Allt upprepar sig

"Det går opp,det går ner, det går runtomkring..."

Så lär det lilla barnet i släkten ha sagt när det hittades 

sittande med en opprepad stickning.

En passande beskrivning på trädgårderande.

Hur det än blir med snö och kyla så 

upprepas väldigt mycket år från år.

Vår trädgård är full av liv också om vintern.

Mest talgoxar, men också koltrastarna är många.

Det är inte ovanligt att jag upptäcker 

kvarglömda grunkor i snön. 

I skallen snurrar inte bara planer för våren utan också

 oron för att dammen ska frysa igen helt och hållet.

Ett vaket öga, eller tre, på vaken varje dag.

Det känns lite trist att knacka bort vackra isformationer

men man kan ju alltid fota dem innan. 

Om dammen inte kan lufta bort gaserna som bildas 

vid nedbrytningen av fiskbajs och löv så dör fisken.

Det hände för några vintrar sedan och FY 

så hemskt det var med infrusna fisklik i isen 

som tinade fram vartefter under våren!!! 

Inget jag vill ska upprepas!

Is är mycket roligare som formad.

Med hushållsfärg i kakformar blir vattnet till små hjärtan.

Eller så sprayar jag fast ett rött

silkespappershjärta utanpå islyktan. 

När sjöisen bär kan jag också hämta vass

så jag har till att väva med senare på året. 

Men ibland är det bara för kallt att vara ute. 

Då kan jag glo ut genom orangerifönstret 

och drömma mig iväg...

Vad upprepar sig hos dig?

Illa!

Här står två dåliga samveten.

Jag har haft de här fina drivbänksfönstren 

i flera år men ännu inte fått dem i ordning.
 Skäms! 

Visst fungerar de utmärkt som skydd för veden
men det var inte därför jag tog hem dem.

I vår får jag ta mig i kragen och
låta dem få några timmars omvårdnad
så de kan återgå i odlingstjänst.
Basta!

Nej du, lille vän...

...än så är det vinter. 

Du är förvisso vackert blå, men inte blåsippa

 så det dröjer innan du får komma ut.
Du kan lugnt blomma färdigt här inne,
så kan jag njuta av dig när jag diskar.

 Ser du riset som sticker opp ur snön därborta? 

Det är isophäcken runt den plats där du

 ska få växa ihop med de andra föredettingarna.
Jag måste bara vänta till de sticker opp ur jorden
så jag inte råkar nacka någon av misstag.

 Du kommer inte dit ensam.

Ni blir en hel skock ettåringar från 

julens och nyårets alla planteringar inne.

Gamlingarna kommer förstås undra varför ni redan 

har blommat, men då får ni påminna om

  att det var likadant för dem det första året. 

Så brukar det vara varje år.

Om jag inte glömmer er i källaren...

Surr, surr...

Nästa säsong, då ska jag...

...kanske röja fram den gamla jordkällaren,

som sägs innehålla en Saab,

och göra en sittplats med utblick där.

...förhoppningsvis öppna opp en stig genom snöbären. 

...strössla ut ännu fler bulbiller av

brandliljorna vid stugan. Överallt!

...försöka få tomaterna att trivas bättre.

(Fast det var nog mer det svala vädret än  

dålig jord som var problemet 2015)

... försöka få till en äng under äppelträdet.

...hålla tummarna för att  de delade

krolliljelökarna växer till sig bra.

...sitta under ett träd som Ferdinand och

bara njuta av väder och medlevare.

...bli bättre på att känna igen fler fjärilsarter än 

de färggranna storfladdrarna.

...spara häckblomningen åt guldbaggarna. 

...komma ihåg att gallra mer i äppelträdet!

Kanske...

Nu är det sen...

Ja, hur blev det med sådderna?

På nya ägorna fanns en gammal åkerplätt

där förre ägaren haft potatis, lök och kål.

