Nu är de oppe och kikar mot ljuset.
Länge har det bara varit blad i krukan
och jag undrade om det verkligen fanns blomanlag i lökarna.
Månne de vågar kasta av sig täcket snart
och visa sig fast nätterna är kalla?
.JPG)
Gladiolusknölarna, framkrafsade ur fjolårets krukor, har också börjat växa.
Än så länge bara nedåt men det är ju en början.
.JPG)
Gladiolusknölar var faktiskt det allra första jag någonsin köpte och satte ut.
Jag var tio år och hade följt med morfar för att köpa frön.
När jag såg bilderna på påsarna med knölar föll jag direkt
och morfar var inte svår att övertala.
Röda skulle de bli och fantstiskt vackra!
De sattes i planteringen jag grävde på vår tomt.
Tyvärr låg tomten i en norrsluttning och med stora björkar intill.
Inte en enda blomma blev det men som du märker har jag inte givit opp.
Ny gård, nya knölar.
Den här sommaren ska de väl blomma något alldeles fantastiskt?
Man ska aldrig ge upp, men nog känns det gode hopplöst nu med våren.
SvaraRaderaHa en underbar helg!!
Som sagt man ska inte ge upp..
SvaraRaderaGladiolus är ju så fina.
Sen är jag lite lat på hösten och gräver inte upp får köpa nya varje år istället.
Ha de gott.
Jag hoppas din gladiolusdröm slår in. Det kan den alldeles säkert göra. :)
SvaraRaderaBlir glad ända ner i tårna när jag läser ditt inlägg. Underbart!
SvaraRaderaHa det bäst!
Kram Hélena
Vad härligt att du inte har gett upp Gladiolus-drömmen! De är ju så underbara när de blommar på sina höga spiror! Måtte nu bara våren komma snart!/ Kram Titti
SvaraRaderaJa, visst längtar man nu! Gladiolus vill jag också ha!
SvaraRaderaKram från Växthusmadam