Ibland går det fort

Över-raskning,

får mig att tänka på att raska över.

Som räven över isen.

Skynda sig.

Här hos oss säger vi "fort men fel".

Det kan hända att ivern är aningen för stark

och alla tankar inte hunnit tänkas

när jag sätter igång med spaden.

Eller drämmer till med släggan.

Och har jag nu raskat över lite för fort

blir resultatet ofta en överraskning.

 Jag glömde att det är så blött bakom växthuset om våren .

 Jag glömde tråget ute över vintern.
Det blev vattenfyllt och frös sönder
(men herr O drog ihop det igen).

 
 Jag glömde att kottar öppnar sig och blir dubbelt så stora när det är torr väderlek.
Gissa vilken form kottbehållarna har nu? Det var tänkt att bli en sorts mur.

Jag grävde ner en platta i taget och upptäckte halvvägs
att den riktning jag tänkt till gången redan var upptagen,
av vårt stora bigarråträds rötter.
Ja, ja...
Det har hänt fler än en gång att jag fått hämta herr O

och lite skamset fått bjuda honom på ett skratt
och be om hjälp att lösa en opåtänkt situation.

Men det blir oftast himla bra på slutet i alla fall!