Då och nu, kapitel 2

När granen försvann var det jobbigt. Fåglarna som brukade sitta i den flög faktiskt omkring och letade efter den i flera dagar (kajor ni vet, de är kloka) och det vart nästan obehagligt ljust i frukostrummet. För att inte tala om oron för skuggväxterna som nu stod i flödande sol från 9 på morgonen och till bortåt 6 på kvällen! Något måste göras! Flytta växterna? Bygga skugga? Vad? Skärmar? Lusthus? Vi frågade bekanta om råd och våndades hela sommaren.Försökte skugga dem med väv och tillfälliga skärmar/gardiner. Och minsann, lösningen infann sig till slut! I form av en STOR parabol som ett lokalt kabelTVföretag skulle byta ut. De trodde först inte på oss när vi sa att vi gärna tog hand om den gamla parabolen, 2,5 meter i diameter, men småningom kom den hem till oss. Vid det laget stod stolparna redan på plats och vi lade upp den som ett kupoltak. Ett ekotempel är just vad varje trädgårdstok behöver! Från kraftgatan en bit hemifrån hade jag lov att hämta sly och så flätade jag väggarna av några hundra slanor hemkörda på cykel.

  Det finns planer på att täcka kupolen med fetblad/taklök/mossa men vi har inte klurat ut hur vi ska få det att bli bra. Någon föreslår en lumpmatta som grund för rötter och sand att fästa i, men ligger den kvar när det blåser? En annan idé är nät över en torv/sandbotten för att skydda när fåglarna är "picknödiga", men rinner inte allt bort då när det regnar? Förslag och synpunkter emottages tacksamt! Granens fot står kvar som bordsunderrede och vi ryms precis lagom för en kaffestund. Templet har också blivit en perfekt plats för kontemplation.Det är ju fortfarande en begravningsplats. Alla livsåskådningar är välkomna! Vi sänder en tacksamhetens tanke till granen och till stormen som hjälpte oss skapa denna härliga plats.