Att det växte lupiner lite överallt tydde på

att den sandiga jorden hade lite näring.

Men det var inte lätt att skönja var

odlingarna var placerade i all grönskan.

Hemma i samhället växte det djungelartat i lådorna.
Lite krasse i kanten, tänkte jag i våras.
Det blev krasse och ringblommor mest överallt!

Utom i bön och löklådorna.

Där blev det sallad.

Vid "lekstugan" fanns också gott om riddarsporre.

Väldigt gott om.Nu vet jag hur deras rotknölar ser ut.

När gräsklipparen hackade i sten blev det

till att göra en liten utgrävning.

Och där kunde ju planteras rosor!

Småningom fick jag till några odlingsbäddar
på nya stället och tänk, där finns inga sniglar!
Inte ens en liten åkersnigel!

Men rovfjärilslarver är också glupska.

Det blev inte mycket kvar av kålen

men gurkor desto fler.

De stod skyddat inne i det lilla växthuset

och för första gången på länge kunde jag

fylla burk efter burk med saltgurka.

I hemmaväxthuset blev det gott om druvor.
Jag gjorde som i fjol, saft av allt vi inte orkade äta direkt.

Löken hade gillat den svala och fuktiga tiden, men
nästan alla vitlökarna hade extralökar på stammen.

Och det fortsatte att blomma och vara kring 15 grader.

Sista tagetesen vissnade inte förrän i november!

Det var dags att krafsa ihop återbäringen och natta de
krukor som inte hittat nya hem i sommar.

Visst, det blev två fulla "kuvöser" men ändå...
Ganska många av de som trängdes i lådor och
 såbrätten i våras bor nu på nya platser.
Alla dog inte av kyla, väta eller vanvård.

Årets sista krukplantering blev
precis som den första, pensébaserad.

Hur det blev med snön och december 

låter jag vara osagt.

Nu väntar jag på första knoppen ut.

Undrar vilken det blir...

Det var då...

I fjol var det snö på växthustaket.

Inga våldsamma mängder men

tillräckligt för att raka ner innan

den  blev tung och blöt.

Vårlökar i kruka gick att köpa

i snart sagt var affär, tack och lov.

Hur hade jag annars hållit oppe humöret?

 Jag vek en himla massa krukor och

planerade för massor av sådder.

En låda gula penseer visade sig vara

violer och blommade ända in i oktober.

På mässan föll jag, som vanligt, för ännu en julros. 

Den vilar nu under lövtäcke och jag 

hoppas få se den blomma i vår igen.

En gammal korg till en damejanne blev

ett utmärkt skydd mot hungriga fyrbeningar. 

 Vi åkte till Öland en vecka och kom

 förstås inte hem utan nya växter. 

Frasse höll koll på fiskarna i dammen.

Hoppas lilla Asta tar över det 

viktiga uppdraget nu när han är borta. 

Planteringar som stått och stampat 

gillade att det inte vart varmt och torrt.

Det växte så det knakade!

Ja, också den lilla granen 

(som bor i en hink sedan några år 

och hoppar in som julpynt på trappen i december) 

satte fart och växte som aldrig förr.

Men huj så blåsigt det var!!! 

Och svalt!

Trevligt att vårfloret inte tog slut på en helg 

men det var inte riktigt skönt att sitta ute. 

Och sedan dök det opp ett hus till.

Med härligt lättgrävd odlingsyta och utan sniglar.

Hur gick det med alla sådderna då...

Nytt år, nya ideer!

I december fanns de plötsligt i flera av

mataffärerna runt oss:

pinjekottar direkt från träden!

Kådiga men vackra.

Vad gör man med en sådan?

Köper hem till prydnad naturligtvis.

Gårdagskvällens snackis mitt på bordet.

Visst, under något av fjällen kanske det

sitter en liten nöt, men orkar jag vänta

på att den ska mogna och öppna sig?

Vi får väl se.

Året har just börjat...