måndag 31 oktober 2011

Spökerier?

Idag på självaste Halloween, när det kryllar av allehanda spöken och andra läskigheter, passar det väl om jag presenterar er för vår Vita fru?
Hon kom till oss en vår för några år sedan, efter att ovanligt mycket av både tulpaner och krokus blivit avätna av Bambis kusiner.
Hon håller oftast till vid något av äppelträden och patrullerar lökarna som växer därunder.
I början var hon vid äppelängen (numera kallad äppellunden) som ligger nära vägen, men folk blev skrämda när de passerade i skymningen (eller senare på väg hem från puben) så vi fick be henne att flytta längre in på gården.
Även för att sjasa fåglar från frösådder och jordgubbar anlitar vi henne. Med gott resultat.
Det enda hon begär är lite hjälp med att reda ut håret då och då samt en övervintringsplats under tak.
Och förstås en ny hatt varje vår, för lite kokett är hon allt!
Om hon har någon arbetslös släkting i närheten av dig?
Jag kan fråga om du vill, men hennes viskningar är svåra att tyda...

lördag 29 oktober 2011

Halva jobbet gjort?

Vårt utetak har börjat omvandlingen till att bli vintertäcke. Snart är det bara nakna grenar kvar däroppe och på marken ligger löven och mullar sig.
Lönnen är redan tömd men bigarrån verkar inte ha tappat ett enda löv. Till dess man tittar på marken. Där ligger de huller om buller i en enda vacker röra.
Vilket underbart lapptäcke! Tyvärr ingen rättvis bild.
Mina ögon har inte sett något vackrare ens bland de riktigt qviltade.
Vi räfsar bara rent på gångarna, resten får kompostera sig direkt i planteringarna. Så skonar jag ryggen både höst och vår och maskarna blir glada. Hoppas jag.
Men tänk om även spanjorerna gillar täcket? Några enstaka flyttade in förra hösten och har inte blivit många än, men vi får väl se efter denna vintern om de blivit storfamilj. Nåja, mångfald är ju tidens melodi!

torsdag 27 oktober 2011

Externt minne

Tänk så skönt att, precis som i datorsammanhang, ha ett externt minne!
Idag kom det in från växthuset för vinterförvaring och genomtittning.
Boken jag skriver i om trädgården är märkt av fukt och leriga fingrar.
Just denna fick jag av min syster för fyra år sedan och den räcker kanske nästa år också.
Om jag skriver smått...
Det är nog den tredje eller fjärde boken jag är inne på. De gamla står i hyllan och bläddras igenom minst en gång om året.
Jag behöver ju gå tillbaka och kolla mina gamla idéer så att alla fantastiska påhitt blir genomförda.
Eller bortgallrade som just påhitt...
 Att jämföra nederbördsmängder, utläggen i kronor och sålistorna är också roligt att kunna göra då och då.Och tipsen jag fått av någon besökare och skrivit in men ändå glömt, de finns där.
I början av mitt trädgårdsägarliv gjorde jag fina listor och planeringar i förväg. Jag skissade planteringar och krukodlingar och höll koll på växtföljden i landen.
Nuförtiden är det tvärtom mest i efterhand jag skriver, för att minnas hur det blev.
Men viktigast av allt är nog noteringarna om var jag sätter ner växterna.
Det ser ju så tomt ut på våren och otaliga är de rotklumpar jag råkat sätta spaden i för att jag glömt att de var just där.
Det har faktiskt hänt att växthusdörren, som är av skjutdörrsmodell, suttit fast med is i spåret när jag vill börja plantera ner. Sålunda tillbringar böckerna nuförtiden vintern inomhus, så jag säkert kommer åt dem när det är dags att sätta spaden i jorden.

