onsdag 13 mars 2013

Ferdinand?

Våra barn säger att jag är som Ferdinand.
Du vet, han som sitter under sin korkek och njuter.
Jag sitter i orangeriet och försöker att inte se
 snöflingorna som virvlar runt utanför.
Tuggar i mig lite mat, bläddrar i en gammal tidning 
med försommarbilder, går ett varv med vattkannan 
och frågar om någon är törstig, sätter mig igen.
Byter några tankar med lilla älvan.
Sedan är lunchrasten slut och jag 
promenerar tillbaka till jobbet.
I snöyran.

10 kommentarer:

  1. vist är det härligt att vara en Ferdinand som sitter och luktar på blommorna
    ha det så bra
    maggan

    SvaraRadera
  2. Ja, sånn er jeg også. Vi har nok noe til felles med Ferdinand vi hagefolk :-)

    SvaraRadera
  3. Du gör helt rätt, förneka de där snöflingorna allt du kan och njut av det fina i orangeriet i stället!

    SvaraRadera
  4. Så gör även jag! När jag kommer från jobbet så kliver jag rakt in till våren i vinterträdgården! Doftar, luktar och vill inte titta ut i den kalla, isiga verkligheten....

    Nu får det tamme tusan vara slut med detta!

    Kram

    SvaraRadera
  5. Låter som den bästa lunchrast man kan ha! :)
    Kramar!

    SvaraRadera
  6. Låter som en underbar lunchrast. Att kunna njuta av det man har, även om det yr snö ute är en bra förmåga.Som behövs nu denna kalla vår.
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  7. Jeg tror det er sundt at have noget Ferdinand-tid engang imellem!

    SvaraRadera
  8. Låter som en utmärkt idé!
    Kram Marie-Louise

    SvaraRadera
  9. Det är väldans gott att ha skygglappar för ögonen ibland....känns helt okej att sitta i orangeriet och bara vara......men jag har inget....får drömma ändå och framförallt blunda!

    SvaraRadera
  10. Jag tycker det låter bra jag! I en låtsasvärld för en stund, njut! Susanne

    SvaraRadera

Tack för besöket och välkommen åter.
Skriv gärna en rad innan du svävar vidare.