Ödmjukhetsträning

Som trädgårdsfantast ges rätt ofta tillfälle till diverse träning.
Armar, rygg och ben får sitt när jag gräver.Det känns i musklerna dagen efter även fast jag tyckte jag tog det lugnt.
Finmotorisk träning får jag vid hanterandet av fröer, både när jag sår på våren och nu när de ska skördas och rensas.
Träning i tålamod blir det varje gång efter en frösådd eller t.ex. en häckplantering.
Just idag är det ödmjukheten som får sig en duvning.
 Träningsredskapet är kastanjen som fanns på tomten när vi kom. Då var den inte väldigt stor, och det är den inte heller idag, men den trivs och sätter MASSOR av frukt! En yta om ca 10 kvm blir helt täckt av kastanjefrukter och deras taggiga skaldelar. För att inte tala om de hårda och spretiga fruktskaften som också rasar ner i blåsten. Ingetdera är vidare kul att få in i cylinderklipparen eller under barfoten. För att inte tala om alla frukter som blir kvar på marken inne i närliggande buskar och där sätter igång att gro och växa till nya fantastiska träd!

Det är då träningen sätter in: Kastanjen är en levande varelse, den lever längre än du, den har inte bett om att få komma hit, den är vacker och lekbefrämjande, du njuter av både blomning, blad och frukter så varför tänker du på att ta bort den?
Det är väl inte så farligt att kratta ihop ett tiotal jordsäckar kastanjer varje höst och köra till tippen?
Att du inte kan plantera det du vill inunder den är väl inget stort problem när du har så mycket "ledig" mark på andra ställen?
Några småplantor kan du nog dra upp varje år utan alltför stora samvetskval?
Precis som efter ett pass på Friskis och Svettis så mår jag bra efteråt. Kastanjen blir kvar åtminstone ett år till och jag kan njuta av frukterna. Det är samma process med vår rosenkvitten. Fast då om våren när jag vill in i buskaget och rensa. Det är en gammal buske från 60talet med lååånga veka grenar med MASSOR av tornar!
Men frukterna doftar fantastiskt och geléet man kan göra av dem är underbart gott! Så den blir också kvar.