Nu har syrsorna kommit in på scenen
och gnider fram sin stämma i det stora
sommarspektaklets näst sista akt.
Det låter inte alls lika vackert
när jag kliar mig på benen.
Med värmen kom både broms, blinningar,
mygg och knott så det finns att klia på.
Ändå kan jag inte låta bli att sitta ute om kvällen och njuta
av de nästan självlysande stormhattarna.
Rosen med samma namn som torpet, Sofiero, blommar än och
Ändå kan jag inte låta bli att sitta ute om kvällen och njuta
av de nästan självlysande stormhattarna.
Rosen med samma namn som torpet, Sofiero, blommar än och
det gör också kaprifolen vid sänkammarfönstret.
Rosa mot rött...nåja, det doftar gott när jag blundar.
Rosa mot rött...nåja, det doftar gott när jag blundar.
Prästkragarna som var med i början av föreställningen
har sjungit sig slut för länge sedan men står stillsamt kvar.
De behöver nog hjälp att lämna scenen.
Näst sista akten är väl skapligt lång?
Jag hoppas på det och låter sången fylla skallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för besöket och välkommen åter.
Skriv gärna en rad innan du svävar vidare.