Cameliadamens resa

"Puh, vilket äventyr!

Vart de andra tog vägen vet jag inte riktigt.

Alla var med när vi lastades in i den stora lastbilen och for iväg.

Det var inte alldeles lätt att hålla balansen 

när det krängde och svängde.

En av mina grenar hamnade långt in mellan grannens.

Jag tror jag råkade peta av några av hennes knoppar...

Trångt var det också när vi kom fram till trädgårdsbutiken

och blev uppställda på ett bord huller om buller.

Jag var alldeles yr och visste inte längre vilket håll solen 

kom från och vartåt jag skulle sträcka knopparna.

Precis när jag börjat vänja mig vid den nya tillvaron

så kom hon, människan, och lyfte opp mig igen.

Hon sa att jag var fin och välväxt.

Det kändes bra att höra men jag undrade lite 

varför hon sa så och sedan bar iväg med mig!

Jag blev inlindad i papper och fick åka bil igen.

Det kändes otäckt och ensamt.

När jag fick komma ut ur papperet var jag 

på ett nytt ställe igen!

Nu står jag här, omgiven av små ynkliga pelargoner

och jättestora krukor med änglatrumpeter i.

Bredvid mig står en kusin som säger att det här är en trivsamt ställe.

Hon har redan börjat blomma så smått.

Jag ska nog också öppna mina knoppar, snart.

Behöver bara pusta lite till."