måndag 24 oktober 2011

Lyhördhetens tid

En ny årstid har smugit sig på och både trädgården och jag behöver ställa om oss.
Hur många timmar om dagen jag är ute skiftar förstås under årets månader men inte låter vi bli att umgås, trädgården och jag, den tid växterna sover.
Det finns alltid något att förundras över och njuta av.
Nu, när det inte är en strid ström av pockande och prålande utan jag får ta det långsamt och gå nära för att se, så trivs jag nog faktiskt allra bäst.
Jag älskar kulör! Alla kulörer.Kanske särskilt nu om hösten när det är som att stå framför trådrullarna i sybehörsaffären eller vid väggen med garnnystan i ullboden.Ton i ton och färgcirkeln runt.Överallt!
 Och alla ljud.Har du tänkt på hur trädgården låter innan snön?
Små delikata prassel, undflyende svepljud, ett litet gnissel.Löv som mjuklandar och bär som plaffar.Det är förvisso lite omständigare med alla varma kläder som behövs och småningom ramlar det ner snö som ska flyttas, men fikat smakar lika bra ute året om.
Och jag sitter aldrig ensam under träden.

lördag 22 oktober 2011

Bara en gång till!

Ni kanske har försökt få hem barn från en lekpark eller badplats och upplevt: "Bara en gång till! Snälla!Titta! Titta på mig!"
Nu känns det som att det är växterna i trädgården som liksom tigger om att få vara med ännu en stund.
Somligt som borde höstat in för länge sedan tar ett varv till.
 I växthuset är det dock jag som ber; snälla stå emot kylan ännu några nätter så jag kan mumsa ett tag till!

fredag 21 oktober 2011

Levande ljus!

Nu när löven riktigt bytt färg känns det nästan som att gå i solsken även en mulen dag. Fantastiskt vad de kan reflektera ljus när de blivit gula, löven! Och det är svårt att låta bli att fota dem. Varje dag med solsken blir det några bilder till om jag bara hinner ut innan mörkret ramlar ner.
 
Annat lysande dras också in i kameran av bara farten.
Och titta vilken fin spot jag fått! Perfekt när solen försvunnit bakom granarna. Tack snälla trädgårdstokvän som kom med den häromveckan! Jag bytte den medföljande lampan mot en strömsnål LED och det funkar toppenbra!

onsdag 19 oktober 2011

Tomt

 Så tomt det känns.
Inga möbler kvar i oasen. Ingen gas kvar till grillen.
 Inga grönsaker i pallkragarna utom den loppätna grönkålen som väntar på tomten.Jul-dito alltså. Vattentunnorna är tomma de också och ligger och väntar på att få bullra i nästa höststorm.
Till och med dammen känns tom. Fiskarna har gått till botten för vintervila. 
Fast nätet blir ju fullt förstås! 
Inte är det vackert men det hjälper.Löven fångas opp, så blir det lite mindre dy att rensa ur i vår.

söndag 16 oktober 2011

Snurrigt!

Idag har jag svarvat och nu hänger de i taket och torkar. Äppelringarna alltså. Morfars gamla Husqvarna går som ett urverk, om man kan säga så om en svarv.
Vi trär upp slingorna på trästavar som hängs mellan gardinstängerna och så väntar vi några dagar.
Hur länge beror på luftfuktigheten men det ska gå fort annars hinner de mögla.
Äppeltuggummi sa våra barn när de var små. Det var populärt att vara med och veva och flera kompisar har också hjälpt till. Gissa om kompisarnas föräldrar senare hörde av sig och frågade vad det var för gott tuggummi deras barn blivit bjudna på?
Det är Karin Schneider som vi gör ringarna av, ett riktigt syrligt vinteräpple som i ringform håller minst ett år. Om man nu inte mumsar i sig allt innan jul förstås...

lördag 15 oktober 2011

Varför då?

  Varför blommar de om när det blivit så korta dagar och svala nätter?
Varför har rosenskäran plötsligt bara två kronblad?
 Varför kommer jag inte ihåg namnet på allt som jag planterat och sått?
Varför glömmer jag alltid att köpa oljespray till spadarna?

fredag 14 oktober 2011

Oj, så fullt det blev!

