 |
| Kojan i sin glans dagar |
 |
| Kojan efter dagens rivning |
Sorg! Jag har ju oroat mig för dem och vart därför inte helt överraskad, men sorg går inte att bereda sig för. Den kommer som den är.
söndag 27 mars 2011
Saknad och sorg
Idag har jag rivit väggarna i det som varit barnens koja/lekstuga. De tyckte själva att den började se risig ut och, framför allt, skymde utsikten från altanen som vi hoppas få klar i sommar. Det känns lite konstigt att den snart inte finns längre. En sorts saknad.
På den dagliga knoppletarrundan hittade jag julrosorna som tinat fram i skuggan. Men titta på de stackars knopparna längst till vänster. De ser knappt livsdugliga ut. Kommer de verkligen att klara solen och vinden?
Efter att ha passerat skuggan kom jag till dammen. Och där var de, fiskarna. Flytande på sidan i kanten. Vår älskade koi Salome och två av guldfiskarna. (Salome överst på bilden från i somras.)
Sorg! Jag har ju oroat mig för dem och vart därför inte helt överraskad, men sorg går inte att bereda sig för. Den kommer som den är.
Sorg! Jag har ju oroat mig för dem och vart därför inte helt överraskad, men sorg går inte att bereda sig för. Den kommer som den är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
O nej vad tråkigt med fiskarna :-(
SvaraRaderaÄn så länge ser våra OK ut men har bara sett 5 st kanske...
Tröst KRAM från mig!
Märkligt - kanske var det Koidödsdagen igår? Vår äldsta 10 år och största 50 cm låg också och flöt på sidan - död såklart. Än så länge lever de andra koiarna men vi får se - denna vintern kanske kräver fler stackars fiskliv?
SvaraRaderaJo, alla ni som inte vet - man kan verkligen fästa sig vid fiskar och de är trevliga husdjur!
Kram Anna Vattenkanna
Tråkigt med fiskarna! Vi har en stor guldfisk som är så mysig, tro det eller ej, men katten Burre och guldfisken har på nåt sätt blivit kompisar:)
SvaraRaderaKram Margot