onsdag 5 september 2012

Frisk NO vind över minnesbankarna

Är det fukten denna sommar som fått klistret att släppa i mitt minne?
Jag är ingen fena på att minnas namn 
men i år känns det alldeles hopplöst.
Det senast lagrade blåser snabbast bort.
Jag har hört att äldre minns bäst det som hände för länge sedan.
Sålunda tar jag det som ett tecken på "mognad".
Den här läckra chilin fick jag i våras,
men vad hette den...
Det blå bäret däremot vet jag precis:
Ormbär, Paris quadrifolia.
Plantan kommer ur ett bär jag tog från sommarvistet
för många år sedan och det har blivit fler med åren.
Växten finns med på en plansch som jag ofta 
satt och glodde på när jag var yngre.
Man kan nog säga att den startade mitt växtkunnande.
Den och botanikprofessorn som bodde i byn.
Tänk, han hade rest världen runt och taxerat växter
 för att ge ut i en egen flora!
Inte så konstigt kanske att man blev biten.
"Lilla vän, titta här! Här växer både Fragaria vesca och ananasa.
 Om du gissar rätt så får du smaka."
Och så blev det en kunskapens frukt som träddes opp på mitt strå.

4 kommentarer:

  1. Visst är det konstigt, det här med minnet! Vissa namn kan vara som bortblåsta, sedan dyker det upp, och man tänker - nu skall jag komma ihåg det. Jojo!

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  2. Hette den 'Blue Christmas'? Otrolig färg!
    Vad underbart att ha en botanikprofessor som liten, det hade jag önskat mig om man fick önska :-)

    SvaraRadera
  3. Usch ja. Alzheimer light som man kan skoja om ibland, men snart är man kanske där.

    Fina bär/frukter du har iallafall, även om jag redan glömt vad de hette;)

    Kram

    SvaraRadera
  4. Känner inte alls igen mig ... :-)

    SvaraRadera

Tack för besöket och välkommen åter.
Skriv gärna en rad innan du svävar vidare.