Idag har jag ägnat eftermiddagen åt att fnatta runt och plocka ihop.
Först skulle växterna i växthuset flyttas. Några övervintrar som vanligt i lövhögen i komposten. Myntorna och andra kryddkrukor, en krukclematis och lite annat.
De får en bädd av torra lönnlöv att stå på och sedan packar jag in dem i fruktlöven allteftersom kylan kommer och löven faller. Sist lägger jag en presenning över högen så det inte regnar in. Godnatt alla små!
De som förr fick hysas in hos släkten har nu plats i nybyggda uterummet. Änglarna, pelargoner, fuchsior, chokladblomman, citronverbenan och några till. (Kamelian som flyttade in för ett tag sedan har tyvärr tappat hälften av sina knoppar. Det blev nog för stor och snabb temperaturskillnad?)
Men så fullt det blev! Var de så här många i våras också?
 Växthuset blev nästan kalt och tomt. Men bara ett litet tag, sedan hamnade alla lerfat och krukor där. Och trädgårdspyntet som behöver stå under tak. Och en del av lyktorna som inte ryms i boden. Och stödbågarna till pionerna. Och regnmätarna. Och...

måndag 10 oktober 2011

Rosenkvittengelé

Någon undrade över recept på kvittengelé så här kommer det:

Plocka 1 kg frukt av rosenkvitten som du sköljer och klyver.
Koka frukten (och kärnorna som ev. ramlade ur när du klöv) mjuk i 7 dl vatten, ca 15 minuter.
Sila av safteni silduk.
Mät upp saften och tillsätt 9 dl socker per liter avrunnen saft.
Koka saften med sockret utan omrörning i ungefär 15 minuter.
Skumma väl!!!
Häll på varma glas och förslut innan det kallnat helt.

Äts med fördel på rostat grovbröd.
Lycka till!

söndag 9 oktober 2011

Ödmjukhetsträning

Som trädgårdsfantast ges rätt ofta tillfälle till diverse träning.
Armar, rygg och ben får sitt när jag gräver.Det känns i musklerna dagen efter även fast jag tyckte jag tog det lugnt.
Finmotorisk träning får jag vid hanterandet av fröer, både när jag sår på våren och nu när de ska skördas och rensas.
Träning i tålamod blir det varje gång efter en frösådd eller t.ex. en häckplantering.
Just idag är det ödmjukheten som får sig en duvning.
 Träningsredskapet är kastanjen som fanns på tomten när vi kom. Då var den inte väldigt stor, och det är den inte heller idag, men den trivs och sätter MASSOR av frukt! En yta om ca 10 kvm blir helt täckt av kastanjefrukter och deras taggiga skaldelar. För att inte tala om de hårda och spretiga fruktskaften som också rasar ner i blåsten. Ingetdera är vidare kul att få in i cylinderklipparen eller under barfoten. För att inte tala om alla frukter som blir kvar på marken inne i närliggande buskar och där sätter igång att gro och växa till nya fantastiska träd!
Det är då träningen sätter in: Kastanjen är en levande varelse, den lever längre än du, den har inte bett om att få komma hit, den är vacker och lekbefrämjande, du njuter av både blomning, blad och frukter så varför tänker du på att ta bort den?
Det är väl inte så farligt att kratta ihop ett tiotal jordsäckar kastanjer varje höst och köra till tippen?
Att du inte kan plantera det du vill inunder den är väl inget stort problem när du har så mycket "ledig" mark på andra ställen?
Några småplantor kan du nog dra upp varje år utan alltför stora samvetskval?
Precis som efter ett pass på Friskis och Svettis så mår jag bra efteråt. Kastanjen blir kvar åtminstone ett år till och jag kan njuta av frukterna. Det är samma process med vår rosenkvitten. Fast då om våren när jag vill in i buskaget och rensa. Det är en gammal buske från 60talet med lååånga veka grenar med MASSOR av tornar!
Men frukterna doftar fantastiskt och geléet man kan göra av dem är underbart gott! Så den blir också kvar.

