Gröna blad

Det finns visst en första

 gång för allt har jag hört.

Aldrig förr har jag fått självsådda

 sallatsplantor ute i landet!

Och så många att det blev en full rad

 i odlingskragen jag flyttade upp dem till.

Skogsodlingaarna

Snart, snart blommar syrenerna

 och då är de försommar!

De låga irisarna vänjer ögonen 

vid andra kulörer än gult och vitt.

På skogstället finns bara en rabatt, längs huset,

 men i kålgården har vi fem bäddar, jordgubbsland,

 två pallkragar och två rader kryddor.

Och så rabarber förstås!

Snart är den stor nog till både saft och paj.
Matta i landet?
Jomenvisst!
Ogräset får svårare att ta sig opp och när de
 kommit igenom så drar jag bort "mattplåstret"
och de oönskade rivs bort med ett ritch och får börja om.
Det mattar, haha, ut dem.

Perenner pyntar utsidan på stängslet 

som ska hejda de hungriga fyrbeningarna.

Innanför står tulpanerna ifred för hararna.
De tackar och blommar fler och fler för vart år.

I veckan väntas regn.

Toppen för allt jag satt ut, 

och med regn slipper vi frost.

Ingen att leka med...

-"Matte, jag har ingen att leka med!

När kommer min nya kompis?

Djuren här under träden är sååå tråkiga!

 Långhalsarna bara pratar med mat i munnen

 om hur gott det är med flikrabarber.

Vid ramslöken är det bråk om vem

 som ska ha första tjing på det goda,

och det där rexgänget står mest

 och kaxar med varandra, som oftast.

Kommer hon inte snart

 den där lilla som vi väntar på..."

Ujujuj...

Aprilvädret kom åter.

Det sjunde och sista bakslaget dröjde men häpp,

 i morse var här vitt, isigt och frostigt om vartannat.

Mina älskade häggblomklasar huttrade

med is över hela sig!

Hur blir det nu med fruktsättning för

 körsbären och plommonet?

Med solens hjälp kurerade sig häggarna rätt snabbt

och fortsatte sprida sin underbara doft.

Hoppas fruktträdens blom är lika tåliga.

Mera färg!

Alla sippor behöver inte vara vita.

Gult är kult.

Blått är flott.

Vanilj passar vår familj. 

Men den röde rackaren ska jag nacka sen...