söndag 27 oktober 2013

Ljusaste grönt

Jag gick ut och letade i trädgården efter ljust grönt.
Först tyckte jag att det fanns många gröna nyanser kvar
men när jag kom fram med kameran kändes de mer gula än gröna.
Lurar oss vår hjärna att se löv som gröna
bara för att vi vill ha dem så?
Det blev till att gå in och leta i arkivet istället.
Men det blev nog rätt mycket gult också i dessa...
Är det helt enkelt så för att grönt är en blandad kulör
där ursprunget lyser igenom?
Ögonen gillar det i alla fall!
Du hittar mer grönt hos Charlotta
om du vill lysa opp din tillvaro lite.

fredag 25 oktober 2013

När växterna själva får välja

Det är så här man vill att det ska bli:
aklejor och allium som valsar vackert ihop.
 Men hos oss är det oftast i plattskarvarna de sätter sig.
 Här syns en hel förskoleklass med vit storklocka
som inte begriper att hålla sig undan från trädgårdens motortrafikled!
Luktviolerna är inte ett dugg klokare.
De tror visst att alla fula skrymslen med sten är till för
att lyfta fram deras skönhet lite extra.
Skulle det vara så att du vill försöka uppfostra dem
så hör av dig. De kan övertalas att flytta.

onsdag 23 oktober 2013

Tak och godnatt

Kylan och frosten trippar så sakteliga in i vår trädgård.
Än så länge har den bara tordat sig in på gräsplanen
men snart nog har vi den också inne under träden.
Jag har flyttat min sittplats in under tak
och i helgen fick de som stannar ute också tak över sig.
Här under bor en lite kinkig kobrakalla.
 För att hålla dammen öppen så inte fiskarna kvävs av rötgaser
låter vi pumpen spola i vattenytan.
Det blev så joxigt det året allt vart översnöat
 så nu får bron vara tak över vaken.
 Kuvösen är fylld med småttingar som blivit 
ordentligt inbäddade i torra lönnlöv.
Hoppas de sover gott och samlar kraft 
så de blir stora och fina nästa säsong.
 I det tömda kompostfacket har jag ställt de krukor 
som inte ryms eller trivs i orangeriet.
Också de får tak över sig.
Torra löv isolerar bättre än blöta.
 Och i år provar jag att lägga kanalplastskivor också över odlingslådorna.
Kanske maskarna hinner ta hand om gödseln redan i höst?
Och i vår kommer måhända odlandet igång snabbare ?
Ibland kan jag känna att jag har tur!
Då kommer tacksamheten över mig
och hjärtat går och ler en lång stund. 
Tänk så skönt att jag hann natta det mesta
medan löven var torra!

måndag 21 oktober 2013

Sicke´ skit!

Hos trädgårdskamrat M har jag hämtat hästskit.
I säck, för jag har ingen kula på bilen.
Det som inte redan hamnat i odlingslådorna
 får ligga kvar i säckarna och götta sig till i vår.
Då ska de ut i planteringarna!
Just nu har maskarna fullt opp med att ta hand om löven jag viftat dit.
Många slöjdtekniker har jag provat i min dag
men än så länge inte qviltning/lapptäcksömnad.
När jag ser det här täcket blir jag allt lite sugen...
Kanske nå´t att pilla med inne i vinter?
 Eller så kan jag börja nu,
för snuva flyttade in i min näsa i helgen
så det blir inget jobbat på några da´r.
Jag får sitta vid fönstret istället, och titta ut på fåglarna 
som undersöker höstens meny i fågelrestauranten.
 Och glädjas åt att grindstolpsblommorna är så vackra utan vattning.

