Dripp, dropp

Åh, detta vatten!
Nu har jag det omkring mig igen, överallt, vattendroppar.
Jag sveper julklappsfilten kring mig i fåtöljen där jag sitter i uterummet och hör dem drippa på taket.
Lådan med frön har jag i knät för att plocka i ordning inför kommande sådder, men tankarna svirrar iväg med skvalandet utanför.

Droppar av vatten, kan de sägas vara goda eller onda? Hur ska jag förhålla mig till dem?
Många droppar fyllde någons lunga i Thailand för flera år sedan,  var det de som drog iväg leran utanför Trondheim?
Några andra fick vår sallad att sträcka på sig, var det de som släckte törst i Biafra?
Kanske är det så, att bara det som har en vilja att styra sitt varande utifrån kan vara ont eller gott?
Har vattendropparna en vilja?
Så besvärligt det blev, måste jag avgöra om vatten är livgivande eller dödsbringande?
Jag bestämmer att det får vara ett sådant där underbart mysterium som resten av skapelsen, inte menat att begripa.
Låt det skvala på och pilla vidare i frölådan istället.
Jag behöver visst fler luktärtsfrön?