onsdag 8 januari 2014

Hundraåringen som kom in i vår trädgård

Jag har en liten järnspis
stående vid solsidans fikabänk.
Det har berättats för mig att den på 1910-talet
var spis i en lekstuga hos en grannfamilj till vårt släktställe.
När lekstugan "uppgraderades" till förråd, eller om det var vedbod, 
så togs spisen bort och hamnade, som så mycket gjorde förr, i skogen.
Jag som rände överallt som barn hittade den förstås och
den fick göra tjänst i min skogskoja i många år.
Ja, många år i skogen blev det för den, jag 
slutade vara i kojan men spisen blev kvar.
När jag för flera år sedan gick med mina barn på blåbärsjakt 
hittade vi plötsligt på den igen mitt i en glänta. 
Den såg så ensam ut när kojan runtom hade rasat och multnat bort.
Självklart tog vi hand om den och nu hör den åter till mina leksaker.
Två gånger om året smörjer jag den omsorgsfullt med svärta
 och hoppas att den ska orka stå ute länge än.
Det känns som att den trivs med tillvaron,
den gnisslar inte ens när jag öppnar luckan.
Därinne döljer sig en överraskning.
Vad det är?
Du får väl komma och titta...

8 kommentarer:

  1. Såå fin din hundraåring är:)
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  2. Men vilken fin spis! Va kul att den hittade hem till dig igen!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Så fin ovn du har fått deg! 100 år er jo en fin alder på en velbrukt ovn :)

    SvaraRadera
  4. Men åh, så helt underbar!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Vilken fin och välbevarad hundraåring! Japp jag är nyfiken :-)

    Kram

    SvaraRadera
  6. Sån vill ja med ha!
    idag hade vi krämkakor tänkte på dig :-)

    SvaraRadera
  7. Vilken gullig spis. Vi hade något liknande i vår sommarstuga men den har vår son fått överta, men jag kan åka och titta på den ibland. Ha en skön helg/Carita

    SvaraRadera

Tack för besöket och välkommen åter.
Skriv gärna en rad innan du svävar vidare.