Det var då...

I fjol var det snö på växthustaket.

Inga våldsamma mängder men

tillräckligt för att raka ner innan

den  blev tung och blöt.

Vårlökar i kruka gick att köpa

i snart sagt var affär, tack och lov.

Hur hade jag annars hållit oppe humöret?

 Jag vek en himla massa krukor och

planerade för massor av sådder.

En låda gula penseer visade sig vara

violer och blommade ända in i oktober.

På mässan föll jag, som vanligt, för ännu en julros. 

Den vilar nu under lövtäcke och jag 

hoppas få se den blomma i vår igen.

En gammal korg till en damejanne blev

ett utmärkt skydd mot hungriga fyrbeningar. 

 Vi åkte till Öland en vecka och kom

 förstås inte hem utan nya växter. 

Frasse höll koll på fiskarna i dammen.

Hoppas lilla Asta tar över det 

viktiga uppdraget nu när han är borta. 

Planteringar som stått och stampat 

gillade att det inte vart varmt och torrt.

Det växte så det knakade!

Ja, också den lilla granen 

(som bor i en hink sedan några år 

och hoppar in som julpynt på trappen i december) 

satte fart och växte som aldrig förr.

Men huj så blåsigt det var!!! 

Och svalt!

Trevligt att vårfloret inte tog slut på en helg 

men det var inte riktigt skönt att sitta ute. 

Och sedan dök det opp ett hus till.

Med härligt lättgrävd odlingsyta och utan sniglar.

Hur gick det med alla sådderna då...