fredag 18 oktober 2013

Att fylla en hink

Att ha en hink är bra.
Man kan fylla den med saker.
Min första hink var av plåt, liten och med sagomönster.
I den bar jag vackra stenar, metmask, hallon och kastanjer.
Jag älskade min hink!
Den jag är gladast över idag
står i orangeriet och samlar opp 
dyrbarheterna som ska till komposten.
Den är inte så färgglad på utsidan 
men desto mer inuti.
I våras såg den ut så här:
Just nu ligger däri en hel del som gråmöglat 
efter att det kommit inomhus.
Inte alls lika vackert,
men maskarna tar säkert hand om det också.
 Min lilla blå hink är bo för alla flaskorna med såpbubbelvatten.
De är tomma nu, men i våras var de nyfyllda och
vi har haft många härliga stunder ihop denna sommar.
I april var det ingenting som stack opp ur
de här hinkarna, där de stod i orangeriet.
 Nu är det tid att lyfta in dem dit igen
så de sista dahliaknopparna får blomma ut.
Det kom snöflingor här i morse!
 Den här hinken och jag kände inte varandra för ett halvår sedan.
Nu hänger den med ut och hjälper till att få in lite allt möjligt.
Grannens rosenkvitten, chili, rödbetorna...
Av vårens vackra kastanjeblom blev många frukter.
Jag samlar ihop en hink och tar en promenad ner till dagiset.
Ledarna och barnen är ivriga på att göra halsband och spindlar av dem.
Och säkert ett och annat nyuppfunnet fordon också.
Eller en liten figur.
Och förstås, myror!
Man kan samla alltihop i en liten hink av blå plast
med rött handtag och ta det till sandlådan...

onsdag 16 oktober 2013

Prima donna

"Nu är det min tur!
Jag har hört publikens applåder och visslingar från
min loge när de övriga artisterna och kören gjort sina entréer.
Nu ska jag bara lägga det sista av sminket 
och komma överens med påkläderskan.
Vilken är vackrast? Ska jag ta den rödare eller den helt i gult?
Och hur var det nu vi kom överens med regissören?
Skulle jag ta det långa eller lite kortare solot?
Äsch! Det har ingen betydelse.
Det är ändå mig de väntat på.
Jubel och hänförelse, nu är jag på scenen!!!"

måndag 14 oktober 2013

Knölig helg

Vilken helg vi fick!
Här har inte många timmar spenderats inomhus.
Först var det kastanjer som skulle opp.
Det är vare sig skönt att kliva på de torra skalen nästa sommar
eller värst kul med grodda kastanjer i planteringar och gräsmatta.
Det var faktiskt lite otäckt att gå under trädet
 utan hjälm för frukterna kunde falla närsomhelst.
Jag klarade mig utan hål i huvudet men fick nog ett litet blåmärke på ryggen.
Sedan skulle växthuset tömmas på växtrester.
När jag drog bort slingorna av djungelgurka såg jag
att det var en stor knöl i jordytan och stärkelserötter inunder.
Det ser ut som om den skulle gå att övervintra frostfritt.
Någon som har provat?
Jag krukade och tog in den i orangeriet.
Den som lever får se...
De där påsarna sättpotatis som jag petade ner sent i augusti
gav faktiskt en liten balja fina potäter.
Supergott med färskpotatis efter en höstfin trädgårderardag!
Och kastanjerna fortsatte att dråsa i backen 
med ett vådligt och dovt PANG för varje ramlad frukt...

fredag 11 oktober 2013

Du och jag Frasse...

"Jag ska bli en lika tuff katt som Frasse när jag blir stor.
Om jag hänger med honom och gör likadant 
så ska du se att jag lär mig.
Jag vet redan hur man sitter i grindhålet
och bevakar gatan och grannens tomt.
Fiskarna i dammen är lika rädda för mig som för honom.
Kanske såg de när jag fångade den där grönfinken häromdagen?
Men det är fortfarande pinsamt hur orädd ekorren är.
Jag klänger ändå mycket längre ut på grenarna än Frasse kan
när jag skrämmer iväg den. Men jag kan inte hoppa som den...
Grannens stora Ragge har jag också försökt skrämma,
men han fräser bara och viftar till mig med tassen.
Som om jag är en liten kattunge, va!
I veckan blir jag faktiskt sju!
Månader alltså..."

