Min mörka sida

Den är så vacker med sina röda löv, vår blodlönn, särskilt mot hösten.
Stor var den redan när vi flyttade hit för 25 år sedan. Då fanns här inga planteringar utan mest hårt packad lera.
Nu finns det mjuk go´jord nästan överallt för den att lägga sina näsor i blöt i. Och det gör den.
Det är då jag blir lönnmördare.
För att det inte ska bli en enda lönnskog av tomten så behövs hårda nypor och ett iskallt sinnelag.
Som den värsta "hit-man" går jag och spanar mellan plantor och i häckarna.
Ryck opp de små näsvisa rackarna så fort de sträckt på nacken! Har de fått en säsong i lugn och ro är de så mycket svårare att få undan.
Men visst känns det lite avigt. Att ta sig rätten att avbryta livet bara så där...