fredag 7 oktober 2011

Lek och letlust

Ni kommer väl alla ihåg hur det känns att gå runt i trädgården om våren och leta efter nya knoppar och för varje dag hitta fler och större? Det är trädgårdslek, dvs tiden försvinner och jag är i nuet med hela mitt väsen.
Likadant tycker jag det är nu i början av hösten.
Jag leker mig runt i trädgården och hittar varje dag nya färger och mönster. På löv, kronblad, knoppar, strån, bär, frön, ja överallt är det färger som ändras och mönster som byts.
Vackert! Fascinerande!
Och tänk, jag har också ändrat färg och mönster under tiden som gått.Jag är också en del av detta underbara levande som ändrar skepnad.
Och lockar till lek?

onsdag 5 oktober 2011

Före eller efter?

Nu är frågan: Är jag före eller efter min tid när jag använder konservglas?
Dessa utmärkta burkar, och fler därtill, kom hem till oss häromdagen när en bekant röjde skåp.TACK!
Särskilt uppskattat för att det följde med både byglar och fräscha packningar.Det är svårt att få tag på packningar i mina trakter så det var ett tag sedan jag kunde göra riktiga konserver. Kanhända bor vi för storstadsnära och förväntas inte bry oss om att ta hand om och fixa eget. Den "moderna människan" köper väl allt färdigt i butiken? Med tillsatser och i piffiga blandningar.
Nu blir här i alla fall några burkar gjorda för allt får ju inte plats i frysen som man vill spara.
Till min hjälp har jag mormors gamla konserveringsbibel.Hittar du en sådan på loppis så hugg den direkt!Den är proppfull med både rolig och nyttig information om hur och vad man kan konservera.

tisdag 4 oktober 2011

Tid att rensa

Jag hade tänkt mig att den lönearbetesfria tiden denna vecka skulle ägnas åt rensning av växthuset och boden inför vintern, men det blir sällan som man tänkt sig det vet vi ju.
Nog blev jag arbetsfri alltid = genomförkyld.
Det är alltså mest näsan som blir rensad, men stundtals orkar jag lite mer och då kan bildfilerna i datorn få sig en genomgång. Varsågod, lite smått och gott som jag nog inte visat förut.

söndag 2 oktober 2011

Dagen efter kvällen innan

Igår var en fantastisk kväll. Milt, vindstilla och stjärnor som lyste där uppe samtidigt som alla lågorna fladdrade här nere. Det är bara att konstatera än en gång att levande lågor är vackrare än elektriska.Tack till vänner som bidragit med lyktor och ljus!
Grannens barn gick varv på varv och förundrades. Även vi andra förundrades där vi gick och smuttade på varm hallonsaft med stjärnanis och tog in detaljerna, som blir så tydliga när mörkret omger ljuset.
Idag är det mulet och duggregnet hänger i luften när jag går runt och samlar ihop alla utbrunna ljuskoppar till återvinningen. Det droppar sakteliga från stuprören. Droppar gör också snuvan som hittade in i min näsa i natt.Jaja, vi skall alla den vägen vandra...
Lika bra att ta på raggsockarna, krypa in i en varm filt, ta med en kopp rykande hett bushtea och öppna en bok. Sätter jag mig i uterummet eller växthuset så känns det nästan som att vara i trädgården.

lördag 1 oktober 2011

Inne, ute, inne

Nu ni!
Det kändes rätt stressigt när det närmade sig oktober och väggarna knappt var påbörjade. Tur att det inte slog till och blev kallt lika tidigt som i fjol!
Nu har vi kommit så långt med uterumsbygget att änglarna och pipviolbusken fått flytta in, ute.
Panelen är bara grundad än så länge och insidan har vi just bara isolerat men nu fungerar det.
Resten kan vi fixa under tak när vi har tid.När nu det blir...