En jul när mor var liten

Känner du igen strofen från visan?
Julbock var inte ett frekvent väsen där jag växte opp utan vi har blivit bekanta på senare tid.
Jag har vant mig och tycker nu att han är en riktigt trevlig bekantskap.
Men ack så ojämn i aptiten!
Riktigt mager är han så här i början av vintern.

Och så kräsen sedan! Småbarrig, mörkvuxen gran vill han ha.
Helst en hel IKEA-kasse full.
Tur att det har gallrats i skogen och ligger ris kvar...

 Sedan är han precis som katten, dvs han vill ha sällskap när han äter. Han vill gärna bli matad och äter snällt ur handen. Efter ett tag mår han toppen och ser så här fin ut. Snart kan han stå vid grinden och vakta utan att skämmas för sig.

"När du leder en annan uppför berget bestiger du det samtidigt själv."