Min vackra dubbla änglatrumpet!
Du stod kvar ute fast kylan
börjat breda ut sig och frosten varit här.
In i det sista försökte du övertala mig
att få komma in i trängseln till de andra.
Du blommade och satte hela tiden ny knopp.
Inte kunde jag hitta plats i orangeriet till dig
men inte heller låta dig förfaras på komposten.
Grannens barn älskade din doft och
dina stora trumpeter, så du fick flytta
till deras uterum och blomma vidare där.
Nu när bladen fallit från syrenhäcken
kan jag se dig från mitt fönster.
Du ser mycket nöjd ut med att ha fått
bästa platsen och att slippa trängseln här.
Jag vinkar till dig, bara aningen sorgsen.
Det är svårt att inse att man,jag, inte kan spara alla pelargonerna...en speciell i hjärtat finns alltid.
SvaraRaderaFår lite dåligt samvete när de man slängt blommar vidare på komposten. Man kan inte få nog med plats i växthusen :)
SvaraRadera