Oplanerat besök

Herr O och jag har varit i väg på höstens långweekend.

På söndagen regnade det så vi skippade skogen 

och for mot en oupptäckt stad istället.

Vi kom inte riktigt dit vi tänkt för vem har tid att läsa karta när 

landskapet är som allra mest höstvackert?

Plötsligt såg jag en skylt med ett bekant ortnamn 

och insåg att vi var någon kilometer ifrån en bloggare!

Eftersom jag ibland är tanten som gör vad som faller henne in

så övertalade jag chauffören att svänga in och ta oss dit.

Visst ser det nästan ut som att hon väntade oss?

 Elisabeth tog det med fattning när jag knackade på

presenterade mig och omständigheterna och så

fick vi se oss kring i hennes fina trädgård.

 En fantastisk Passiflora hade klätt in ett stort taggtrådsklot

och en citronsolros lös klart mot de gråvåta trädet.

Sätta plåttopp på klätterstödet ska man förstås göra!

Det håller antagligen bättre och så ser det ju snyggt ut.

Tack till er som gav oss en stund i er trädgård

och tipsade om den fantastiska (!!!!!)

utsikten på vägen vidare.

Alla söta fåren glömde vi fota.

Den här gången...

Går med håven

Veckans tema på "Blommig fredag" är
sommarens projekt.
Du har kanske redan sett bilder från vårt:
  renoveringen av dammen som
  blev nybyggnad av större damm.
Visst blev den jätte fin?!
Vi grävde i geggan.

 Vi jämnade till så gott det gick.

Vi köpte en himla stor rulle dammduk!

 Vi jämkade ut den över gropen.

 Vi fyllde den med mer än sju kubik vatten!

 Vi joxade med kanterna.

 Vi återplanterade näckros och fiskar.

Vi hade lyktkväll och den låg vackert där, precis så som vi önskat.

Nu har vi lagt nät över vattnet för att försöka

minska mängden löv som blir geggamoja på bottnen.

Det svarta nätet var slut i butiken så det fick duga med bärnät.

Helt tätt sluter det inte i kanterna

så jag går med håven och jagar de som slinker emellan.

Och fiskarna kommer fortfarande och tigger mat,

än är vattnet inte höstkallt!

Där solen alltid skiner?

Idag regnar det hos oss så jag
 gottar mig en stund i helgen som var.

Mickelsmäss är marknadshelg

men vi struntade i det och for

för att hälsa på "Törnrosa" istället.

Där är lätt att bli betagen av allt vackert

och glömma bort att man har kameran med sig.

En nyss utslagen Geum ihop med 

en pion på sluttampen fastnade ändå på bild.

Hennes vackra höns ville förstås visa opp sig. 

Men det var den nya grusgården som var "dragplåstret".

För att komma dit får man runda det inhäckade grönsakslandet

och smita genom den söta grinden.

Utsikten från sittbänken där inne var underbar!

Höstfärgerna glänste ikapp och formerna prålade i släpljuset.
Hönsen kluckade försynt bakom ryggen och

inte ens två diskuterande trädgårdsfantaster ruckade på lugnet.

När vi åkte vidare började det droppa

men över Törnrosas härliga trädgård lyser visst alltid solen?! 

Frukt med färg

Sommaren i växthuset slut.
Nu har också chilin flyttat in i orangeriet.

"Pimenta da Neyde" har fått långa hängande grenar
med frukter som avlånga plommon. Vackert!

"Bolivian rainbow" gör skäl för sitt namn med
 frukter i alla mognadsstadier just nu.

De här vackra är dock inte chili utan nypon.
Det har gått trettio år sedan jag senast gjorde
nyponsherry/portvin så det är dags för en ny omgång.

Det ska helst stå minst ett år och mogna efter tappning

så man får planera för festandet.

Vill du pröva så gör så här:

Plocka två liter vilda, tunnskaliga nypon
och rensa bort det torra som sticker ut.
Skölj nyponen och lägg i en ren hink.

Koka opp 3,75 liter vatten.
Lös 1,7 kg socker i vattnet och låt kallna.
Häll den svala sockerlagen över nyponen.

Täck med lock men INTE TÄTSLUTANDE
och ställ hinken i rumstemperatur men ej för varmt.

Första veckan rör du om en gång per dag.

Därefter en gång i veckan i sex månader.
Sedan är det dags att sila av och tappa opp.
Låt flaskorna stå mörkt och mogna.
Till jul kan du provsmaka.
Den blir bara godare med åren.

PS Det kanske går med chili också...

Omtapetserat i tre rum och kök

I vår trädgård finns tre riktigt tydliga rum.

Det blå rummet kring solgården och växthuset

blev just blått för att ge lite svalka i solen.

I skuggan vid templet är det tvärtom rött som

 behövs för att värma opp en aning.

Det gulorangea rummet ligger med husets

gula panel som fondvägg och gulblommande växter framför.  

När brevlådan så här års fylls av reklam från byns färghandlare

är färgskalorna i trädgården redan utbytta och förstärkta.

Väggarna har gått över i gult och orange

både i skuggan och bakom huset.

När jag sitter på mjölkpallen hos mina kott-kor

är det detta jag ser.

Vid templet hänger Körsbärskornellens höstgardiner.

Och titta här!
Glaspärlbusken hann blomma och få mogen frukt
fast jag var elak och flyttade den mitt i sommaren.

