Det är lika knepigt varje år att få plats med det som såtts inne.
Och ändå har en hel del inte överlevt jordbränna och omskolningar.
Hur tänker man där i februari - mars egentligen
när man pillar ner sådana mängder med frön?
Antagligen inte alls, det går på känsla och längtan.
Det här året har jag fantastiskt nog hittat plats för allt och behöver inte mata komposten.
Och ordentligt vattnat blir det väl idag också!
Hoppas bara att värmen snart kommer tillbaka
så de inte viker sig av kyla och övermättnad på vatten.
Men oj, det har satt fart i perennsådderna redan!
Dags att börja om med skolningar igen då.
Fram med lådor och krukor...
Hihi, jag tror vi är många som känner igen oss! Men det är väl tur att man som trädgårdstok är känslostyrd och inte alltid så förnuftig!? Kram Hanna
SvaraRaderaJapp! Så är livet för oss nördar ; )
SvaraRaderaVi får verkligen tro och hoppas på att värmen återkommer / Veronica
Hm jag misstänker starkt att de där lådorna är fyllda igen ;-)
SvaraRaderaKRAM från mig!
Vilken lycka att få tömma alla sådder. Snart är jag där, snart!
SvaraRaderaHa det bäst!
Kram Hélena
Mmm.. det där med plats och frösådder är ett mysterium.. på något konstigt vis så finns det alltid ytterligare plats att trolla fram.. trots att man kunde svära på att det var knökfullt för en minut sedan. Det är som om de små plantorna solidariskt drar sig undan för att kompisarna ska slippa hamna på komposten.. :)
SvaraRaderaKram
Det är roligt när det gror - synd att man inte kan bestämma tidpunkten själv :-))
SvaraRaderaHa det gott
Birgitta
Oj, vad jag beundrar er som klarar att fixa så mycket sådder!
SvaraRaderaDet måste kännas fantastiskt att få plantera ut så många egna plantor!
Ur askan i elden, med andra ord - fast tvärt om! Men visst är det otroligt skönt när första racet är avslutat!!
SvaraRaderaHa det gott!
/Ruben