Att fylla en hink

Att ha en hink är bra.

Man kan fylla den med saker.

Min första hink var av plåt, liten och med sagomönster.

I den bar jag vackra stenar, metmask, hallon och kastanjer.

Jag älskade min hink!

Den jag är gladast över idag

står i orangeriet och samlar opp 

dyrbarheterna som ska till komposten.

Den är inte så färgglad på utsidan 

men desto mer inuti.

I våras såg den ut så här:

Just nu ligger däri en hel del som gråmöglat 

efter att det kommit inomhus.

Inte alls lika vackert,
men maskarna tar säkert hand om det också.

 Min lilla blå hink är bo för alla flaskorna med såpbubbelvatten.

De är tomma nu, men i våras var de nyfyllda och

vi har haft många härliga stunder ihop denna sommar.

I april var det ingenting som stack opp ur
de här hinkarna, där de stod i orangeriet.
 Nu är det tid att lyfta in dem dit igen
så de sista dahliaknopparna får blomma ut.
Det kom snöflingor här i morse!

 Den här hinken och jag kände inte varandra för ett halvår sedan.

Nu hänger den med ut och hjälper till att få in lite allt möjligt.

Grannens rosenkvitten, chili, rödbetorna...

Av vårens vackra kastanjeblom blev många frukter.

Jag samlar ihop en hink och tar en promenad ner till dagiset.

Ledarna och barnen är ivriga på att göra halsband och spindlar av dem.

Och säkert ett och annat nyuppfunnet fordon också.

Eller en liten figur.

Och förstås, myror!
Man kan samla alltihop i en liten hink av blå plast
med rött handtag och ta det till sandlådan...