onsdag 9 oktober 2013

Platt fall

Hos oss finns det mycket man kan snubbla på.
Inte bara ord...
I förra inlägget syntes några av många olika plattor.
De är inte lagda efter konstens alla regler
utan har lagts lite här och där allteftersom de hittat hit.
Och så ska de samsas med de stora trädens stora rötter.
Man kunde ju tycka att träden borde sträcka sina rötter nedåt
och låta plattorna ligga, men icke så.
Det är rent farligt att gå här i skumtimmen!
Tja, i sol också faktiskt, för då tittar jag inte nedåt
 utan förstås på växterna i planteringarna intill.
 Gången med ölandssten lade vi faktiskt "på riktigt",
med bärlager och sättsand.
Markduk var inget som fanns i vår växtbutik då, för ca 20 år sedan.
Hur många gånger tror du vi fått sätta om den?
Nu har jag tröttnat och fyller bara på 
med lera till en ny nivå när de står för snett.
Det är dags att göra det nu.
Men vad gör man när rötterna kommer opp som ormar eller koblaffor mitt i gräset?!
Den här stackaren blir skalperad varje gång vi klipper gräset
men fortsätter trotsigt att breda ut sig ändå.
Får jag massor av fler stenplattor 
kan jag nog bygga gång över den också...

måndag 7 oktober 2013

Jämt så...udda

Att få begagnade plattor som jag kan
lägga i trädgården är toppen!
Men hur många olika storlekar
och tjocklekar tror du det finns?
Alldeles för många...
Och kulörer och ytbeläggningar sedan...
Att det sedan alltid fattas två eller tre
för att få till just den yta jag tänkt mig
är mer regel än undantag.
För att inte tala om bristen på halvplattor.
Sällan kan jag lägga förband som jag borde.
Men vad gnäller jag för?
Det är så himla mycket skönare att gå på plattorna 
och slippa få tjocka extraklackar av lera under stövlarna!
Funktionen är absolut viktigare än formen i det här fallet.
Och därmed jämt!

fredag 4 oktober 2013

Plats på scen!

 Nu står de och trängs i kulisserna.
Några bråkar om att få göra entré först
och ramlar in huller om buller.
Andra har inte lika bråttom.
Lite nervöst rodnande i kanterna,
"Hoppas jag inte gör fel nu"
står de och väntar på sitt stick.
Prima donnan väntar lugnt och vant på påklädaren.
Riktigt än är det inte dags,
men snart ska den gyllene skruden på
och då tar hon över hela scenen.
Vänta och se...

onsdag 2 oktober 2013

Tiden spelar roll

Det är 21 år sedan vi satte vårt päronträd. Ett Göteborgs diamant.
Första åren tjurade det.
Sedan kom det opp rotskott i mängd från grundstammen
och vi funderade på att ta bort det, men det blev kvar.
Småningom började det sätta frukt.
Små som inte hann mogna innan de ramlade eller ruttnade och med stenar i.
Inget att spara, tänkte vi och planerade en nedtagning som inte blev av.
De nedersta grenarna hängde så man fastnade i dem 
varje gång man passerade, och de sågades av i våras. 
Resten av trädet skulle också ner nu, vi behövde bara att 
energi och tid sammanföll för att få det gjort.
Då insåg väl trädet allvaret och satte fart!
 På de grenar som är kvar är det plötsligt knalltjockt med frukt!
Och vilken frukt sedan!!!
Stora, utan sten och rent välsignat goda!
Nu kan vi INTE ta ner det.
Men jag skulle inte tagit rottingsitsen att stå på när jag skulle plocka...
Tiden och utevistelsen har gjort den skör 
och nu hjälper det inte att göra nya surrningar.
Tack, kära fåtölj, för sköna stunder
 men nu får vi skiljas åt.