Det händer en del på tio år...

Ja, nu var det inte mycket kvar av flisen på gångarna...

Vi flisade alla grenar från rens och beskärning och 

lade på stigarna när vi tröttnat på leran.

Den har multnat och MASSOR av frön har grott i 

och trädrötter hittat in till den fina myllan. 

Innan min axel pajade började jag skotta undan och 

lägga i planteringarna det som var kvar. 

Småningom ska jag väl få dit ny flis....

Arboristen var hit och hjälpte oss med den förvuxna pilen, 

men lövträ blir ingen hållbar flis, så det blir till att beställa.

I väntan på att axeln ska läka får jag vackert gå runt
och njuta av det som klarar sig självt.

Och det är ju ett trivsamt tidsfördriv 

i dessa tider av självvald isolering.

Yes!

Jo, visst var det riktigt trist att

det inte gick att genomföra mässan 

Nordiska trädgårdar i år. 

Men vår blir det likväl.

Hos mig har det varit aprilväder redan i mars!

Krokusarna ploppar upp både där jag

 och där myrorna valt platser för dem.

Och myrorna förstår inte hur stora

 fötter vi tvåbeningar har, så det är lite kinkigt

 att komma fram i vissa gångar och på gräsmattorna.

Men vad gör det, våren är här!

Hmmm, jag vet inte riktigt vad jag tycker...

Visst är det trevligt med snödroppar, 

men är det verkligen vår redan?

Hoppas innerligt att vi inte får bakslag

 med snö och kallt i mars.

Hur går det då med magnolians blomning 

och annat som redan nu är på god väg?!

Så var gråvember slut för i år

Dagarna har varit långa och grå.

Nu hoppas jag på mer ljus, kanske rentav sol?

De här små stackarna, riddarskinnbaggar,

har förhoppningsvis krupit undan

 under någon rejäl barkflaga i god tid.

Jag tror de övervintrar? 

Eller blev de mat åt andra...

Vilken höst!

Jag som älskar färg har

 verkligen njutit denna höst!

De tidiga frostnätterna klämde fram kulörerna och

 sedan har det blandats, målats och nyanserats i veckor.

Att det regnat och varit fuktigt har nog 

också gjort sitt för att få fram lystern. 

Nu önskar jag att färgerna blir kvar till dess 

att snön lägger ett omålat vitt ark över alltihop 

och låter oss fundera på vilken färg som dyker upp härnäst.

Måtte det bli gr... 

(törs inte skriva ut det men du kan nog gissa)

Ingen lyktkväll i år

I år blir det ingen lyktkväll.

Traditionen med hundra levande lågor i trädgården 

sista söndagen i september tar paus.

Det har varit fler än tio trivsamma kvällar genom åren 

 och vi tackar alla besökare för fina stunder.

Kanske återkommer vi något annat år

 med nya lyktor och mera ork.

Morötter, morötter, morötter...

Vad gör man med alla fina morötter?

Jo, Teresas goda soppa!

Skala o slanta 8 stora morötter. 

Hacka en gul lök o några vitlöksklyftor.

Koka upp ca en liter vatten tillsammans med

två buljongtärningar, 3 msk tomatpure o 1-3 krm cayennepeppar. 

Koka morötterna o löken mjuk o mixa sedan slät.

Tillsätt 200g philadelfiaost o mixa lite till.

Salta o peppra efter smak.

Knaperstekt bacon eller lite krispiga krutonger
 funkar fint ihop med soppan.
Mums!

Havtorn, så gott!

Våra än så länge små buskar har

 skapligt med bär också i år.

Fjolåret dignade de så det är

 helt ok att ta igen sig.

Men skulle jag klippa grenar, frysa och skaka av bären

 vid skörd då bleve det knappt några buskar kvar. 

Jag får vackert handplocka och se upp för tornarna.

Och hoppas att de växer sig större.

De verkar ju trivas.

Den självsådda sallaten

Jag tror banne mig jag ska prova att höstså sallat!

De små självsådda plantorna jag hittade

 i gången i våras är toppenfina.

Mycket bättre vuxna än de jag sådde

 själv i våras och minst lika goda.

Nyskurat

"Rätt som det regnar så kommer det en skur."

Så sa alltid min mamma och igår stämde det till 100%. 

Jag hann gå ett kort njutarvarv utan paraply

 och fota lite av det nyvattnade.

Hos oss har vi många törstiga träd men i år 

räcker vattnet också till örterna och buskarna.

Flisgångarnas täcke har multnat så nu 

är det mer såbäddar än gångar...

Stengångens plattor ställer sig på tvären när 

det stora bigarråträdets rötter sväller och växer.

Vatenspegeln i dammen syns inte.

Daggkåpor på land och andmat i vattnet.

Gullregnet kommet ur ett frö som sonen 

petade ner i mitten av 1990-talet är nu stort

 och skuggar pusshörnan effektivt.

Men flera av träden har stora grenar,

 och hela stammar, skadade av torka.

Vi vet inte om det beror på förra sommarens

 hetta eller sjukdomen grentorka, men några 

har förlorat mer än hälften av sin levande krona!

Så...snart får nog de marklevande mer ljus.

Undrar vad de tycker om det?

Vi har ju valt växter utifrån skuggtålighet...