Drippen dropp

Att det regnar om hösten är helt i sin ordning.

Men det känns alldeles bortitok att det är

höga flöden och vårflodsblött redan nu i början av januari!

Fast vad kunde man vänta sig

 efter denna sommars ihärdiga blötor?

 Jorden var mättad redan i augusti.

 Jag började samla ihop de som skulle övervintra tillsammans.

 Men tänk, så kom solen!

Det blev flera dagar underbar höstsol

och det var en fröjd att räfsa löv! 

Lite blomning fanns kvar i planteringarna

men det mesta sjöng på sista versen.

Utom jag då,som oftast trallar på något nytt.

Dynan i stolen är vacker men inte så varm.

Min tantsittlapp får tjänstgöra länge än

för visst smakar fikat bäst utomhus?

När somligt vissnade ner kom annat i dagen. 

Jag återupptäckte en skönhet jag "tappat bort".

 Och i allhelgonatid kom en flock (heter det så)

älvor och dansade vackert i lunden.

De stannade flera veckor.

 Frukt och bär började ta slut där ute.

Men de som var kvar signalerade glatt till fåglarna:

här är vi!

 Jag köpte ett fikon med kart men blev

orolig när karten föll och alla blad gulnade.

Nu har jag fått veta att den ska tappa sina blad,

men jag undrar över de kart som sitter kvar.

Tar det två säsonger för dem att mogna?

 Sista skörden blev jordärtskockorna.

Nu har vi njutit dem på julbordet.

Har du aldrig ätit skockgratäng så tycker jag synd om dig.

Snön kom, växterna vilar och jag gör opp planer.

Fast nästa år blir nog som det brukar,

helt annorlunda.

Hoppas bara att allt vatten i marken 

inte skadar maskar och rötter...