Gott nytt år!

På söndag börjar det nya kyrkoåret.

Är det egentligen något vi bryr oss om?

Kanske är det som med födelsedagar:

somliga tycker det är ett utmärkt tillfälle

att fixa lite extra och vara tillsammans,

andra bryr sig inte eller vill rentav glömma bort.

Jag hör till den första kategorin.

Bemärkelsedagar tas gärna omhand

och traditioner förs vidare.

Efter stormandet i förra veckan var det lätt att hitta
nerfallna grenar och lingonkvist på marken intill.
 Något piffgeni är jag inte men en krans lyckades jag få fason på.
Det röda får vänta till lucia, annars tröttnar jag innan jul.

 
I trädgården har det blivit tradition med julbock.

Det började med en "skapa tillsammans-dag"

i min trädgårdsförening för några år sedan.

Jerry hade spikat ihop ett gäng stommar

och skaffat fram granar att ta ris från.

Så stod vi där med frusna fingrar och klippte ris,

lindade bindtråd och skrattade en eftermiddag.

Så fet och grann som första året har den 

tyvärr inte blivit efterföljande år.

Det går åt ca en manshög gran för en liten bock.

 Hur många granar har vi på tomten? Inga alls.

Tur att det röjs längs kraftgatorna runtomkring!

Här ser du årets stackars spinkiga upplaga.

Kanske hittar jag mer ris så han får äta opp sig

och måhända får han också röda band till slut?

P.S.

Jag såg att  grannen också totat ihop en.

Hoppas de inte stör hela kvarteret med sitt bräkande...