Det här var en tolkning av veckans tema på Blommig fredag.

Titta in där och hitta fler!

Inga päron här!

I fler än tjugo år har vi väntat på päron.

Trädet har hunnit bli sjukt innan det bar frukt.

Förra året fick vi några goda med steniga

så nu blev det bestämt: trädet ska bort!

Det hade vuxit sig högt så jag började med

att såga av stammen halvvägs opp.
Hmmm, vad kan man använda den stammen till...

För att inte skada/störa omkringväxande träd grävde jag bara

 en liten grop och sågade av de rötter som kom fram. 

Det syntes tydligt var ympstället var och  där fanns gott om rotskott. 

Hur är det egentligen med rotskott?

Kommer de för att trädet står för grunt eller för djupt?

Nu står det inte alls utan ligger i jättehögen
med sådant som väntar på att flisas.
Men vårt prydnadsäpple står kvar med alla sina rotskott...

För åttonde gången

I söndags var det dags.

Genom en ridå av såpbubblor

kom besökarna in till vår lyktkväll.

Det blev nästan lite Tivolikänsla, 

både i bilderna och i verkligheten.

Över dammen svävade "månen"

i form av en papperslykta

 Etthundratjugoen lågor att tända för hand,

det tar ett tag, så vi får börja innan skymningen.

Många av lyktorna har jag fått i present

så det finns alla möjliga varianter

på olika sätt att ta sig in i för att tända.

De nio spotarna startar tack och lov med
ett enkelt knäpp på timern.

 

På soffan i växthuset brukar lillkatten 

ligga och sova, men nu hände det ju spännande saker!
Hon smög runt och kollade att inga lyktor välte,
 provsmakade kaksmulor och hälsade på besökarna.

 När det mörknade skrämde hon nog en del,
en grå katt syns inte i skumrask men
känns när den stryker sig mot benen! 

 En av våra älvor hade drömrådgivningen öppen
och gubben på stubben läste högt ur sin berättelse.

 I oasen fanns varm flädersaft med kanel
och oöverträffat god äppelkaka för den som ville.

 Sedan satt vi där och småpratade till dess
det blivit riktigt mörkt och lågorna började slockna. 

Jag undrar hur fiskarna upplevde det
när ljusen speglades i vattenytan...

 Tack ni som kom och gjorde kvällen magisk!

Fram ur gömmorna

Det finns somligt som man inte vill ska komma igång till våren...
Jag träffade en person som haft påhälsning av vildsvinen.

Genast insåg jag att vårt "viltstängsel" nog inte skulle fungera

efter sommarens avstängning utan en ordentlig röjning.

Den undre tråden kan man inte skönja fast man vet att den är där.

 När jag ryckte opp ogrästorvorna hittade jag detta,
varsamt nerbäddat i mossa och rotfilt: snigelägg!!!
Sex stora samlingar utspridda just i grönskan som
gräsklipparen inte kommit åt under eltrådarna.

Vid den ena högen låg en hopkrupen spanjorska

 som jag gissar just hade producerat dem.
Hon trodde väl att de skulle ha det bra där till våren
men det var en villfarelse som jag snabbt tog ur henne.

Det blev ett "roligt" ljud när man tröck sönder äggen...

popp, popp, popp!

Mycket gladare var jag efter en stunds poppande,

och snipp, snapp, snut, så tog både ägg och snigel slut!

När jag sedan hittade den här lilla sötnosen

blev jag på riktigt bra humör igen. 

 Att den är köpt som vårcyklamen bryr den sig visst inte om.
På veckans "Blommig fredag" kan du hitta fler vårfrestelser.

S S S

Sista
           Söndagen i

           September.

           Vid halvsju börjar vi tända och

sedan lyser alla våra lyktor och facklor
till dess ljusen brunnit ner och oljan opp.
Det har blivit tradition med ljuskväll och
du är varmt välkommen om du vill gå en sväng
bland lågorna eller bara stå i oasen och titta
med en mugg varm saft att smutta på.
Tag gärna med någon att hålla i eller ett par gåstavar
för marken är lite ojämn under våra stora träd.
Behöver du en vägbeskrivning så maila mig.
Välkommen!

Inte så skoj

Det finns somt som är mindre roligt.

Som att skörda potatisen och få knappt en halv leksakshink.

I fjol blev det lika lite, men då kom de i jord sent i juli,

fick för lite vatten och betydligt svalare sommar.

Jag trodde absolut att det skulle bli bättre skörd i år.

Ledsen blir jag också när snäckor, eller sniglar,

mumsat av den söta violen jag fick från Carita och Berthel.

På håll och utan glasögon tog jag den först för cyklamen.

Hoppas bara den orkar komma igen nästa år så

ska jag ta en dust med marodörerna!

 Här är en bild på andra små marodörer minsann!

En bärfissläkting som kallas strimlus.
Vacker, jo visst, men luktar lika illa som de andra.
I brist på hundkäx tog de mina persiljeblommor.

Men här då...ska jag skratta eller gråta?

Jag har fått in mycel i gräset, någon sorts skivling

som gillar flisen i våra gångar och nu spridit sig.

Och så kommer spanjorerna, alltså mördarsniglar,

och mumsar i sig det mesta av svampen.

Skönt visserligen att bli av med svampen

men inte sjutton vill jag göda sniglarna!