Då och nu, kapitel 4

Till nöje för oss och barnen skaffade vi  fisk till vår lilla pöl/damm och de (fiskarna, inte barnen) blev snart så många att vi inte längre hade plats att vinterförvara dem inomhus. På den här gamla bilden från tidigt 90-tal ser vi en energisk herr Otteskrufv i full färd med att gräva om dammen. Äppelängen kallade vi plätten som syns ovanför hans huvud. Det här är på sydsidan om den numera fallna granen (som skymtar uppe till vänster i bild).Dammen behövde grävas djupare och samtidigt bli större även till ytan så att fiskarna kunde trivas i den året runt. Djupet var inte omöjligt att åstadkomma men ytan blev det värre med. Sten och rötter från kringliggande träd satte P för planerna rätt snart.
 Några av stenarna blev en liten mursnutt vid äppelängen. Sonen gillade inramningen och rumskänslan. Han såg det som en  tomt till sin trädkoja och lät dinosaurierna beta och ha det bra på ängen.

Dammen kallar vi för en "biotop-damm" eftersom kanterna är helt igenvuxna av mestadels inhemska lokala växter och besöks av allsköns djur och insekter. Inte så värst snygg, men funktionell. Och fiskarna fortsatte att må bra i den. Till nu i vår. Denna vår har jag hittills plockat upp en död koi och 6 döda guldfiskar. Och än är inte hela dammen tinad...
Det som hänt tror vi beror på att det inte blev någon vak och kanske också kallare i vattnet när vi ersatte pumpen, som förut gått även under vintern,  med två syrestenar.