Jag tog sten i fickorna och gick ut för att titta till växthuset
och familjens nytillskott.
Han är ett mysterium, vi vet, men det har ju hänt förut.
Hans mamma har gått ensam i hagen hela året, men på julafton fick hon en kalv.
Nu står han där på vingliga ben. Jag tror bestämt han får heta Ferdinand.
I sommar ska de lukta på blommorna tillsammans.
Visst är han söt!
Ha ha o stenen gjorde att du inte flög bort förstår jag :-)
SvaraRaderaHelt otroligt det där med jungrufödslar men det har ju hänt förr ;-)
KRAM från mig!
Hi hi du är roligt du!
SvaraRaderaAnnika
Jätte söta:)
SvaraRaderaGod fortsättning!
Fniss...dagens bästa och hoppas det blir fler kalvar ;)
SvaraRaderaMå gott! /Bea
sådana kottar gjorde ja som barn med min morfar//Britt
SvaraRaderaKul,God fortsättning på helgen,maggan
SvaraRaderaSå söta de blir riktiga prydnader i trädgården i sommar bara de inte rymmer.:o)))
SvaraRaderaHa det gott
Gunilla