Komma hem, till en rotskottskog

När jag var borta så  geggade dammfiltret  igen totalt. Det var bara för tanten att böja knä och skölja och pilla rent.

Och amiralerna hade kommit! Det är säkert ett dussin av dem som fladdrar runt mellan de hopkrattade högarna av jästa körsbär. En och annan sorgmantel har också hittat hit och de blir förhoppningsvis fler innan veckan är slut.
Som oftast efter att ha besökt andra trädgårdar så rann inspirationen och arbetsivern till, så när jag lastat ur bilen (jag behöver väl inte nämna vad den var full av) så greppade jag spaden.
Fast grävning av nya planteringar funkar inte problemfritt hos oss. Alltid är där ett träds rötter i vägen så det blir aldrig tillräckligt djupt grävt, bara bortskalande av "gräs"-svål.Sedan får man hitta på någon kant som är tillräckligt hög för att kunna bygga jorddjupet på höjden.
Denna gång är det tänkt att bli plantering intill det gamla prydnadsäpplet, men ge mig råd ni som kanske har erfarenhet eller kunskap: Hur gör vi för att slippa dessa rotskott? Och vad beror det på att grundstammar skickar upp en massa rotskott?

Någon sa att ympen behöver komma djupare, så det prövade vi och det blev en skog av skott som bredde ut sig i sidled så det kändes inte rätt.
Nu har jag skottat fram den som den stod när vi flyttade in och börjat hugga bort rotskotten.
Vad tror ni, ska jag lämna det bart och hoppas att det inte kommer en ny skog?