Skam den som ger sig

När det erbjuds mistel till försäljning vid jul händer det att jag köper en.
Detta inte för att bli pussad, det blir jag ju faktiskt ändå, utan för att det är en så spännande och vacker växt.
Och på köpet får jag ju tag i frön och kan försöka få ett eget bestånd i något träd!
Fast det har inte lyckats än...
Fåglarna är alldeles för bra på att hitta fröna jag tryckt fast på någon stam, och så flaxar de iväg och skiter ut dem i någon annans träd! Jo, jag har sett nya mistlar i grannkvarteret och eftersom närmaste vilda växtplats är åtskilliga mil härifrån så det är nog "mina" frön som grott där. Hmmpf!

Men jag fortsätter ihärdigt att kleta fast frön i våra träd. Någon gång ska jag väl överlista fåglarna, kanske med ett nät över? Fast först får bären hänga och vara vackra över jul.

"Purung är jag inte

men bäst före-datum har ännu inte gått ut!"

Vårdofter!

Jag satt ute i templet med min kaffekopp och glodde när jag plötsligt kände doften av vår!
Det tog någon tusendels sekund innan jag fattade att det jag registrerade var fel, men det underliga var att förnimmelsen fanns kvar. Kumarin!

Det var den vissnande myskmadran som påminde om sin existens! Den har inte sin doft i blomman utan mer i växtsaften.
Nu när regn och blåst knäcker stammarna sprider den samma doft som när de nya bladen bryter igenom om våren.
Som kuriosa kan nämnas att kanel innehåller mycket kumarin.
Lite mer årstidsriktigt...

"Även ett dött träd kan bidra till bergets skönhet."

Kupat och klart!

Äntligen kom kylan och rosorna förstod att det faktiskt är tid för vila!
Dags att ge dem den lilla hög de brukar vilja ha att gömma sig i över vintern.
Det blev till att ta bilen till Rölunda och hämta bark.
Tänk så skönt att man kan fara dit och plocka från pallarna det man behöver och betala i en bössa i magasinsdörren.

Skottkärran och jag fick sedan knalla runt och locka på rosorna ett bra tag, för de hade redan gömt sig bland gräs, löv och lera.
De kom inte fram förrän de såg att jag istället gick till de små japanska lönnarna med barken.
Kanske skulle man göra sig en liten skiss så det blir enklare att hitta dem nästa säsong? Men det är ju förstås inte säkert att de står kvar där då. Och de kan ju ha blivit fler...

Denna lilla rackare fick vi lov att ropa "Fritt fram" för att hitta.
Det är en stickling köpt hos Villa Sindoro i Nora i år.
En POM-ros kallad Kerstinrosen.
En sådan kände jag att jag behövde, dels för namnet förstås men också för att den var så himla söt i blomman (som jag hoppas få se nästa sommar).

"Livet är som en spegel;

det du ser blir vackrare när du ler."

Tredje advent

När sonen var fem år kom han hem med ett ekollon som inte var som alla andra. 

Det var ett som HAN  hittat och som skulle planteras och bli ett STORT träd minsann!

I jorden trycktes det ner och vattnades på. 

Vi kom ihåg att inte köra gräsklippningen så nära den lilla plantan som dök opp nästa år. 

Ganska länge stod den och stampade men har i alla fall klarat sig och börjat sitt äventyr mot att bli en jätteek?

Dagens kloka (?) ord kom singlande i höstas. 

Vi var på utfärd, herr O och jag, när vi träffade en nästan fullvuxen ek som berättade hemligheter för oss.

"Ord, som ekar.
Oändligt.

Hårda, mjuka.
Ihåliga?"

Hjärtlig hälsning

Jag kan inte påstå att jag är en pysslande människa, men efter att ha utfodrat bocken så fanns det lite ris kvar.
Det bidde precis lagom till ett litet hjärta, att hänga någonstans där ögonen vill vila lite. Skönt med något grönt i allt det grå.

"Vänner är de där ovanliga människorna som frågar hur du har det
och väntar på svaret."

Nej tack, ingen snö just nu!

Plötsligt längtar jag inte alls efter snö.

Lilla syster var förbi med en "överbliven" rugge bambu som hon undrade om jag ville ha. Klart som dopp i grytan att jag ville! Men hinner jag få ner den i backen eller blir det till att övertala den att kampera med krukodlingarna i komposthörnet över vintern? Vissa problem är mer angenäma än andra...

"Håller problemen på att växa dig över huvudet så sluta vattna."

En jul när mor var liten

Känner du igen strofen från visan?
Julbock var inte ett frekvent väsen där jag växte opp utan vi har blivit bekanta på senare tid.
Jag har vant mig och tycker nu att han är en riktigt trevlig bekantskap.
Men ack så ojämn i aptiten!
Riktigt mager är han så här i början av vintern.

Och så kräsen sedan! Småbarrig, mörkvuxen gran vill han ha.
Helst en hel IKEA-kasse full.
Tur att det har gallrats i skogen och ligger ris kvar...

 Sedan är han precis som katten, dvs han vill ha sällskap när han äter. Han vill gärna bli matad och äter snällt ur handen. Efter ett tag mår han toppen och ser så här fin ut. Snart kan han stå vid grinden och vakta utan att skämmas för sig.

"När du leder en annan uppför berget bestiger du det samtidigt själv."

Två nötter i knäpparen!

Ibland blir det jobb kvar som behöver göras fast jag inte har lust. Och inte kommer jag på någon roligt jag kan förvandla det till heller. Och inte ens snö och tjäle kan jag säga hindrar mig.
Kvar på gården har jag en hög flis som är tänkt till stigbotten, en halvfärdig trapp opp till uterummet och så hade jag tänkt bredda plattgången.

Det där med plattor kan jag glömma. Gången behöver bli bredare men det går inte att lägga plattor för vårdträdets rötter har redan tingat växtplats där.

Okej, då tar jag väl bort de gamla plattorna och lägger flisen där?
Minsann, blev det inte genast lite roligare?!
Kanske rentav att jag går ut och gör det på direkten?

"Ett huvud utan bekymmer har bara fågelskrämman."

Nyfruset

I natt vart det kallt igen. Och inte hade vi hunnit tömma alla tunnor. 

Det var ju så milt och kändes inte riktigt som att det var vinter i antågande. 

Vilken tur! Annars hade jag missat detta fantastiska konstverk. 

Visst ser det ut som ett jättestort löv som landat på ytan?

Nu ska jag hinka ur vattnet och jag tror minsann det räcker till en rotblöta för våra rhododendron.
Det var ett bra tag sedan det regnade mätbara mängder.

"Låt dig skapas i det som är."

Snart här?

Nu är de inte långt härifrån. .

De har bökat upp nästan hela parkområdet ett kvarter härifrån. Alldeles inpå staket och häckar. 

Alla öppna ytor tar de sig in på, även i trädgårdar om staket eller häck är lite glest.

Hoppas de inte vågar sig in längs asfaltsvägen, för vårt gamla Gunnebo tar de sig igenom hur lätt som helst om de får lust.

Grisar!  

"Tänk inte på framtida bekymmer, då får du uppleva dem två gånger."