Kupat och klart!

Äntligen kom kylan och rosorna förstod att det faktiskt är tid för vila!
Dags att ge dem den lilla hög de brukar vilja ha att gömma sig i över vintern.
Det blev till att ta bilen till Rölunda och hämta bark.
Tänk så skönt att man kan fara dit och plocka från pallarna det man behöver och betala i en bössa i magasinsdörren.

Skottkärran och jag fick sedan knalla runt och locka på rosorna ett bra tag, för de hade redan gömt sig bland gräs, löv och lera.
De kom inte fram förrän de såg att jag istället gick till de små japanska lönnarna med barken.
Kanske skulle man göra sig en liten skiss så det blir enklare att hitta dem nästa säsong? Men det är ju förstås inte säkert att de står kvar där då. Och de kan ju ha blivit fler...

Denna lilla rackare fick vi lov att ropa "Fritt fram" för att hitta.
Det är en stickling köpt hos Villa Sindoro i Nora i år.
En POM-ros kallad Kerstinrosen.
En sådan kände jag att jag behövde, dels för namnet förstås men också för att den var så himla söt i blomman (som jag hoppas få se nästa sommar).

"Livet är som en spegel;

det du ser blir vackrare när du ler."